"Bäst före"-datum på mig?

Lite kort om mig...

Till sommaren är jag färdigutbildad högskoleingejör inom data. Jag har hunnit med lumpen ett år samt en vända nere på Balkan på utlandstjänst. Tycker själv att jag hunnit med mycket hittills i livet jämfört med mina kompisar.

Jag bor hemma och har gjort så under hela tiden. Har sluppit studielån och har istället en bil plus ett par hundra tusen på banken efter lyckade fondköp, besparingar och utlandsjobbet. Min situation är med andra ord mycket fördelaktig.

Grejen är den att jag har egentligen ingen lust att börja knega, skaffa lägenhet, räkningar, lån och hamna i det som brukar kallas vardag. Planerar för tillfället att stämpla i sommar och sedan åka till London i höst och arbeta lite. Efter det skulle jag kunna tänka mig att följa med flickvännen och resa (hon tar examen då) eller åka på ytterliggare en utlandsmission. Jag vill mao skjuta på "vardagen" några år till.

Ok, till frågeställningen.

Hur länge kan jag leva denna typen av liv utan att förstöra mitt anseende hos kommande arbetsgivare? Ses det positivt eller negativt om man flänger runt lite och testar olika saker av arbetsgivarna?

Är lite rädd för att vakna upp en dag, vara 26 år och aldrig haft ett fast jobb... Då är man väl inte så väldigt het på arbetsmarknaden. Eller?

Tror det vore dumt att vänta med att få relevant erarenhet. Det finns ett antal arbetslösa civilingenjörer så din examen kanske inte är tok het ens direkt efter examen. Ett halv år i London ses nog i.o.f. som en bra erfarenhet.

Beror ju på lite vad du i efterhand kan få din tid att se ut som. Med lite fantasi så går det säkert att få arbete i London att se bra ut, även om det inte är något kvalificerat.

Det är nog värre att vakna upp en dag, vara 26 och fortfarande bo hemma hos sin mamma.

Kan man ha tumregeln att all tid som spenderas utanför Sveriges gränser inte är negativt för en? Jag kan ju hälla upp öl ett par månader i London men samtidigt utveckla engelskan... Går nog skriva ihop snyggt på ens CV.

Någon som jobbar som rekryterare och kan kommentera hur ni ser på min situation?

Varför utbilda dig till dataingenjör för att sen åka till London och ta ett skit jobb?

Jäklar. Kunde du inte ställt den frågan sommaren 2001? Då hade jag kanske åkt till London och tagit "skitjobb" först, sen kommit hem och vetat vad jag egentligen ville läsa... Hade aldrig valt data om jag gjort mitt val nu... men men...

Utöver ren formell utbildning är mognad viktigt vid nyrekrytering. Att låte sin person utvecklas i egen takt (dvs att man jobbar med annat än sin utbildning men ändå skaffar sin annan relevant erfarenhet som man tycker sig behöva) är också viktigt. Att komma direkt från utbildning (gymn. universitet) är inte så bra alla gånger. Det spelar också roll på företagets struktur, kommer du ha möjlighet till mentor, är det teambaserat arbete lr ensamarbete, övrig ålder på personal osv.

Kan du inte då jobba inom din utbildning men på anna nivå? T ex som snickare om du ska bli byggingenjör. Det är bra, relevant erfarenhet.

Jag skulle tänka två gånger innan jag anställde någon som hade flummat runt för mycket. Jag skulle utgå från att den personen egentligen inte ville jobba om inte personen var väldigt övertygande om att just jobbet jag intervjuade för var hans/hennes drömjobb.

Att du gjort militär utlandstjänst borde verkligen inte vara negativt i en arbetsgivares tycke. I london bör du försöka fixa ett jobb som ser ok ut i ett cv. Helst inte på bar, mycket bättre att koka kaffe på ett kontor då det kan alltid hyfsas till i ett cv.

Jag skulle nog gissa att en arbetsgivare tycker att en person på 26 är ganska ung. Har man dessutom hunnit med att utbilda sig på högskolenivå samt varit ute och rest så kan jag inte se vad som skulle vara negativt med det. 36 däremot vore väl en annan femma...

Edit: En 26-åring har hela 39 år kvar till pensionen. Och skulle du råka träffa på Snövit som arbetsgivare så är det bara att söka något annat jobb. Ser inte problemet alls här faktiskt.

Nu sa jag inte att man vid 26 år har högskoleutbildning och hunnit rest är något negativt. Jag sa: