Omvandla 24 VAC till 12 VDC

Det tog några dagar för jag tänkte kolla i min gamla kondensatorsamling som legat i tryggt förvar hos morsan i tjugo år men där var inget i närheten av vad jag behövde. Jag kanske behöver några 47 000 μF, 16 V om ytterligare 20 år se de får ligga kvar. Sen var spänningsregulatorn (för upp till 40 V DC in) slut hos Kjell & Company här i stan och även på nätet men i grannstaden tio mil bort fanns den så det fick bli en liten utflykt idag. Jag kunde ju köpt en 230 V-->12 V adapter bara men va fan, nu hade jag ju bestämt mig...

Kondensatorer fanns bara i blandade sortimentpåsar och av 50 kondingar i påsen så är det två som verkar uppfylla specen, de flesta tål inte så hög spänning.

Men ett par grejer om kondensatorer då:

1. Den är märkt "1000μ-M 50 V", inte 1000 μF som i mikrofarad. Jag antar att de förkortar bort F:et för alla vet att det ska stå där och M:et säger något om toleransen. Är det korrekt? Jag har väl inte fått en konding på 1000 mikromega?

2. Det var en fet djävel, Ø 16, l 25 mm. Låter det rimligt för en konding på 1000 μF? Den är ju nästan lika stor som regulatorn men det är inga problem annars.

Det låter som du hittat rätt kondensator. Vad "M" står för kan jag inte säga med säkerhet, men det finns fabrikat som använder just "M" för att ange +/-20% tolerans på kapaciteten. En väldigt vanlig tolerans.
Storleken är också ganska typisk för en 1000μF kondensator.

Då är det färdigt! Det tog sin tid att löda ihop trots att det var så få komponenter. Jag hade en hög med tomma förborrade kretskort och små plastskruvar liggande så jag kunde få ihop det rätt snyggt och inte bara som en död spindel med en massa spretande ben, snyggt va: http://forumbilder.se/G8VME/likriktare ? (24 V AC in på blå och brun kabel och 12 V DC ut på röd och svart)

Spänningsregulatorn är det lilla kortet som sitter monterat på det större med ett par plastdistanser. Jag försökte använda ståltrådsstumpar för att förbinda grejer på undersidan av kretskortet men det var ta mig fan omöjligt att få lödtennet att fästa på det. Då drog jag ändå av trådändarna på sandpapper och doppade i flussmedel men det gick inte ändå, det blev liksom ingen vätning av ytan. Jag antar att det är kromoxid som skulle behöva frätas bort med syra innan man kan löda.

Drog istället ut ståltråden ur en påsförslutare (en tunn ståltråd med platt inplastning) och där gick det bättre.

Anslöt skiten till grindöppnarens styrlåda, justerade utspänningen till 12,00 V (glömde kolla spänningen till regulatorn, det hade jag ju tänkt göra men nu orkar jag inte öppna lådan igen på ett tag, lär ju vara drygt 32 V) och sedan dit med den kinesiska mottagaren.

Allt funkar fint men kineskontrollerna har inte längre räckvidd än originalfjärren, c:a 15 m i fritt fält. Vill jag öppna grinden på riktigt långt håll så går det med telefonen via ett Nexa-relä också.

Slutet gott, allting gott. Utan Gasons råd om toppspänningen hade jag valt den andra regulatorn och den hade kanske inte tålt det.

Jag passade på och köpte en lödstation när jag ändå åkt så långt igår, Kjells mellandyra: https://www.kjell.com/se/sortiment/e...ay-48-w-p40255

Vilken djävla fröjd det var att löda med den istället för den gamla icke ställbara lödkolven jag haft tidigare, mest för att spetsen har någon beläggning så den inte blir brun och ful hela tiden. Jag körde på 320 ºC som den stod på från början men den går upp till 450, vad är optimalt till sånt här månntro?

Min interna kvalitetskontroll larmade om att detta var ofullständigt. Det hör till saken att det var rostfri ståltråd som inte gick bra att löda mot.

Tråden jag drog ut ur påsförslutaren var förmodligen inte rostfri, kanske inte ens förzinkad.