Panikattacker efter hundbett

Blev biten i torsdags av hund,eller ja biten och biten. Tanden rispade upp lite på översta hudlagret men inget blod . Märkte bara av det när jag såg att ett blåmärke dök upp omkring området.
Tvättade rent det och tänkte inte på det,först folk började skrämmas med stelkramp.

Jag har inte tagit stelkramp sen jag var 6år gammal(tog innan dos när jag var 10år) och har inte tagit någon alls efter det(är idag 31år)
Detta hände för 5dar sen och jag är seriöst panikslagen . Min kropp är spänd som en stålfjäder..
Dessutom det som gör mig ännu mer skraj igår natt så började halsmusklerna att krampa som sedan slutade och jag somnade fint.
Idag har musklerna krampaat på hals och rygg och ångesten har stigit åt helvetet. Jag får grova panikattacker och väntar på att jag ska krampa häftigt för jag är stensäker att jag har fått stelkramp.

Tränade idag och då försvann spänningarna i kroppen och kramperna la sig,enda fram tills jag la mig i sängen nu för att sova. Då jag såklart innan jag ska sova läser om stelkramp. Så fort jag läser om stelkramp så känner jag hur hela kroppen spänner sig och nån muskel börjar krampa(krampar max i 2min och sen släpper)

Börjar att toksvettas,får paniktankar att nu kommer andningen slå ut ,nu dör jag av stelkrampen, och hela jag fryser till, kraftigt illamående och yrsel.
När nån muskel krampar som ena sidan av halsen så stiger paniken som fan och får fullständigt panik och hyperventilera, får jag sendrag i foten så är det panik panik.Smärta i ryggen = PANIK STELKRAMP SYMTOm. Jag kopplar all smärta och kramper till stelkramp eftersom jag har läst att det är just dom symtomen man får.

Enda har jag varit hos en sjuksyrra som knappt tittade på det (då det knappt syns förutom att det är väldigt blått omkring) Ingen svullnad ,och läker fint. Hon tyckte jag kunde vänta att ta stelkramp tills jag kommer hem (bortrest på landet,10mil till närmast sjukhus och 5mil till vårdcentralen). Eftersom stelkramp hjälper ändå inte att ta om jag skulle ha blivit smittad. Gäller bara inför framtida bett.

Även en läkare kollade och sa att det är ingen fara. Men ändå tror jag inte på dom, min hjärna har bara en sak i huvudet och det är stelkramp med stora bokstäver.

Nu efter 5 dar så känner jag inte av *märket* först jag råka slå i det av misstag. Inget pulserande,ingen svullnad,och dom 2 röda markerna man såg lägger sig allt mer rodnaden.

det är lugnt , tetanus bakterien kan bara föröka sig i syrefattig miljö och finns mest i jord, typ om du trampar djupt in på en spik så är risken betydligt större, vid ytliga sår nästan obefentelig

Inte första tråden du skapar om detta. Du låter ju hysterisk, skaffa dig ett liv.

neurotiker?

Nej du har inte fått stelkramp. Du måste ,som någon ovan redan påpekat, ha ett djupt sår (det har du inte) så det blir en syrefrimiljö och du måste få in stelkrampsbakterier.
Hundar har sällan jord i munnen och de äter sällan tarmar från andra djur (där kan det också finnas stelkrampsbakterier).

Det enda du möjligtvis har är panikångest.

Kattbett däremot är det större risk med -särskilt utekatter som käkar råttor och fåglar -katter har inte heller samma salivutsöndring som hundar i munnen så bakterier "stannar" kvar bättre i deras mun.

Gå ut och spring lite så du får ur dig lite stresshormon så ska du se att du blir lugn och fin.

Jag fick lära mig den hårda vägen att psyket kan framkalla upplevda fysiska symptom om man bara uppnår ett visst mått av hysteri. Själv har jag nämligen haft rabies. Tidningarna skrev om en tjej som låg döende i rabies efter att ha "klappat en hund" utomlands, och eftersom jag själv hade klappat en hund utomlands så hamnade jag i upplösningstillstånd där tjejens initiala symptom som beskrevs i artikeln blev mina egna. Hennes arm hade till exempel tydligen domnat bort, och som en konsekvens upplevde jag att min egen arm blev helt bortdomnad. Jag gick runt på jobbet och hyperventilerade av ren panik, och inte mycket sjukvårdsupplysningen sa lugnade mig särskilt.
Jag hade givetvis inte rabies och fick istället stå ut med att folk i min närhet garvade läpparna av sig.

Psyket kan verkligen skapa upplevda symtom, och det låter lite som det som kan ha hänt i sitt fall.

TS, det är uppenbart att det är den öppna psykiatriska vården du ska söka dig till, för problemet är ju uppenbart inte stelkramp. Det är inte menat på något nedsättande sätt, om det nu kan tolkas som det, utan jag skriver det i allra största välmening. TS verkar lida av en alldeles för hög oro- och ångestnivå, samt som TS själv skriver, av något som närmast liknar panikångestattacker. Jag gissar att det knappast började i och med händelsen med hunden, utan att det har funnits ångestproblematik redan innan dess? Eller depression? Alternativt att TS har faktorer i livet som stressar honom kraftigt? T.ex. en alldeles stor arbetsbelastning? Eller motsatsen, d.v.s. arbetslöshet (som också kan skapa stor stress och ångest hos en del)? Eller att något väldigt jobbigt har hänt den närmaste tiden?

Ja redan innan hunden bet mig så började jag dricka mycket alkohol på kvällarna för att få ner rastlöshet. Drack så mycket att jag började kräkas en kväll och dan efter hade jag ännu grövre panikångest.Brukar lindra ångest med alkohol nämligen..

Har sedan 1år tillbaks varit arbetslös och det gnager i mig,något jag går och tänker på konstant. Samtidigt sätter jag hög press på mig inom plugget(försöker få ett mer attraktivt cv ,så pluggar upp mig inom ekonomi). Men ju mer nej man får desto mer orolig blir man. Har haft ångest attacker till och från genom året. I juni hade så pass att mina käkar låste sig och jag bet sönder 3 tänder.
Löstes med alkohol i mängder samt lugnande plus dyra tandläkarebesök.

Efter hundbettet så exploderade typ oron över sin gräns.
Jag befinner mig dessutom på landet utan bil(då min bil såldes eftersom jag inte hade råd att ha kvar den). Så långt ifrån alla människor i princip. Vilket i sig är upp stressande att jag inte kan ta mig nånstans om något händer.Så då blir det ett nytt oroprojekt..

Sover sämre och sämre, då mina tankar innan jag går och lägger mig är just jobb och jag oroa mig för framtiden.

Låter lite som att du har hypokondriska tankar. Hamnade själv i en hypokondrisk period efter stress, det gick över sen. Skitjobbigt är det.