Debatten om vilket av dessa språk som är nyttigast eller mest användbart har frodats i ett flertal trådar, men då många av dem är flera år gamla och därmed onödiga att bumpa (en del märkliga individer verkar till och med tycka att det är irriterande att man bumpar av någon outgrundlig anledning) samt att denna fråga i de flesta fallen inte ens var trådens huvudsakliga, ursprungliga ämne så ser jag ingen anledning till att inte starta en ny tråd i detta fall.
Personligen skulle jag säga att spanskan är betydligt viktigare. Jag ska erkänna att jag inte är helt opartisk i detta fall. För det första så talar jag endast mycket basal franska men är däremot helt okej på spanska (okej enligt min ödmjuka bedömning men ändå betydligt bättre än flertalet av de amerikanska och brittiska expats som jag stött på i Spanien och som anser sig tala "i princip flytande"). Dessutom så gillar jag både Spanien och spanjorerna betydligt mer än Frankrike och fransmännen. Spanien har häftigare och mer omväxlande natur med en mångfald av olika klimat och väderförhållanden. Frankrike består till 70% av ett mer eller mindre uppodlat och exploaterat slättlandskap som ser ut som en tråkigare version av Schleswig-Holstein. Lite alper och övriga berg har de visserligen men de tyska och österrikiska bergen är så mycket finare. Och deras riviera längst i söder kan inte mäta sig med Spaniens medelhavskust.
Jag tycker dessutom att folket i Spanien är betydligt trevligare och lättare att ha att göra med än folket i Frankrike. Sist men inte minst så hyser jag ett ur tysknationalistiskt perspektiv visserligen smärre men dock existerande agg emot Frankrike på grund av denna nations otaliga kränkningar av de tyska gränserna och övergrepp begångna mot det tyska folket. Jag hatar givetvis inte fransmän då det finns mycket med landet och kulturen som fascinerar mig men av förklarliga skäl är det svårt att glömma bort vad de genom historien gjort sig skyldiga till.
Den spanska kulturen och historien är även den mer fascinerande med alla deras fiestor, karnevaler och ett hejdlöst partajande utan dess like. Vi har dessutom spanjorerna att tacka både för att Amerika civiliserades och för att muslimerna kastades ut ur Europa. Säga vad man vill om conquistadorerna men deras påstådda brutalitet var i de flesta fall befogad.
Flera skribenter här på språkforumet har påpekat att franska är betydligt mer användbart att kunna, åtminstone i Europa, än spanska. Stämmer detta verkligen idag? Franskan är inte ens ett av de 10 mest talade språken i världen så dess status som "världsspråk" kan verkligen diskuteras. Spanskan kommer däremot på andra plats, slagen endast av kinesiskan. I Europa är visserligen franskan ett större språk än spanskan men både tyska och engelska är betydligt viktigare språk, inte minst i affärssammanhang. Dessutom talar många, många fler människor tyska som modersmål än franska. Tyskan är helt enkelt så brutalt mycket större och viktigare än franskan på alla sätt.
Så om man nu förutsätter att man redan talar flytande engelska och tyska och ska lära sig att tala ett tredje främmande språk flytande och valet står mellan franska och spanska är valet enligt min ödmjuka mening relativt enkelt. Men om man redan vet med sig att man kommer att flytta till Frankrike permanent eller för en längre tid eller om man helt enkelt tycker bättre om franskan än spanska är ju valet självklart åt andra hållet. Men på det stora hela anser jag att spanskan är ett bättre val. Nu finns det ju absolut inget som hindrar att man lär sig båda språken (om nu någon skulle vilja påpeka detta) men då skulle jag vilja flika in att man i så fall nog skulle fundera på att lära sig italienska innan man tar itu men franskan. Italien är en mycket viktigare kulturnation än Frankrike och en formidabel industrination som slår Frankrike på fingrarna i nästan alla sammanhang. Lamborghini, Alfa Romeo, Maserati, Giorgio Armani, Versace, Ferrero osv. osv. Där har fransoserna något att försöka leva upp till. Dessutom har man en redan kommit en bra bit på vägen att lära sig italienska om man studerat spanska då språken är väldigt lika. Kan man spanska så kan man läsa en italiensk text utan problem och åtminstone förstå vad den handlar om även om man kanske inte känner igen alla ord.
Om jag skulle rangordna de sex främmande språk som jag anser vara viktigast i en lodrät spalt där det översta språket är viktigast så ser min lista ut så här:
1. Engelska (tråkigt, jag vet, men det är nu en gång så att engelskan är världens nuvarande Lingua franca)
2. Tyska (en solklar tvåa som jag gärna skulle sätta på första plats om det inte vore för att tyskan så gott som uteslutande talas i Europa medan engelskan talas som modersmål åtminstone någonstans på alla världens kontinenter)
3. Spanska
4. Italienska
5. Franska
6. Ryska
Och sist men inte minst. Om man rör sig utanför Europa så finner man ganska omgående att spanskan är ett viktigare och mer gångbart språk än franskan. Exotiska och spännande resmål som Kuba, Mexiko, Peru och många fler latinamerikanska länder är alla spansktalande. Utanför Europa talas franska nästan uteslutande i en massa efterblivna Hubba-Bubba-länder i Afrika dit ingen jävel vill åka.
Det var en lång text men nu är ordet ert.
Personligen skulle jag säga att spanskan är betydligt viktigare. Jag ska erkänna att jag inte är helt opartisk i detta fall. För det första så talar jag endast mycket basal franska men är däremot helt okej på spanska (okej enligt min ödmjuka bedömning men ändå betydligt bättre än flertalet av de amerikanska och brittiska expats som jag stött på i Spanien och som anser sig tala "i princip flytande"). Dessutom så gillar jag både Spanien och spanjorerna betydligt mer än Frankrike och fransmännen. Spanien har häftigare och mer omväxlande natur med en mångfald av olika klimat och väderförhållanden. Frankrike består till 70% av ett mer eller mindre uppodlat och exploaterat slättlandskap som ser ut som en tråkigare version av Schleswig-Holstein. Lite alper och övriga berg har de visserligen men de tyska och österrikiska bergen är så mycket finare. Och deras riviera längst i söder kan inte mäta sig med Spaniens medelhavskust.
Jag tycker dessutom att folket i Spanien är betydligt trevligare och lättare att ha att göra med än folket i Frankrike. Sist men inte minst så hyser jag ett ur tysknationalistiskt perspektiv visserligen smärre men dock existerande agg emot Frankrike på grund av denna nations otaliga kränkningar av de tyska gränserna och övergrepp begångna mot det tyska folket. Jag hatar givetvis inte fransmän då det finns mycket med landet och kulturen som fascinerar mig men av förklarliga skäl är det svårt att glömma bort vad de genom historien gjort sig skyldiga till.
Den spanska kulturen och historien är även den mer fascinerande med alla deras fiestor, karnevaler och ett hejdlöst partajande utan dess like. Vi har dessutom spanjorerna att tacka både för att Amerika civiliserades och för att muslimerna kastades ut ur Europa. Säga vad man vill om conquistadorerna men deras påstådda brutalitet var i de flesta fall befogad.
Flera skribenter här på språkforumet har påpekat att franska är betydligt mer användbart att kunna, åtminstone i Europa, än spanska. Stämmer detta verkligen idag? Franskan är inte ens ett av de 10 mest talade språken i världen så dess status som "världsspråk" kan verkligen diskuteras. Spanskan kommer däremot på andra plats, slagen endast av kinesiskan. I Europa är visserligen franskan ett större språk än spanskan men både tyska och engelska är betydligt viktigare språk, inte minst i affärssammanhang. Dessutom talar många, många fler människor tyska som modersmål än franska. Tyskan är helt enkelt så brutalt mycket större och viktigare än franskan på alla sätt.
Så om man nu förutsätter att man redan talar flytande engelska och tyska och ska lära sig att tala ett tredje främmande språk flytande och valet står mellan franska och spanska är valet enligt min ödmjuka mening relativt enkelt. Men om man redan vet med sig att man kommer att flytta till Frankrike permanent eller för en längre tid eller om man helt enkelt tycker bättre om franskan än spanska är ju valet självklart åt andra hållet. Men på det stora hela anser jag att spanskan är ett bättre val. Nu finns det ju absolut inget som hindrar att man lär sig båda språken (om nu någon skulle vilja påpeka detta) men då skulle jag vilja flika in att man i så fall nog skulle fundera på att lära sig italienska innan man tar itu men franskan. Italien är en mycket viktigare kulturnation än Frankrike och en formidabel industrination som slår Frankrike på fingrarna i nästan alla sammanhang. Lamborghini, Alfa Romeo, Maserati, Giorgio Armani, Versace, Ferrero osv. osv. Där har fransoserna något att försöka leva upp till. Dessutom har man en redan kommit en bra bit på vägen att lära sig italienska om man studerat spanska då språken är väldigt lika. Kan man spanska så kan man läsa en italiensk text utan problem och åtminstone förstå vad den handlar om även om man kanske inte känner igen alla ord.
Om jag skulle rangordna de sex främmande språk som jag anser vara viktigast i en lodrät spalt där det översta språket är viktigast så ser min lista ut så här:
1. Engelska (tråkigt, jag vet, men det är nu en gång så att engelskan är världens nuvarande Lingua franca)
2. Tyska (en solklar tvåa som jag gärna skulle sätta på första plats om det inte vore för att tyskan så gott som uteslutande talas i Europa medan engelskan talas som modersmål åtminstone någonstans på alla världens kontinenter)
3. Spanska
4. Italienska
5. Franska
6. Ryska
Och sist men inte minst. Om man rör sig utanför Europa så finner man ganska omgående att spanskan är ett viktigare och mer gångbart språk än franskan. Exotiska och spännande resmål som Kuba, Mexiko, Peru och många fler latinamerikanska länder är alla spansktalande. Utanför Europa talas franska nästan uteslutande i en massa efterblivna Hubba-Bubba-länder i Afrika dit ingen jävel vill åka.
Det var en lång text men nu är ordet ert.
