Citat:
Ursprungligen postat av
ThinkTank111
Min förra trådstart fick mig att fundera vidare. Jag passerade just nu ett stort pågående bygge på väg hem från affären. Skulle vara kul att hjälpa till. Lägga ett dagsverke utan betalt, en natt för den delen också, har sett att de jobbar skift!
Men så spontant funkar det såklart inte. Den typen av kreativitet och lust är blockerad. Med all rätt kanske. Det fodras anställning, papper, lön, försäkringar etcetera.
Allt är så rationellt, så regel och rutinstyrt!
Men finns det exempel på samhällen som inte varit så rationellt fixerade utan som har lyckats pga kärlek, kreativitet, lust etcetera. Ett samhälle som är stimulerande på ett sätt att människor inte utvecklar ego på samma sätt? Som inte är förankrade i huvudet utan i hjärtat?
Eller är det alltid en utopi med ett sånt samhälle? Jag tror folk skulle kunna bli universalgeni om en samhällsstruktur uppmanade just nämnda egenskaper.
Tänk att bara gå ut på morgon enbart driven av lust, och så senare är man iblandad i något stimulerande arbete eller projekt, eller så hittar man en flört. Om människan är fri är hon inte lat, hon är kreativ!
Men jag kanske tänker fel! Jag har varit lite engagerad i kretsar som söker medvetandetillstånd som motsvarar "No mind" dvs chattret i hjärnan är tyst och istället finns närvaro och lust/kreativitet.
Vet inte om det är flum, men frågeställningen är, om kärlek är störst som många hävdar, varför kan inte samhällen vila på kärlek och inte rationalitet? Viss mått av rationalitet måste såklart finnas. Men med kärlek kan egot lösas upp, och man lever för andra i kärlek, det löser gigantiskt med problem!
En rationell livshållning kräver massvis med rationalitet för att upprätthållas.
En livshållning i kärlek kräver nästan ingen rationalitet alls. Intuition, kreativitet, närvaro, glädje löser det mesta förutom de mest avancerade ekvationerna!
Amish-byarna funkar väl lite så, har jag bilden av. Jag vet inte hur pass mycket det fungerar så i praktiken dock.
I den första urkyrkan i Jerusalem delade man på allt. Vad jag vet fick man det inte att fungera över tid dock, för i många av Paulus epistlar nämner han ju insamlingar till de fattiga i Jerusalem.
Rent generellt tror jag det är svårt att få ett sådant samhälle att fungera. Alla måste vara motiverade att bidra, och det får inte finnas några ruttna ägg i korgen, för då krackelerar ett sådant bygge.
