Hej,
Befinner mig i en flerårig relation. Vi är bägge i 25 års åldern, studerar båda två 100% vid Universitetet och jobbar extra någon dag i veckan.
Vi har på senaste tid varit på glid, mycket eller enbart på grund utav mitt fritidsintresse vilket är gaming. Jag har varit nörd sedan barnsben och hållt intresset vid liv sedan dess, mitt val av spel varierar men det är alltid PC.
I början av vårt förhållande spelade jag i mängder, dag och natt varje dag. Har aldrig DIREKT bortsett från henne och gemensamma aktiviteter genom att säga nej till tex bio, krogrunda eller åka till svärföräldrarna. Däremot har jag i efterhand förstått att jag INDIREKT bortsåg från hennes vardagliga behov genom att låta henne gå lägga sig ensam, gå upp ensam och sitta vid Tv:n på fredagar själv.
Hon sa efter en tid ifrån att det blev för mycket och vi kom överens om att jag inte skulle spela utanför kvällarna.
Sedan dess har det varit tyst om spelandet, fram tills i förra veckan.
Jag har under en längre tid spelat mellan 20-01 i princip varje kväll. Vi har nyligen haft ytterligare en diskussion där vi varit nära på att gå isär (hon har till och med lämnat hemmet under några dagar).
Nu ställer hon som krav att spelandet upphör helt, permanent. Hon vill aldrig se mig spela igen inte ens ett mobilspel. Då lämnar hon mig. Hon känner sig inte sedd och älskad när hennes sambo sitter framför en skärm med hörlurar på och försvinner in i en värld hon inte är en del utav.
Hon vill ha en MAN, en man som bara har ögon för henne och som istället för att ha ett eget intresse vill hitta ett gemensamt med sin sambo. Hon har väldigt få vänner som hon aldrig umgås med. Inga direkta fritidsintressen eller sätt att spendera egentid på, inget hon heller har ett intresse av, hon vill spendera all tid med den hon älskar och familjen.
Jag däremot värderar egentid väldigt högt och gillar att vara ensam ibland och dra mig undan ibland. Har många vänner som jag väldigt sällan (nuförtiden) umgås med, även det är något jag vill utöka och vill att min sambo följer med på, men det finns ett väldigt litet intresse från hennes sida att umgås med mina vänner även om försökt det senaste vi ska konsert ihop i sommar med flera vänner.
Under diskussionen om mitt spelande försökte jag kompromissa och skära ner på spelandet ytterligare då jag kan förstå och hålla med henne att det blivit för mycket det senaste. Jag erbjöd mig att bara spela 1-3 kvällar i veckan 20-23. Det gick inte, det är datorn eller henne. Erbjöd mig då istället att lägga det helt på is under ett par månader och sedan ta upp det igen långsamt men hålla det minimalt 1-3 gånger i veckan. Men nej, hon står hårt vid allt eller inget.
Jag vet inte vad jag ska göra. Spelandet har varit en stor del av mitt liv och identitet under en sådan lång tid. Jag känner inte att jag vill sluta med det tvärt och aldrig mer ta upp det. Samtidigt betyder hon och vårat gemensamma liv så oerhört mycket för mig.
Hon har rätt i att jag lagt för mycket tid vid datorn och att jag kanske är för gammal för att sitta där alls. Hon är orolig för framtiden med mig om detta fortsätter, kommer datorn gå före våra ev barn etc?
Men det är samtidigt mitt stora intresse, dit jag vänder mig för att slappna av och varva ner. Jag känner ju verkligen att sluta spela är inget jag vill men jag vill inte förlora henne heller.
Vi hjälps åt med allt hemma. Vi lagar mat ihop, äter middag ihop, städar, tvättar och håller i ordning på huset. Vi tränar tillsammans gym eller löpning. Jag försummar inte hushållet eller min egen kropp och hygien. Vi spelar även squash regelbundet tillsammans (1 ggn / veckan).
Är kraven hon ställer orimliga? Är jag egoistisk och barnslig? Är vi för olika?
Befinner mig i en flerårig relation. Vi är bägge i 25 års åldern, studerar båda två 100% vid Universitetet och jobbar extra någon dag i veckan.
Vi har på senaste tid varit på glid, mycket eller enbart på grund utav mitt fritidsintresse vilket är gaming. Jag har varit nörd sedan barnsben och hållt intresset vid liv sedan dess, mitt val av spel varierar men det är alltid PC.
I början av vårt förhållande spelade jag i mängder, dag och natt varje dag. Har aldrig DIREKT bortsett från henne och gemensamma aktiviteter genom att säga nej till tex bio, krogrunda eller åka till svärföräldrarna. Däremot har jag i efterhand förstått att jag INDIREKT bortsåg från hennes vardagliga behov genom att låta henne gå lägga sig ensam, gå upp ensam och sitta vid Tv:n på fredagar själv.
Hon sa efter en tid ifrån att det blev för mycket och vi kom överens om att jag inte skulle spela utanför kvällarna.
Sedan dess har det varit tyst om spelandet, fram tills i förra veckan.
Jag har under en längre tid spelat mellan 20-01 i princip varje kväll. Vi har nyligen haft ytterligare en diskussion där vi varit nära på att gå isär (hon har till och med lämnat hemmet under några dagar).
Nu ställer hon som krav att spelandet upphör helt, permanent. Hon vill aldrig se mig spela igen inte ens ett mobilspel. Då lämnar hon mig. Hon känner sig inte sedd och älskad när hennes sambo sitter framför en skärm med hörlurar på och försvinner in i en värld hon inte är en del utav.
Hon vill ha en MAN, en man som bara har ögon för henne och som istället för att ha ett eget intresse vill hitta ett gemensamt med sin sambo. Hon har väldigt få vänner som hon aldrig umgås med. Inga direkta fritidsintressen eller sätt att spendera egentid på, inget hon heller har ett intresse av, hon vill spendera all tid med den hon älskar och familjen.
Jag däremot värderar egentid väldigt högt och gillar att vara ensam ibland och dra mig undan ibland. Har många vänner som jag väldigt sällan (nuförtiden) umgås med, även det är något jag vill utöka och vill att min sambo följer med på, men det finns ett väldigt litet intresse från hennes sida att umgås med mina vänner även om försökt det senaste vi ska konsert ihop i sommar med flera vänner.
Under diskussionen om mitt spelande försökte jag kompromissa och skära ner på spelandet ytterligare då jag kan förstå och hålla med henne att det blivit för mycket det senaste. Jag erbjöd mig att bara spela 1-3 kvällar i veckan 20-23. Det gick inte, det är datorn eller henne. Erbjöd mig då istället att lägga det helt på is under ett par månader och sedan ta upp det igen långsamt men hålla det minimalt 1-3 gånger i veckan. Men nej, hon står hårt vid allt eller inget.
Jag vet inte vad jag ska göra. Spelandet har varit en stor del av mitt liv och identitet under en sådan lång tid. Jag känner inte att jag vill sluta med det tvärt och aldrig mer ta upp det. Samtidigt betyder hon och vårat gemensamma liv så oerhört mycket för mig.
Hon har rätt i att jag lagt för mycket tid vid datorn och att jag kanske är för gammal för att sitta där alls. Hon är orolig för framtiden med mig om detta fortsätter, kommer datorn gå före våra ev barn etc?
Men det är samtidigt mitt stora intresse, dit jag vänder mig för att slappna av och varva ner. Jag känner ju verkligen att sluta spela är inget jag vill men jag vill inte förlora henne heller.
Vi hjälps åt med allt hemma. Vi lagar mat ihop, äter middag ihop, städar, tvättar och håller i ordning på huset. Vi tränar tillsammans gym eller löpning. Jag försummar inte hushållet eller min egen kropp och hygien. Vi spelar även squash regelbundet tillsammans (1 ggn / veckan).
Är kraven hon ställer orimliga? Är jag egoistisk och barnslig? Är vi för olika?
__________________
Senast redigerad av Skargarden 2017-07-17 kl. 08:19.
Senast redigerad av Skargarden 2017-07-17 kl. 08:19.