Citat:
Alltså, kan någon förklara för mig vad som är så fascinerande med catwalks? Jag fattar inte grejen, kläderna är fula, de går inte att bära till vardags och hela grejen verkar skittråkig. Vem fan betalar för att se sånt? Ok modellerna kan vara snygga men ändå, varför ska man se dem på just en catwalk?
Låt mig gissa: du är inte speciellt intresserad av mode utan har en mer vardaglig och rakt funktionell syn på kläder?
Okay, "grejen" med en upphöjd gång/plattform där modellerna kan strutta fram är väl att erbjuda maximal exponering för fotografer och åskådare. Alla i lokalen ska bekvämt kunna se eller fotografera showen, samtidigt som det ivriga fotandet, ljusblixtarna, musiken och rytmen skapar "a sense of occasion", en känsla av att någonting stort och häftigt pågår. Dessutom höjer det mingelfaktorn.
Citat:
Låt mig gissa: du är inte speciellt intresserad av mode utan har en mer vardaglig och rakt funktionell syn på kläder?
Okay, "grejen" med en upphöjd gång/plattform där modellerna kan strutta fram är väl att erbjuda maximal exponering för fotografer och åskådare. Alla i lokalen ska bekvämt kunna se eller fotografera showen, samtidigt som det ivriga fotandet, ljusblixtarna, musiken och rytmen skapar "a sense of occasion", en känsla av att någonting stort och häftigt pågår. Dessutom höjer det mingelfaktorn.
Okay, "grejen" med en upphöjd gång/plattform där modellerna kan strutta fram är väl att erbjuda maximal exponering för fotografer och åskådare. Alla i lokalen ska bekvämt kunna se eller fotografera showen, samtidigt som det ivriga fotandet, ljusblixtarna, musiken och rytmen skapar "a sense of occasion", en känsla av att någonting stort och häftigt pågår. Dessutom höjer det mingelfaktorn.
Okej. Klart det är ett plus om kläderna är snygga men mycket av det som visas upp ser bara konstigt ut.
Citat:
Du känner kanske till sådana där BMW-klistermärken man kan tejpa fast på sin bil? För vissa ger det dem illusionen av att bilen är bokstavligen snabbare och bättre än vad den var innan klistermärket, och har uppfattningen om att andra ska tycka detsamma om deras bil (eftersom att de är dåliga på att förstå att andra har andra perspektiv).
Det är samma princip här. När jag tänker på modeindustrin så tänker jag på verkligheten: tjock ryss eller sliskig japan utnyttjar 14-åriga naiva ryskor från landsbygden dithämtade av agenter, som inte betalar modellerna. Indiska barn som jobbar för slavlöner i giftiga miljöer och syr ihop tygstycken som inte är värda ett skit egentligen.
Modeller och dess åskådare består till stor del av människor som i BMW-exemplet. Precis som inlägget ovan mig får du det beskrivet om hur något så fjantigt som blixtrande lampor, en scen och "pampig" musik kan ge illusionen av viktighet och betydelse. Detta utnyttjar givetvis fiffiga affärsmän.
För de som vill jobba i industrin handlar det om den biologiska driften att få visa upp sig i en glorifierad fantasivärld likt BMW-klistermärket. Det är lite som fiat: om alla tror att vara där framför kamerorna har ett värde så får det ett värde, lite som herren på tippan.. detta stämmer rätt bra överrens med kvinnors biologi och är anledningen till att kvinnorn dominerar som både kunder och som modellwannabes. Själva innehållet är sisådär inte superviktigt, huvudsaklikgen är att man exponerar kvinnor för andra kvinnor i pretentiösa utsmyckningar. Detta triggar konkurrens mellan kvinnor och vi har pengar att tjäna. Det är därför inte heller någon slump att killar i den där branchen tenderar att vara bögar och ha feminin psykologi.
Catwalks har också anpassats till vår ekonomi och modeföretagens affmärsmodeller, och är en PR grej också. Av typ samma sociala mekanismer som ovan så är det en grej att också gå på sådana där catwalks, ibland bara för att "inte vara utanför". Sjävla den grejen försöker man också sälja, så från ett affärsperspektiv så åskådarna i sig också väldigt viktiga i den sociala mekanismen.. folk tävlar om att vara där bara för att andra tävlar om att vara där. Det är bara att låtsas som om skiten (tillställningen) då har värde och hova in pengarna. Tänk typ att du är i sahara och säljer sand, och att börjar med att sälja till några fejkkunder.... andra potentiella kunder ser det och börjar köa, och då säger du att du har begränsat med sand och att bara de tio första kunderna får köpa sand. Sanden överlämnar du genom någon gimmick-ritual, och det dyra priset på sanden ökar dess "värde". Du har nu en begränsad och dyr lyxprodukt som bara de med hög status kan köpa, vilket i sin tur innebär att det blir en högstatusprodukt. Så du klättrar från att sälja sanden till fejkkunder och rent av idioter, till att bli en del av den höga socitetens kultur.
Så det handlar i störst utsträckning om sociala mekanismer och tro det eller ej, sex även om de så skulle vara klädda i eskimåkläder.
Sedan finns ju den konstnärliga aspekten utav det. Och vad vet vi om konstvärlden? Sandhistorien är en lika bra analogi här. Tavelkonsten är en perfekt analogi här. Eller tänk dig ett avsnitt av Penn & Teller's bullshit om konst (vet inte om det finns ett sådant avsnitt). Eller tänk dig den gången ett troll lämnade en annanas på en bänk på en konstutställning för att lura alla att det är konst. Eller dessa troll https://www.youtube.com/watch?v=mIfHLAj0hyE.
Konst handlar om att lura hjärnan, eller att skapa beauty. Ibland är den idiotisk, ibland är det bra konst. Det kan handla om att skapa känslor. Men många människor bara hakar på och projicerar massa skit och tror att det finns någon "mystisism" och identitet i konst och liknande (vilket i och för sig är att lura hjärnan), men min poäng är att det finns en jääääävla massa kejsarens nya kläder över det hela... man vill låtsas att man förstår och beundrar.
Det är samma princip här. När jag tänker på modeindustrin så tänker jag på verkligheten: tjock ryss eller sliskig japan utnyttjar 14-åriga naiva ryskor från landsbygden dithämtade av agenter, som inte betalar modellerna. Indiska barn som jobbar för slavlöner i giftiga miljöer och syr ihop tygstycken som inte är värda ett skit egentligen.
Modeller och dess åskådare består till stor del av människor som i BMW-exemplet. Precis som inlägget ovan mig får du det beskrivet om hur något så fjantigt som blixtrande lampor, en scen och "pampig" musik kan ge illusionen av viktighet och betydelse. Detta utnyttjar givetvis fiffiga affärsmän.
För de som vill jobba i industrin handlar det om den biologiska driften att få visa upp sig i en glorifierad fantasivärld likt BMW-klistermärket. Det är lite som fiat: om alla tror att vara där framför kamerorna har ett värde så får det ett värde, lite som herren på tippan.. detta stämmer rätt bra överrens med kvinnors biologi och är anledningen till att kvinnorn dominerar som både kunder och som modellwannabes. Själva innehållet är sisådär inte superviktigt, huvudsaklikgen är att man exponerar kvinnor för andra kvinnor i pretentiösa utsmyckningar. Detta triggar konkurrens mellan kvinnor och vi har pengar att tjäna. Det är därför inte heller någon slump att killar i den där branchen tenderar att vara bögar och ha feminin psykologi.
Catwalks har också anpassats till vår ekonomi och modeföretagens affmärsmodeller, och är en PR grej också. Av typ samma sociala mekanismer som ovan så är det en grej att också gå på sådana där catwalks, ibland bara för att "inte vara utanför". Sjävla den grejen försöker man också sälja, så från ett affärsperspektiv så åskådarna i sig också väldigt viktiga i den sociala mekanismen.. folk tävlar om att vara där bara för att andra tävlar om att vara där. Det är bara att låtsas som om skiten (tillställningen) då har värde och hova in pengarna. Tänk typ att du är i sahara och säljer sand, och att börjar med att sälja till några fejkkunder.... andra potentiella kunder ser det och börjar köa, och då säger du att du har begränsat med sand och att bara de tio första kunderna får köpa sand. Sanden överlämnar du genom någon gimmick-ritual, och det dyra priset på sanden ökar dess "värde". Du har nu en begränsad och dyr lyxprodukt som bara de med hög status kan köpa, vilket i sin tur innebär att det blir en högstatusprodukt. Så du klättrar från att sälja sanden till fejkkunder och rent av idioter, till att bli en del av den höga socitetens kultur.
Så det handlar i störst utsträckning om sociala mekanismer och tro det eller ej, sex även om de så skulle vara klädda i eskimåkläder.
Sedan finns ju den konstnärliga aspekten utav det. Och vad vet vi om konstvärlden? Sandhistorien är en lika bra analogi här. Tavelkonsten är en perfekt analogi här. Eller tänk dig ett avsnitt av Penn & Teller's bullshit om konst (vet inte om det finns ett sådant avsnitt). Eller tänk dig den gången ett troll lämnade en annanas på en bänk på en konstutställning för att lura alla att det är konst. Eller dessa troll https://www.youtube.com/watch?v=mIfHLAj0hyE.
Konst handlar om att lura hjärnan, eller att skapa beauty. Ibland är den idiotisk, ibland är det bra konst. Det kan handla om att skapa känslor. Men många människor bara hakar på och projicerar massa skit och tror att det finns någon "mystisism" och identitet i konst och liknande (vilket i och för sig är att lura hjärnan), men min poäng är att det finns en jääääävla massa kejsarens nya kläder över det hela... man vill låtsas att man förstår och beundrar.
Hahah roligt inlägg.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
