Klasskillnader inom sport och träning?

Vet inte alls vart denna tråd ska ligga, så flytta gärna till rätt ställe om den ligger fel.

Medans jag växte upp blev jag jämt uppmuntrad att spela bollsport. När jag ville börja gymma i 14-15 års åldern mötes jag av ett starkt motstånd hemifrån att det var något som "folk utan hjärna" gjorde. "De måste bygga muskler för att de inte kan tänka". Lite som Rocky säger att han var tvungen att använda kroppen eftersom det inte fanns mycket i skallen. Jag tror att det är en vanlig syn inom invandrande medelklass (där jag tillhör) att bodybouilding och styrkelyftning är något som dumma arbetarklassfolk gör.

Har aldrig reflekterat över det till min bror sa här om dan "det är fan ingen inom tennis som är tatuerad" när vi kollade på Federermatchen. Det fick mig att börja fundera. På gymmet, i alla fall där jag bor, är det mest WT och arbetarklass som bygger mycket muskler. Killar och tjejer med lagerjobb eller dylikt, tatuerade osv. Kontorsnissarna som väl är på gymmet gör mycket oftare på typ spinningpass och sånt, sällan tatuerade. Folk inom fotboll basket, boxning och andra street - och arbetarklasssporter är ofta tatuerade, medans de inom tennis, simning, gymnastik os.v. nästan aldrig är det.

Även om det blir allt mer blandat, finns det fortfarande tydliga klasskillnader inom sport och träning?
Ps. ja, jag anser tatueringar fortfarande vara något som mestadels ingår i arbetarklass samt yngre inom medelklassen.

Jag gissar att de flesta som sysslar med golf, segling eller hockey (förvånansvärt nog) inte tillhör arbetarklassen utan snarare högre medelklass eller överklass. Däremot kan man finna arbetarklassen i diverse styrketräningslokaler och gym, i löparföreningar och på fotbollsplaner. De flesta sporter som kostar mycket bör ju rimligtvis dra till sig folk med pengar.

Sen finns det såklart undantag, men jag tror generellt det är så.

Det är ju fortfarande mer blattar (vilket är lite synligare än vem som är arbetarklass) på gymmet än på golfbanan, men det är nog på väg bort. Jag kan tänka mig att de socioekonomiska skillnaderna mellan golfare och styrkelyftare var mycket mer påtagliga på 80-talet.

Redan när jag började på Handels i början av 2000-talet hade jag intrycket av att det var vanligare med gymmare där än på arbetarklassgymnasiet jag kom ifrån, och jag gissar att utvecklingen har fortsatt åt samma håll. Jag kan kan i vart fall inte hålla med om att det skulle finnas något stigma förknippat med styrketräning inom medelklassen.

Vad har du för erfarenhet av vilken klasstillhörighet löpare brukar att ha?

Löpare är nog oftare medelklass än människor som bara köttar på gymmet. Särskilt folk som har som mål att bygga och som kanske till och med dopar sig. Man har tittat på vilken utbildning folk har som springer Göteborgsvarvet och det var mycket vanligare med högutbildade personer som deltog än i samhället i stort. har för mig att ca 10% var projektledare till yrket.
Det stämmer med mina egna erfarenheter. Gym som komplement = svenne banan, gym för att bli grov = arbetarklass, gym för att bli grov + AAS + pissiga tatueringar = mega trash

Pengar? Då borde väl arbetarklassen köra löpning (gratis)?


Stigma nej men det är betydligt vanligare inom arbetarklassen.


Håller helt med.

De höginkomsttagare (läkare, ingenjörer) jag känner löper, cyklar och håller på med crossfit. Jag känner en läkare som gymmar, han är undantaget som bekräftar regeln i mina ögon.

De låginkomsttagare jag växte upp med och jag känner kör nästan alla uteslutande gym, en del kör crossfit.

Jag vill inbilla mig att tid och den sociala uppväxten spelar roll. Jag tolkar styrka och storlek som maskulint och dominant vilket ger social status och kvinnor för den synen växte jag upp med.

Intressant nog verkar fitnessikonerna på instagram leva ganska glassigt och stekigt.

Jag tror gym blir mer och mer accepterat i alla samhällsklasser numera. Ungdomarna hemma gick ut nyligen och de gick gymnasiet i en vanlig skola. I ena klassen hade 20 av 22 elever gymkort och man blev mobbad om man inte hade det. Jämfört med när jag själv gick i skolan då jag är rätt så säker på att max 1 i klassen hade det.

Att de flesta +40 idag oftast tränar genom löpning, spinning och andra pass har bara med okunskap att göra. De har sprungit eller suttit på en cykel tidigare och därför gör de dessa aktiviteter. Nu på senare år så måste nästan alla träna oavsett tillgång på pengar.

Om 20 år när våra ungdomar är runt 40. Då är styrketräning nog helt mainstream. Sen vet jag inte om 40+ människor kommer välja kondition pga av att man inte hinner med styrketräningen. Men jag tror ändå att folk kommer köra med mer vikter för att stärka kroppen. Det förstår inte äldre idag.

Jag uppfattar också situationen på det sättet. Det är ju dock lite motsägelsefullt med just löpning, eftersom det är den mest minimalistiska och enkla sporten som finns.

Passar väl bra med fånig minimalistisk design och skit.

Varför skulle den priviligierade och materialistiska överklassen dras till det enkla och minimalistiska?

För det första förstår jag inte vad tatueringar har med träning att göra, att dra den liknelsen är bara efterblivet.

Visst är det skillnad på vilka som drar sig till löpning och styrketräning. Det är en stor fördel att vara stark och ha muskler om man arbetar fysiskt med kroppen hela dagarna. Man orkar lyfta tyngre och man minskar risken för att dra på sig skador.

Sitter man inne på ett kontor så behöver man inte vara stark, det krävs egentligen bara att man rör på sig emellanåt för att inte dra på sig övervikt.

Det där med klasskillnader kommer ändras framöver, det har blivit mer inne att styrketräna och jag ser småkids som pluggar högskola som styrketränar regelbundet.