Blockad men bor kvar hos ex

Jag har accepterat situationen somsagt.

Tyvärr har jag ingen mamma. Min pappa håller på att renovera sitt hem så han har knappt själv ett sovrum. Min bästa väns sambo är allergisk mot hundar så kan inte bo hos henne.

Jag och min sambo delade på oss dagen efter midsommar. Han var (enligt honom) grymt osäker på sitt beslut men efter en paus på 1,5 vecka fick jag dra ur honom att han inte ville mer. Han kunde inte ens säga orden själv.

Vi har hus, hund, katt tillsammans. Vi dealade att jag skulle bo kvar i huset (som han står på) medan jag letar lägenhet. Och under tiden skulle han bo hos sin nyblivna singelkompis. Som jag tror har pushat honom väldigt mycket till beslutet. Vi har resa i september inplanerad. Och bröllop för två veckor sedan.

Två dagar efter uppbrottet har han registrerat sig på alla möjliga dejtingsidor. Och köpt tiläggstjänster som tinder plus osv. Bokat partykryssning. Är ute på krogen varje helg. Han lovade mig att följa med på bröllopet som stöd men hörde inte ett ljud. Blockerar mig från sociala medier. Lägger upp egobilder för bekräftelse. Skiter i djuren. Vi har varit tillsammans i tre år och nu sitter jag i hans hus och har inte hört ifrån honom på en månad. Hans mamma kommer och hämtar hans post. Eftersom vår gemensamma katt är utekatt kan jag inte ta med honom till en lägenhet. Mitt hjärta gör så ont att lämna katten här till någon som bara stängt av och inte bryr sig...


Hur kan han bara stänga av? Vi har haft tre år tillsammans. Inte hört något från honom. Tänker att vi har saker att fördela? Vi har en resa som måste tas tag i? Och man saknar väl sina djur?
Han borde väl dessutom vara angelägen att veta hur det går i mitt boendesökande om det är hans hus jag bor i för tillfället?

Flashback, hjälp mig förstå.

...

Hej igen mina trådföljare.
Här kommer en update.

Jag har flyttat ut sedan en månad. Mellanlandar i en lägenhet, tills jag får tillträde till mitt radhus jag köpt(Woho!).

Efter i princip 0 kontakt då jag bodde själv i huset träffades vi den sista dagen jag bodde kvar för att överlämna nycklar.

Det var hemskt. Jag försökte hålla mig lugn. Det gick bra tills det att HAN började gråta. "Jag visste om att denna dagen skulle komma, men det är fortfarande jobbigt" var gråtmotiveringen. Vi satt i ca 2 timmar o pratade om allt möjligt. Hade faktiskt jäkligt roligt, var precis som inget hade hänt. Trodde verkligen inte det skulle bli så. Förväntade mig en snabb överlämning då han varit så kylig.

Nu har han börjat smått börjat höra av sig. (Inget av vikt egentligen). Men han skickar bilder på djuren osv. Trots att jag svarar neutralt skickar han frågor som svar så att konversationen inte dör ut.
Förra veckan inledde han till konversation tre dagar. Saker som han egentligen inte hade behövt skicka. Inget "jag saknar dig/vill ha dig tillbaka" eller så. Men Why?