Citat:
Ursprungligen postat av
Bogomil
Tackar för förtydligandet ... och själv fäster jag mig vid det jag anser vara det essentiella: "Men allt är ETT".
Vad menas med det? Att det t.ex. ultimativt inte finns nån "diskrethet" ("diskrethet" betyder att saker är "olika)?
Ja, ungefär så!
Om man tänker sig "nothingness" som något oändligt, men utan dimensioner. Oändlig potential kanske är mer korrekt att säga.
All manifestation, all materia och allt levande, allt som uppenbaras för våra sinnen är "former" av olika slag.
ALL "form" är inskränkningar av detta "oändliga" ingenting som är det enda som existerar i egentlig mening. All form är Ett derivat av vår Sanna natur kanske man kan säga. Ungefär som att färger är ett derivat av Ofärgat ljus genom ett prisma.
Ett derivat av vår Sanna natur. Och vår Sanna natur är oändlig, men utan objektiva kvalitéer. Detta är dock inget negativt, utan en förutsättning för den oändliga kärlek som detta ETT är.
Leo Gura har samma uppfattning som Rupert Spira här. Men Leo menar att RS förenklar kolossalt i sin approach att lära ut detta.
Det är sant att sanningen är trivial och självklar. Om du bara går till dig själv och frågar "är du medveten?" Så vet du ombelbart svaret på frågan.
Men vart går du för att ta reda på att du är medveten? Hur kontrollerar du det? Här märker du att det "oändliga medvetande" som du är saknar gränser. Vila i ditt medvetande och du ser inga gränser, det har ingen början eller slut varken i tid eller rum.
Detta är Ruperts "direct path" lite förenklat.
Leo menar att Rupert har rätt i hur verkligheten är beskaffad, men fruktansvärt naiv i sin förmedling av budskapet. Varför är inte fler "enlighetened" annars? Alla skulle vara "enlightened" om det vore såhär enkelt, att slippa släpa runt på ett "ego" och istället uppleva "närvaro och bliss" och sin Sanna natur är oändligt mycket trevligare. Att leva som om det fanns ett "separate self" är som att simma konstant motströms utan att veta vad det innebär att simma nedströms. Klen metafor, men du fattar.
Enligt Leo måste vi först nå ett annat "medvetandetillstånd" innan vi kan ta till oss Ruperts lära. Det är just det som är den tuffa delen. Vem som helst kan predika sanningen som en papegoja, men att klättra till den platå från vilken man kan se sanningen är inte lika enkelt.
"Consciousness" är som vatten kan man säga, det kan ha distinkt olika former, Is, gas, flytande. Om dualistiskt medvetande mitsvarar fast form hjälper det inte hur mycket Rupert tjatar om att medvetande är flytande.
Återigen, klen metafor, men du förstår vad jag menar.
Vi är låsta i vårat dualistiska medvetande och vårat "monkey-mind". Vägen till nondualistiskt medvetande, från vilket vi kan uppleva vår Sanna natur av unconditional love är lång för de flesta.
Rätt kunskap är viktigt, men i grund och botten oviktig ändå, då all kunskap är konceptuell. Men ändå otroligt viktig, som en karta kan man säga, så man vet var man reser rent "upplevelsemässigt".
Direct experience är det viktigaste. Genom yoga, self enquiry, meditation, mindfullness, vissa fall psykedeliska droger/mediciner så kan vi närma oss ett annat medvetande.
Allt av detta är mina ord, men inte min uppfattning nödvändigtvis. Detta är min bild av Leo Gura och hur han skiljer sig från andra neo-advaita teachers som har samma förståelse av verkligheten men som underskattar svårigheten att få andra att förstå detta. Eckhart Tolle och Rupert Spira utgår i någon mening att andra befinner sig i "samma" medvetandetillstånd. Vore så fallet skulle deras undervisning vara ideal, men nu är det ju inte så. Vilket Leo adresserar mycket tydligt.