Samlingstråd om Kremls historietolkning & angrepp på påstådd "historieförfalskning"

Det finns här på PU ett antal intressanta trådar om Rysslands propagandakrig och det ryska spridandet av fake news. Dock tycker jag forumet även kunde behöva en samlingsdiskussion om Kremls strävan att kontrollera historien, och om Putinregimens reaktioner, då andra historietolkningar än dess egen torgförs.

Som känt är stora fosterländska krigets minne och segern över Nazityskland en helt central del av Rysslands nationella identitet. Under den nuvarande regimen har krigets och segerns betydelse framhävts ytterligare, och att på något vis ifrågasätta den officiella versionen eller antyda att de hjältemodiga sovjettrupperna begick krigsförbrytelser är ett högmålsbrott i Kremls ögon. Reaktionerna på sociala medier låter inte vänta på sig i sådana fall.

Under de senaste veckorna har olika uppfattning om 1940-talets händelser fått det officiella Ryssland att ilskna till mot både Polen och de baltiska staterna. Polens president Andrzej Duda undertecknade i måndags (17 juli) en lagändring som förbjuder propaganda för kommunism och andra totalitära system. Förbudet gäller också minnesmärken på offentliga platser, utom gravmonument.

Enligt den polska tidningen Rzeczpospolita protesterade ryska UD i tisdags mot lagändringen, som i teorin gör att Polen kan avlägsna minnesmärken över sovjetarmén. Ryssland påminner om att 600.000 sovjetsoldater dog i Polen, och den nya lagen är därför en "fräck provokation".

http://www.rp.pl/Historia/170718988-...onej.html#ap-1

Ryssarna menar att de 1944-45 befriade Polen från nazisterna. De gillar inte att bli påminda om Molotov-Ribbentroppakten från 1939, där Tyskland och Sovjet delade upp Polen mellan sig, inte heller att polackerna betraktar den sovjetiska inmarschen 1944 som början på en ny ockupation, som skulle fortgå ända till 1980-talets slut.

Ryska försvarsdepartementet har på en speciell webbplats börjat publicera dokument från 1944. I sovjetarméns officiella rapporter berättas det hur polackerna tar emot sovjetarmén som befriare. (Som om det alls hade sänts rapporter av annat innehåll ... )

http://poland1944.mil.ru/

Redan veckan innan hade Kreml blivit gramse på balterna. Nato hade publicerat en kortfilm om de baltiska partisanernas, eller "skogsbrödernas", verksamhet. Filmen inleds med en scen där soldater från KGB:s föregångare NKVD hamnar i lettiska partisaners bakhåll.

Forest Brothers - Fight for the Baltics
https://www.youtube.com/watch?v=h5rQ...ature=youtu.be

Rysslands beskickning i Nato anklagade på Twitter militäralliansen för att försköna ärolösa före detta SS-soldater. Rysslands vice premiärminister och förre Nato-ambassadör Dmitrij Rogozin ser filmen som ett bevis på kvarlevande nazism i Nato.

https://twitter.com/NATO/status/884769177906675712/


Ryska UD:s kommunikationschef Marija Zacharova hävdade på Facebook att skogsbröderna var fascister. Hon brast ut i hjärtskärande klagan över hur Nato förfalskar historien för att rubba resultaten från Nürnbergrättegången - detta måste få ett slut. Om idag (Stepan) Bandera är en hjälte och "skogsbröderna" Baltikums räddare, hur blir det väl i morgon? snyftade hon uppbragt.

https://www.facebook.com/maria.zakha...14029528361955

Efter Zacharova följde en hel rad gallsprängda tweets från ryska UD. Men litauerna blev inte svaret skyldiga. UD i Moskva fick ta emot ilskna meddelanden på sin Facebooksida, och litauiska UD publicerade på Twitter en översikt över skogsbrödernas kamp, som inletts på grund av Sovjettunionens "olagliga annektering, blodiga förtryck och grymma deportationer".

https://twitter.com/LT_MFA_Stratcom?...005297685.html

Sådana här historier har vi kunnat ta del av redan ett bra tag. Även på Flashback har det förts intressanta diskussioner - ni som följt med signaturen tverskoy erinrar er kanske hur han 2007 gjorde ett vältaligt försök till äreräddning av soldatmonumentet i Tallinn, alias Bronssoldaten. Alltjämt en mycket underhållande tråd tio år efteråt ....

(FB) Sovjetiska statyn i Estland

Vad väcker sådana här historietvister för tankar hos stamgästerna här på Rysslandsforumet, både sådana som är galna i Putin, sådana som hatar honom, och sådana som försöker ställa sig neutrala?

P.S. Jag utgick i mitt inlägg från denna artikel i Helsingin Sanomat.

http://www.hs.fi/ulkomaat/art-2000005297685.html

Intressant tråd. Ämnet, synen på andra världskriget i olika länder är ju enormt. Noterade att den finländska bilden nyligen utsattes för ohövlig kritik.

Jag vill bara kommentera en aspekt av det hela, sovjetmonumenten. Visserligen tycker jag att borgarskapets envisa rysslandshat i Baltikum, Polen, Finland och Sverige är tokigt. Och ännu tokigare och djävligare att förbjuda symboler. Den känslomässiga reaktionen hos ryssarna är högst förståelig, med tanke på Sovjetunionens offer i kriget, och seger-mytens ställning i RF.

Men i grund och botten menar jag nog att Ryssland, med förnuftets blick på det hela, borde acceptera att majoriteten av folk i dessa länder inte vill ha dessa gamla sovjetmonument kvar.

I grund och botten menar jag nog att balter och polacker, med förnuftets blick på det hela, borde acceptera att monumenten står där de står. Ingen tvingar någon att beundra dem eller lägga blommor vid dem. Vill man kan man ignorera dem och bara gå förbi. Så gör t.ex. jag när jag passerar Karl XII-statyn i Stockholm. Trots att den hyllar en gammal tyrann och massmördare tycer jag det vore fånigt att stifta lagar som skulle förbjuda gamla kungasymboler eller att hetsa för att den måste rivas, bara för att vi numera har en annan styrelseform än vi hade då. Skulle man driva den linjen så borde ju, strängt taget, alla monument äldre än ett par decennier rivas. Men så gör vi ju inte i demokratier - vi bara betraktar historien sådan som den var, utan att hetsa upp oss över det som var annorlunda då.

Jag menar nog att politiska system inte egentligen är så väldigt centralt här, även om myndigheterna kanske vill framställa det som så för att få det till att handla om en kamp för "demokratin" (som ju mer och mer handlar om att förbjuda yttringar).

Skillnaden är att många betraktar monumenten som kvarlevor av en ockupationsmakt.

De monument som här avses påminner om att Sovjet befriade dessa länder från tysk ockupation. Det som hände därefter, dvs att vissa av länderna sedan levde under något som i vissa avseenden kan betraktas som ett slags sovjetisk "ockupation", har inte med saken att göra - det är inte det monumenten kommemorerar.

Förstår man inte skillnaden är man dum i huvudet, och det skall vi inte ha något överseende med. Vi kan ju inte hålla på och rätta politiken efter vad de dummaste segmenten av befolkningen tycker.

Och, som sagt var, jag betraktar Karl XII-statyn som en kvarleva av en diktatur, men jag skulle för den sakens skull adrig få för mig att agitera för dess rivande. Vi har lagt diktaturen bakom oss och det finns ingen anledning att sopa bort alla spår från den. De tyranner som tidigare styrde Sverige är en fundamental del av vår historia, och vi minns numera, i en rationell och balanserad analys, både deras förtjänster och brott mot mänskligheten, utan att det påverkar vår syn på hur dagens samhälle bör styras.

Man måste kunna hålla huvudet kallt när man betraktar sitt lands historia. Det behöver även polacker och balter lära sig. Det är en del av det demokratiska sinnelaget. Vi borde uppmuntra dem i den läroprocessen, istället för att utnyttja deras för tillfället upprörda känslor och hämndlystnad för att göra kortsiktiga geopolitiska vinningar.

Det finns inga som helst problem med sovjetiska WW2 statyn i Tyskland, Österike mm. Problem finns hos vissa fd kommunistiska stater som fick en smak för amerikanska dollars och skyller alla sina problem på Ryssland och den sovjetiska förflutna. Man får betalt för rusofobi. Vissa politiska kretsar i väst köper rusofobi och säljer rysskräck. Tanken med rysskräcken är att sprida den och sälja vapen via NATO dvs rena rama komersiella beteende.

Polen beter sig som en hora. De ville alliera sig med Hitler och krossa Sovjet, lurade sig själva, sen allierade de sig med Sovjet mot Hitler, nu hoppar de över till USA för att suga amerikansk kuk.

Jag kan upprepa några funderingar här som blev raderade från den separata tråden om den ryska synen på vinterkrigets utbrott.

Alla länder, med undantag för de i grunden besegrade, som Tyskland, kommer att tolka sin egen nära krigshistoria till fördel för den egna sidan.

Att håna Ryssland för att de gör detta är osmakligt. Ryssland lägger inte stor tonvikt vid Molotov-Ribbentroppakten i sin bild av det andra världskriget, liksom Finland inte lägger stor tonvikt vid sin allians med Hitler och sina med Hitlertyskland koordinerade angrepp på Ryssland under fortsättningskriget. Ryssland kommer definitivt att fortsätta betrakta baltiska SS-soldater och "skogsbröder" som fascister, inte som frihetskämpar.

Rogozin har en poäng, inte riktigt den han själv hävdar, att NATO skulle vara nazistiskt, men poängen att dubbeltänkandet i "väst" är parodiskt. Vi vet att ingenting är ondare än en nazist (med vilket avses i stort sett vilken som helst europeisk nationalist). Så länge de inte är östeuropéer som bekämpar Ryssland. Då är de frihetskämpar.

Häromdagen kom ett lysande exempel på hur officiella representanter för Ryssland fortfarande försöker skriva om historien. En statsvetare, Dmitrij Soloninkov, har uttalat sig om de finsk-ugriska språken. Han säger i en intervju att:
"He argues that (...) “linguists in Moscow and St. Petersburg” in the 1930s invented “the artificial languages” these people speak and thus not only created the basis for ethnic statehood but put “a delayed action mine” under the Russian Federation." (http://windowoneurasia2.blogspot.se/....html?spref=tw)

Trogna kommunistiska forskare i de ryska storstäderna ska alltså ha uppfunnit flera olika språk, som sedan har planterats ut och börjat talas på en massa platser inte bara inom Sovjetunionen, utan även i Norden och Ungern... Det är såklart ett påstående helt utan relevans, något som man inte har hört sedan Brezsjnevs dagar.

Till de finsk-ugriska folkslagen och språken hör t.ex. finska, estniska och samiska, och många i västra/nordvästra Ryssland har anknytning till de här språken och kulturerna eftersom de bor i områden som Sovjetunionen har erövrat från t.ex. Finland, som Karelen. Även i Sibirien talas flera sådana här språk. Deras historia kan spåras åtminstone 1000 år tillbaka i tiden. De är äldre än ryska språket!
https://sv.wikipedia.org/wiki/Finsk-ugriska_spr%C3%A5k

Det är aldrig bra att manipulera historien, den ska vi lära oss av. I det här fallet tycker jag att Polen, inte Ryssland, gör det. Dessutom handlar det om Sovjet, inte om Ryssland.

Den svenska historien skrevs om så mycket att moderaterna med viss rätta kunde säga att historien började med det socialdemokratiska partiet. Det finns svenskar, som inte ens vet att Sverige och Finland en gång var ett land.

Jag fick lära mig att Sverige utkämpade sitt sista krig 1814 och upptäckte sedan att vi slogs på Danmarks sida mot Tyskland 1848. Danskarna blev arga när vi inte ställde upp på det andra kriget om Schleswig-Holstein och lämnade valutaunionen. Vårt deltagande i det första tonades ned.

Skogsbröderna var dömda. Jag tror att även Sverige stödde dem.

Eländet i Baltikum startade med Sovjets invasion, som hade stöd av Tyskland. Den pakten var en dåligt fungerande plan B, eftersom Stalin inte lyckades få en pakt med västmakterna. Det är inte konstigt att balterna försvarade sig när de fick hjälp av Tyskland under kriget, men vi vet att det inte gick bra. I min barndom träffade jag flyktingar från Estland. En kvinna hade huggits med bajonett i huvudet och var inte riktigt klok efter det. Stalins försök att få en pakt med väst har rensats bort i väst och det är historieförfalskning.

Den statsvetaren är ute och cyklar. Det finska språket är uråldrigt. Det ukrainska däremot fick struktur av en ukrainsk språkvetare på 1920-talet. Han slog ihop några dialekter och skrev en grammatik.

En sovjetisk forskare gjort allt han kunde för att förneka Rurik-dynastins betydelse. Vi vet att han helt klart hade fel. Det gjordes också försök att få gotiskan till ett slaviskt språk. Med samma argument kan man hävda att sanskrit har slaviska inslag. De finns där och kan vara mycket gamla, men det gör inte sanskrit slaviskt, som jag förstår det. Jag är inte språkman, men jag tror att vi kan spåra likheterna till det indoeuropeiska arvet.

Alltså, all historieförfalskning är störande och potentiellt farlig. Förresten, försvarsminister Shoigu är finsk-ugrisk buddist från Tuva.

Jag har redan tidigare tagit upp den solklara historieförfalskning som skett gällande t.ex. Kazakstanska soldaters "hjältemodiga kamp emot tyska stridsvagnar", en händelse som t.o.m sovjetmyndigheterna avslöjade som en myt. Trots detta så har det nu spelats in en rysk film om "händelsen" och en staty skall resas över "hjältarna". Naturligtvis så förekom det mycket hjältemod i kampen emot Nazityskland, dock inte denna påstådda händelse.

Istället så vill jag länka till en film om just rysk patriotism, kopplad till den andra världskriget, eller närmare bestämt "det stora patriotiska kriget". Slutkommentaren av en tysk, (som jag inte instämmer i), kan t.om. det Rysslands"frälsta" i denna tråd hålla med om.

https://www.youtube.com/watch?v=NiOQFYy66oY

Låter som en "tänkare" av samma dignitet som låt oss säga Houston Stewart Chamberlain eller Alfred Rosenberg. Precis vad Putlerregimen behöver för att måla över sprickorna i fasaden ...

Från ett till annat, så har en ny och påkostad film om tsar Nikolaj II:s sorgliga förhållande till balettdansösen Matilda Ksjesinskaja rört upp känslorna i Ryssland. Den här gången är det ortodoxa kyrkan som gnölar om "historieförfalskning".

Ryska biografer vågar inte visa film om Nikolaj II
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/...-om-nikolaj-ii