Okej kära Flashback,
Så har det då gått halvtannat sen jag sist belastade Sveriges sista fria mediala utpost med ett inlägg. Senast handlade mitt psykbryt om det uppsagda samhällskontraktet, och vilka konsekvenser man kan konstatera vara etablerade, då Svenska Staten ensidigt, i praktiken, har upphört att ens försöka uppfylla sin del av avtalet mellan stat och skattebetalande, laglydig medborgare.
Men nu – politiskt desillusionerad som jag är, efter att sen de naiva tonåren nu ha vandrat politiskt från Greenpeace och ungdomlig vänster, till FP och vidare till Moderatisk höger - som svek big time - över till SD, bara för att inse att också dom är socialister, ALLA Riksdagspartier är ju det i någon mening, så har jag gått vidare till ingenting.
Men skitsamma. Varför fastna i meningslösa diskussioner där elefanten i rummet tar upp allt syre? Tåget har gått, klockan har slagit tolv, festen är slut, tårtan är uppäten, feta tanten har slutat sjunga. Ja, ni fattar.
Sverige är en föredetting som inte fattat det själv. Vi är boxaren som borde ha kastat in handduken. Vår tid har varit. Anpassa eller gå under. Överlev eller låt bli. Världen är kall, cynisk, orättvis och grym. I takt med att insikten infinner sig hos oss svenskar, vi hoppfulla, men ack så grundlurade stackare, att Staten har kastat en stor hög med solvarm koskit rätt i ansiktet på oss. Ju förr kan en ny väg framåt identifieras.
Så länge elen fungerar, skatten dras från kontot och Public Service fulvinklar sin rapportering och låter anställda bedriva opinionsbildning på arbetstid, men samtidigt väljer att avstå från att ställa makthavare mot väggen istället för enskilde medborgare, när träden grönskar och sensommarreor på Stadium hela tiden återkommer, så förefaller rättstaten vara intakt. Inget fel i att förbli hoppfull, men det gagnar vare sig nationen eller medborgaren, så låt oss ta in några korta fakta:
En rättstat förutsätter att staten har våldsmonopol. Så är det inte idag. Den häpnadsväckande arroganta rikspolischefen sitter fortsatt i tryggt bo tack vare de sniglar han uppenbarligen har i ögonen på Ygeman och Löfven. Över 1,5 miljoner brott anmäldes i Sverige i fjol (fördelat på 9 miljoner invånare, mitt blod fryser till is av sådan statistik!). Ha då i åtanke att de flesta skiter i att anmäla brott numera. Vem fan orkar sitta i 75 minuters telefonkö för att anmäla en stöld som aldrig kommer att utredas?
Försvaret. Det som en gång var otroligt kraftfullt i förhållande till nationens storlek, har upplösts, och är i detta nu inne i en oåterkallerlig HBTQ-morfos. Det är nu decennier sen jag såg högteknologiska svenska jaktplan manifestera sin kraft genom att flyga i formation över kusten i överljudsfart. Nu är det Pride som gäller.
Fi! undgår i media helt kritisk granskning, och kommer tack vare det att komma in i Riksdagen nästa år, med samhällskonsekvenser omöjliga att föreställa sig för en vanlig normal människa.
Demografin är en tickande bomb som brister om ett tiotal år, då svensken kommer se sig som en snabbt minskande minoritet i ett armageddon av skrikiga, krävande, kedjerökande kaoziga icke-arbetande män, med kulmagar
putande fram i stickade tröjor under midjekorta skinnjackor. För män är det, kvinnor kommer det sannerligen att råda brist på!
Skolan och föräldrarna har gett upp, och levererar inte längre regelbundet in skaror av nya skötsamma generationer på arbetsmarknaden, med det resultatet att allt färre ska försörja allt fler. Den kritiska massan av curlade svenska millenials och överåriga ensamljugande flyktingmän kommer INTE att ta hand om dig när du behöver palliativ vård i hemmet på din ålders höst, var så säker.
Rättsväsendet har förfärande snabbt blivit svårt politiserat och korrumperat tack vare Advokatsamfundets asylaktivistiske generalsekreterare som sätter sitt eget skrås inkomster före juridisk rättvisa och det samhälle som är hennes försörjningskälla. Södertörns tingsrätt som twittrar ut extremfeministiska budskap från sitt officiella konto och politiskt tillsatta nämndemän säkerställer att rättsrötan sprider sig som en löpeld även från Statens sida.
Kan genomsnittsvensken förvänta sig en pension som motsvarar skattetrycket, som man kan leva på? Skulle inte tro det.
Sjukvården...
Dyrast? Ja.
Bäst? Nope.
Svenska Kyrkan... är i full färd med att rationalisera bort sig själva.
Ben efter ben knäcks i samhällskroppen. En illusion av den humanitära stormakten återstår. Ett värdegrundsmässigt bländverk utan fast materia. När den sista bärande balken brister, kommer den totala samhällskollapsen att överaska många.
Så vad gör man när allt gått åt skogen. Bokstavligen? Well, antingen drar man, eller så gör man något åt det, för att rädda det som räddas kan. Det betyder, menar jag, att sjukdomsinsikt måste etableras. Och då mina vänner, är det bråttom!
Min tes är denna:
SD kommer inte att kunna rädda upp detta, glöm det. De är för oerfarna och sliter med en trött partiledare, felrekryteringar och massivt mediamotstånd. Skadorna på samhällskroppen är nu alldeles för stora, genomgripande och ohanterbara.
Nej, likt socialdemokraternas och Miljöpartiets nödbromsning av massinvandringen 2015, så måste något gå sönder innan vi kan tala klarspråk. Alltså måste en TOTAL sammanklappning av grundläggande samhällsfunktioner ske innan politiker, medier, och kanske framför allt, de fredskadade medborgarna får upp ögonen för vad som pågår. Går det för sakta blir det som att koka en groda. Ingen märker den gradvisa försämringen, och relativeringen fortsätter, ner i avgrunden.
Man kan snart börja prata i termer av etnisk rensning. Jo! Jag menar allvar! Se själv definition här. Det är en medveten handling att rensa ut Svensken både kulturellt och etniskt (se länk i avsnitt om demografi ovan). Och att det råder ett lågintensivt inbördeskrig är uppenbart.
Framtiden är fan mörk! Många har, och kommer att dra. Svårt att klandra någon för det. Men ditt land behöver oss! Frågan är bara på vilket sätt. Här har jag en okonventiell vinkel, inspirerat av Ryssen, den gamla ärkefienden från forna storhetsår.
Är DEN BRÄNDA JORDENS TAKTIK vägen framåt?
Är det rätt att späda på föraktet mellan olika grupper, att polarisera, intrigera, reta upp, provocera och förvärra för att skynda på förfallet?
Konkret ska man vara. Så det jag tänker är, är enda vägen till läkning att faktiskt skynda på sjukdomsförloppet? Ska man kasta in mer ved i den pyrande brasan?
Köpa helårsprenumeration på DN?
Rösta på Fi!
Propagera för höjda familjebidrag?
Kräva att alla enligt lag måste intyga att man älskar bögar, oavsett vilken religionstillhörighet man har?
Köpa skor från Brandos?
Borde man förstärka gryende etniska, mediala och politiska inrikeskonflikter?
Borde man i ord och handling provocera ungdomsgäng i ”utsatta områden” så de känner sig kränkta och kräver tillbaka sin ”respekt”?
Borde man finna vägar som gynnar svågerpolitik, fiendeskap mellan yrkesgrupper, grannar, stadsdelar och organisationer?
Främja skattefusk?
Till vilken grad borde ansvarstagande svenskar bidra till att öka de sociala och ekonomiska klyftorna mellan medborgarna?
Finns det någon annan väg ur detta? Kan mer bidrag till extrema trossamfund vara vägen framåt?
Ska man skriva snyftiga insändare om strukturell rasism, och ringa till Ring P1 och förespråka slöjbetäckta väderpresentatörer i TV4?
Hoppas mitt inlägg kan inspirera till en konstruktiv diskussion. Frågeställningen och exemplen är hypotetisk(a) och syftar till att främja öppen debatt. Jag vill förtydliga att jag själv INTE förespråkar våld, olagligheter eller liknande utomparlamentariska åtgärder. Mitt inlägg ska ses som ett diskussionsunderlag med retoriska frågor baserade på hur man ska kunna vända en negativ samhällsutveckling när alla försök ser ut att misslyckas.
En synnerlig god sommar önskar jag er! Måtte sensommarens Sverige fyllas av annat än sotrök från brinnande förorter och brustna tonårsdrömmar på grund av ”dansringar”i Kungsan!
(följ gärna länkarna om du har lust att fördjupa dig i utvalt bakgrundsmaterial)
Så har det då gått halvtannat sen jag sist belastade Sveriges sista fria mediala utpost med ett inlägg. Senast handlade mitt psykbryt om det uppsagda samhällskontraktet, och vilka konsekvenser man kan konstatera vara etablerade, då Svenska Staten ensidigt, i praktiken, har upphört att ens försöka uppfylla sin del av avtalet mellan stat och skattebetalande, laglydig medborgare.
Men nu – politiskt desillusionerad som jag är, efter att sen de naiva tonåren nu ha vandrat politiskt från Greenpeace och ungdomlig vänster, till FP och vidare till Moderatisk höger - som svek big time - över till SD, bara för att inse att också dom är socialister, ALLA Riksdagspartier är ju det i någon mening, så har jag gått vidare till ingenting.
Men skitsamma. Varför fastna i meningslösa diskussioner där elefanten i rummet tar upp allt syre? Tåget har gått, klockan har slagit tolv, festen är slut, tårtan är uppäten, feta tanten har slutat sjunga. Ja, ni fattar.
Sverige är en föredetting som inte fattat det själv. Vi är boxaren som borde ha kastat in handduken. Vår tid har varit. Anpassa eller gå under. Överlev eller låt bli. Världen är kall, cynisk, orättvis och grym. I takt med att insikten infinner sig hos oss svenskar, vi hoppfulla, men ack så grundlurade stackare, att Staten har kastat en stor hög med solvarm koskit rätt i ansiktet på oss. Ju förr kan en ny väg framåt identifieras.
Så länge elen fungerar, skatten dras från kontot och Public Service fulvinklar sin rapportering och låter anställda bedriva opinionsbildning på arbetstid, men samtidigt väljer att avstå från att ställa makthavare mot väggen istället för enskilde medborgare, när träden grönskar och sensommarreor på Stadium hela tiden återkommer, så förefaller rättstaten vara intakt. Inget fel i att förbli hoppfull, men det gagnar vare sig nationen eller medborgaren, så låt oss ta in några korta fakta:
En rättstat förutsätter att staten har våldsmonopol. Så är det inte idag. Den häpnadsväckande arroganta rikspolischefen sitter fortsatt i tryggt bo tack vare de sniglar han uppenbarligen har i ögonen på Ygeman och Löfven. Över 1,5 miljoner brott anmäldes i Sverige i fjol (fördelat på 9 miljoner invånare, mitt blod fryser till is av sådan statistik!). Ha då i åtanke att de flesta skiter i att anmäla brott numera. Vem fan orkar sitta i 75 minuters telefonkö för att anmäla en stöld som aldrig kommer att utredas?
Försvaret. Det som en gång var otroligt kraftfullt i förhållande till nationens storlek, har upplösts, och är i detta nu inne i en oåterkallerlig HBTQ-morfos. Det är nu decennier sen jag såg högteknologiska svenska jaktplan manifestera sin kraft genom att flyga i formation över kusten i överljudsfart. Nu är det Pride som gäller.
Fi! undgår i media helt kritisk granskning, och kommer tack vare det att komma in i Riksdagen nästa år, med samhällskonsekvenser omöjliga att föreställa sig för en vanlig normal människa.
Demografin är en tickande bomb som brister om ett tiotal år, då svensken kommer se sig som en snabbt minskande minoritet i ett armageddon av skrikiga, krävande, kedjerökande kaoziga icke-arbetande män, med kulmagar
putande fram i stickade tröjor under midjekorta skinnjackor. För män är det, kvinnor kommer det sannerligen att råda brist på!
Skolan och föräldrarna har gett upp, och levererar inte längre regelbundet in skaror av nya skötsamma generationer på arbetsmarknaden, med det resultatet att allt färre ska försörja allt fler. Den kritiska massan av curlade svenska millenials och överåriga ensamljugande flyktingmän kommer INTE att ta hand om dig när du behöver palliativ vård i hemmet på din ålders höst, var så säker.
Rättsväsendet har förfärande snabbt blivit svårt politiserat och korrumperat tack vare Advokatsamfundets asylaktivistiske generalsekreterare som sätter sitt eget skrås inkomster före juridisk rättvisa och det samhälle som är hennes försörjningskälla. Södertörns tingsrätt som twittrar ut extremfeministiska budskap från sitt officiella konto och politiskt tillsatta nämndemän säkerställer att rättsrötan sprider sig som en löpeld även från Statens sida.
Kan genomsnittsvensken förvänta sig en pension som motsvarar skattetrycket, som man kan leva på? Skulle inte tro det.
Sjukvården...
Dyrast? Ja.
Bäst? Nope.
Svenska Kyrkan... är i full färd med att rationalisera bort sig själva.
Ben efter ben knäcks i samhällskroppen. En illusion av den humanitära stormakten återstår. Ett värdegrundsmässigt bländverk utan fast materia. När den sista bärande balken brister, kommer den totala samhällskollapsen att överaska många.
Så vad gör man när allt gått åt skogen. Bokstavligen? Well, antingen drar man, eller så gör man något åt det, för att rädda det som räddas kan. Det betyder, menar jag, att sjukdomsinsikt måste etableras. Och då mina vänner, är det bråttom!
Min tes är denna:
SD kommer inte att kunna rädda upp detta, glöm det. De är för oerfarna och sliter med en trött partiledare, felrekryteringar och massivt mediamotstånd. Skadorna på samhällskroppen är nu alldeles för stora, genomgripande och ohanterbara.
Nej, likt socialdemokraternas och Miljöpartiets nödbromsning av massinvandringen 2015, så måste något gå sönder innan vi kan tala klarspråk. Alltså måste en TOTAL sammanklappning av grundläggande samhällsfunktioner ske innan politiker, medier, och kanske framför allt, de fredskadade medborgarna får upp ögonen för vad som pågår. Går det för sakta blir det som att koka en groda. Ingen märker den gradvisa försämringen, och relativeringen fortsätter, ner i avgrunden.
Man kan snart börja prata i termer av etnisk rensning. Jo! Jag menar allvar! Se själv definition här. Det är en medveten handling att rensa ut Svensken både kulturellt och etniskt (se länk i avsnitt om demografi ovan). Och att det råder ett lågintensivt inbördeskrig är uppenbart.
Framtiden är fan mörk! Många har, och kommer att dra. Svårt att klandra någon för det. Men ditt land behöver oss! Frågan är bara på vilket sätt. Här har jag en okonventiell vinkel, inspirerat av Ryssen, den gamla ärkefienden från forna storhetsår.
Är DEN BRÄNDA JORDENS TAKTIK vägen framåt?
Är det rätt att späda på föraktet mellan olika grupper, att polarisera, intrigera, reta upp, provocera och förvärra för att skynda på förfallet?
Konkret ska man vara. Så det jag tänker är, är enda vägen till läkning att faktiskt skynda på sjukdomsförloppet? Ska man kasta in mer ved i den pyrande brasan?
Köpa helårsprenumeration på DN?
Rösta på Fi!
Propagera för höjda familjebidrag?
Kräva att alla enligt lag måste intyga att man älskar bögar, oavsett vilken religionstillhörighet man har?
Köpa skor från Brandos?
Borde man förstärka gryende etniska, mediala och politiska inrikeskonflikter?
Borde man i ord och handling provocera ungdomsgäng i ”utsatta områden” så de känner sig kränkta och kräver tillbaka sin ”respekt”?
Borde man finna vägar som gynnar svågerpolitik, fiendeskap mellan yrkesgrupper, grannar, stadsdelar och organisationer?
Främja skattefusk?
Till vilken grad borde ansvarstagande svenskar bidra till att öka de sociala och ekonomiska klyftorna mellan medborgarna?
Finns det någon annan väg ur detta? Kan mer bidrag till extrema trossamfund vara vägen framåt?
Ska man skriva snyftiga insändare om strukturell rasism, och ringa till Ring P1 och förespråka slöjbetäckta väderpresentatörer i TV4?
Hoppas mitt inlägg kan inspirera till en konstruktiv diskussion. Frågeställningen och exemplen är hypotetisk(a) och syftar till att främja öppen debatt. Jag vill förtydliga att jag själv INTE förespråkar våld, olagligheter eller liknande utomparlamentariska åtgärder. Mitt inlägg ska ses som ett diskussionsunderlag med retoriska frågor baserade på hur man ska kunna vända en negativ samhällsutveckling när alla försök ser ut att misslyckas.
En synnerlig god sommar önskar jag er! Måtte sensommarens Sverige fyllas av annat än sotrök från brinnande förorter och brustna tonårsdrömmar på grund av ”dansringar”i Kungsan!
(följ gärna länkarna om du har lust att fördjupa dig i utvalt bakgrundsmaterial)
__________________
Senast redigerad av Suntoucher 2017-07-12 kl. 22:22.
Senast redigerad av Suntoucher 2017-07-12 kl. 22:22.
