Er syn på demokrati?

"Statsdemokrati"

Statsdemokrati innebär att folket erkänner makten, snarare än att det utövar det.
Folkets politiska makt är en fiktion av att vara representerade. Det finns inget ömsesidigt beroende av skydd och lydnad. Det enda som finns kvar är lydnad.

Arbeit macht frei
Ett uttryck av lydnad är att människor tvingas arbeta och politiska partier är olika varianter av: vi måste skapa arbete.
Men aldrig någonsin har "produktiviteten" varit så hög som nu med alla automatiseringar.
Ändå ska alla arbeta för tvångets skull. Det får inte finnas någon fri tid. Bara fritid, där fritiden är till för att man ska koppla av och sedan kunna arbeta igen.

Inför 4 timmar arbetsdag nu!
Folket kommer att kunna fixa egna aktiviteter där de träffas och socialiserar när det slipper tvånget att arbeta.

Aldrig någonsin har glappet mellan vad folket skulle kunna ha och hur det har det varit större än nu.

Tigg inte! Tig å jobba!!

Ingen hindrar dig från att jobba 4h/dag idag. Att "införa" hittan och dittan är precis motsatsen till vad vi frihetliga vill

Jo, skattetrycket.

Jo, politik och kapitalism hindrar folk från att jobba 4h/dag.

"Vad vi kallar arbete idag och hur vi har sett på lönearbete handlar mycket om att hitta sätt för människor att leva tillsammans. Det ligger politiska aspekter bakom det vi kallar arbete och tror är livsnödvändigt"

Eftersom massor av folk tvingas arbeta 160 timmar i månaden i auktoritära miljöer försvinner folkets "frihet". Halverar man den tiden så får folk ork och hinner pyssla med annat. Det kommer bli helt annorlunda!

Sedan halverar man det en gång till, till 2 timmars arbetsdag och människor hittar ett sätt att leva tillsammans utan "löne/arbets-slaveriet" Betydligt mer frihetligt än nu.

Det produceras tillräckligt i samhället. Det är dags att "alla" får del av det.
jag tror att kruxet ligger i att vi inte vet hur vi ska fördela våra resurser om vi inte längre gör det utifrån arbetet

Professor i fysik vill att folk arbetar 2 timmar per dag.

Du kan endast ha demokrati som utgångspunkt för ett samhälle, d.v.s. innan medborgarrätten skapats. Efter att så skett så hamnar vi människor i olika positioner maktmässigt och då kan det ( demokratin som nu ej längre är någon demokrati ) endast leda till maktsträvan vid sidan av gällande förordning.

Demokrati står jag för...

Men en framåtdrivande diktator ... oj vad han/hon skulle kunna göra landet bättre;-).

Mer forskning. Inga vinster i välfärden. Alla får tycka som dom vill så länge dom accepterar diktaturen ;-)

Varför gör du ironiska tecken till vad du skriver? Det är då svårt att förstå vad du menar.

Jag tror på demokratin därför att den erfarenhetsmässigt är den styrelseform som fungerar bäst. Anledningarna till att demokratin - när den fungerar - är bättre än andra styrelseformer är flera:

• Människorna känner sig delaktiga i de beslut som fattas om de uppfattar att de kan påverka dem. Det leder i sin tur till mindre missnöje, mer engagerade medborgare, bättre social sammanhållning och högre produktivitet.

• Demokratin möjliggör ordnade byten vid makten utan krig, kupper och blodsutgjutelse. Det leder till ett stabilare samhälle, vilket också gynnar sammanhållning och produktivitet.

• Demokratin motverkar vanstyre och nepotism eftersom den som missbrukar sin makt riskerar att bli avsatt.

• Demokratin motverkar krig eftersom medborgarnas intressen får större politisk betydelse, och krig sällan ligger i deras intresse.

Detta gäller nota bene en fungerande demokrati. Det finns tyvärr länder där man tillämpar en slags skendemokrati där makten formellt ligger hos valda politiker, men i realiteten ligger hos storfinansen, de krafter man brukar kalla för the deep state och/eller krigsindustrin. Utmärkande för sådana skendemokratier är att de ofta startar krig, eftersom krig gagnar dem som egentligen har makten.

Det finns även andra typer av skendemokratier som styrs av oligarkier med helt andra intressen än majoriteten av medborgarna. Den politik som förs avslöjar dock alltid vem som egentligen styr. Som alltid gäller regeln: Titta på vad jag gör, inte vad jag säger.

En fungerande demokrati förutsätter dock aktiva och engagerade medborgare. Utan det förtvinar demokratin och uraratar till oligarki eller despoti. Benjamin Franklins svar på frågan vilket statsskick USA:s konstituerande församling valt är lika aktuell idag: A republic, if you can keep it!

Hur är det då med alternativen till demokrati? Är inte en upplyst despoti den bästa styrelseformen? Jo, rent objektivt kan det möjligen tyckas så. Men den upplysta despotins akilleshäl är att den upplyste despoten förr eller senare byts ut mot någon annan mindre upplyst despot, och sedan går allt åt fanders.

Man skulle kunna tro att klokhet borde gå i arv, och att en upplyst monarki därför skulle vara att föredra, men historien ger tyvärr inte mycket stöd för den hypotesen. Efter en Marcus Aurelius kommer det alltid förr eller senare en Commodus, och sedan går även den upplysta monarkin åt fanders.

Hur är det med det libertarianska eller anarkistiska samhälle som många i det här forumet vurmar för? På papperet är det en sympatisk idé. Genom att avskaffa eller kraftigt reducera den politiska makten löser man många problem: ingen kan missbruka sin makt och tvinga andra att göra något som inte ligger i deras eget intresse.

Problemet med den här visionen är att den som många andra idealistiska visioner saknar verklighetsförankring och förståelse för människans natur.

Människan är ett politiskt djur, och att sträva efter makt ligger i våra gener. Vi ägnar oss åt intriger, maktkamper och politik av samma anledning som schimpanser gör det: miljoner av år på den afrikanska savannen har selekterat fram ett beteende som tryggar flockens överlevnad. Detta beteende är inte alltid sympatiskt eller etiskt försvarbart, men det naturliga urvalet struntar i etiken.

Det är alltså ett fundamentalt missförstånd att man skulle kunna avskaffa eller kraftigt reducera den politiska makten, som libertarianer och anarkister tror. När en stat eller annan utövare av makt försvinner leder det alltid utan undantag till att någon annan person eller grupp griper makten. Aristoteles gamla princip horror vacui gäller även inom politiken.

Demokratins styrka är att den tämjer den mänskliga naturen och gör det möjligt för oss att kämpa om makten utan död och blodsutgjutelse. Det var därför som Churchill kallade demokratin för den the worst form of government except all those other forms that have been tried from time to time.

Mycket har hänt sedan den gamle Churchill's dagar, vi har haft människor på månen, vi är datoriserade, kastat religionens bojor åt sidan med mera. Att det demokratiska systemet inte kan förändras eller bytas bort till något bättre är mig förunderligt. Det är synd om människan.

Mycket kan säkert göras för att förbättra demokratin och anpassa den till den moderna tekniken. Den representativa demokratin är en produkt av en tid då det tog en vecka att åka hästskjuts från Luleå till Stockholm. Det var därför nödvändigt att ha valda ombud i huvudstaden som kunde föra de olika landsändarnas talan i realtid.

Med demokrati menar jag någon form av folkstyre som inte bara är en chimär. Hur det bäst utformas är en annan fråga.

Problemet med demokrati är att den med tiden övergår till mediekrati, där det är pk-media som är den egentliga makthavaren. Vi ser denna utveckling i hela västvärlden och i Sverige i synnerhet. Trump är i krig med media. I Sverige har de politiska partierna, förutom SD, tvingats att tänka i pk-medias banor, vilket är den ultimata maktutövningen.

Hur man skall komma tillrätta med detta missförhållande borde debatteras. Politikerna måste ta tillbaka makten från pk-media.

SD har väl ändå mer än några andra påverkats av PK-media? Visst för att det finns frispråkiga individer i partiet, men partiledningen och partiet i stort är ju så cuckade att de i princip vill förbjuda sig själva. Däremot håller jag med om att mainstreammedia har väldigt mycket makt och det är så uppenbart att både statlig media och de etablerade privatmedierna har en mycket intim relation till staten.