INFO:
Ålder:21
Kön:Man
Längd: 180
Vikt:77kg
Tidigare Erfarenheter: Alkohol, Kokain, Tjack, LSD, MDMA, Ecstasy, opiater, Benzo, CandyFlip, Svamp, weed, hippecandlyflip
Substans:
LSD 215ug (en lapp på 125ug och en halv lapp på 180ug) Måste tillägga att det var något skumt med ena lappen, den smakade mint och säljaren på FS hävdar att det är 125ug på "en" lapp med 4 lappar som satt ihop. (Hoppas ni förstår hur jag menar)
1st ecstasy och brunt/weed
Inledning:
Jag ringde polaren på dagen och frågade om vi skulle ut och trippa. Vi drog ihop ett gäng på 5gubbar och åkte ut med husbilen till vårat favoritställe.
Innan trippen:
Två dagar innan trippen blev jag tagen av tre poliser vid kusten och fick böter.
Vi slängde lapparna och satte oss vid elden, det tog inte mer än 15 minuter så började benen buzza.
Jag kände redan här att detta skulle bli en stark tripp.
Här kan man läsa om hur min förra tripp utspelade sig på samma plats: https://www.flashback.org/t2846383
Vi hade med oss glowsticks, masker med led lampor, högtalare och massa smått och gott.
Trippen börjar
Vi går ner till vattnet och tittar omkring oss, vi ser några andra människor på andra sidan sjön.
Vi snackar om hur jävla hårt det slog.
Peaken kommer
Det slår på så hårt att man inte ens klarar av att fokusera på en enda sak. Hela himlen bildar olika mönster med mörka nyanser.
Jag lägger mig ner en stund och försöker lugna ner mig.
Det blir bättre och vi går tillbaka till campet och sätter oss vid elden.
Första spliffen kommer fram och jag puffar lite försiktigt.
Här började jag inse att jag hade gjort ett misstag, jag skulle väntat med rökat.
Plötsligt kändes det inte som att jag var en i gänget, jag kände mig utstött.
Det kändes som att alla snackade om mig och att allt fokus var runtomkring mig.
Jag ändrar verklighetsuppfattningen helt och inser att man har ett evigt liv. Att alla mina minnen har skapats genom att trippa med mina vänner.
Jag trodde att alla människor jag har träffat har jag skapat själv i mitt huvud genom att skapa min egna uppfattning av mina polare. Att mina polare har spelat en karaktär som min pappa, lillebror, mamma osv. Hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag trodde att alla hade ett evigt liv, att vi glömmer av vilka vi är för att kunna turas om att spela olika karaktärer som varandras mammor, pappor, bröder, kompisar, kusiner, poliser, läkare, lärare, osv.
Jag blev helt ställd och upplevde mycket positiva känslor men lika många negativa. Jag trodde mina kompisar upplevde exakt samma sak. Det sjuka var att när jag pratade med polarna om min insikt så svarade dom precis som jag tänkte att dom skulle göra, att dom också hade insett sanningen om livet.
Jag accepterade bara det och trodde verkligen att alla hade insett att vi var dom enda människorna vi känner. Att alla minnen har skapats av oss fem polare med droger ute i denna skogen.
Jag kände att jag var påväg att dö, för när man har hittat sanningen om livet får man inte sprida det till någon. Då måste du dö, det är naturens sätt att skydda sanningen.
Mina ögon slöts och jag kände att jag va så nära på att dö. Jag ryckte upp mig med den sista energin jag hade och tvingade mig hålla mig vaken.
(Ska tillägga att min polare dog av andningsnöd av tramadol förra veckan.)
Jag fick syn på ett blått ljus i ögonvrån (Som kom från LED masken som min polare hade på sig) och insåg att min polare B var en civilpolis, som har lärt känna oss i flera år för att sedan kunna sätta dit oss. Han började rota i ett ciggpaket, men då trodde jag att han letade efter mina droger. Sedan började jag tänka för mig själv, "han kanske är en korrupt polis". Jag hämtade min väska med weedet och öppnade väskan helt och visade B innehållet. Jag visade att jag inte hade någon pistol innuti.
Sedan rullade jag ihop en spliff fort som attan för att kunna muta B (civilpolisen).
Han tog emot den och jag kände att alla polarna var stolta över mig. Att jag räddade oss ur en potentiell svinjobbig situation.
Tiden gick och jag trodde att alla hade upplevt exakt samma sak som jag hade. Jag satt med en sjuk puls och försökte prata med polarna som inte var poliser utan att tala, för att förhindra att B skulle tro vi planerade något. Jag tittade på min ena polare och han visade "Gitta!!!" genom att himla med ögonen mot skogen. Så jag började kubba iväg, då skriker alla polare "NEEJ kom tillbaka".
Jag var så förvirrad av situationen, började inse lite halvt att det bara sitter i mitt huvud.
Jag gick tillbaka till polarna och försökte lugna ner mig.
Plötsligt får sanningen tag på mig igen, nu ska naturen döda mig för att jag har insett sanningen.
Jag lade mig ner en liten bit bort och insåg att jag skulle dö. Jag ropar på hjälp och polarna kommer direkt. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Jag kände hur ögonen slöts och hjärtat slå saktare och saktare. Då lyfte polarna upp mig och berättade att allt var lugnt och att dom älskar mig.
(Hade varit väldigt intressant att få veta vad jag hade upplevt om ögonen hade slocknat helt.)
Då började jag förstå att det inte var på riktigt, att det är jag som är helt jävla cp skev.
Jag kom tillbaka till mig själv och den verkliga verkligheten och gick iväg ut i skogen med polarna för att snacka om händelsen. Dom märkte direkt när jag kom tillbaka till mig själv.
Nu kunde alla slappna av och njuta av det sista ruset. Vid detta laget mådde jag hur bra som helst. Jag förstod att det bara var på låtsas och att det hade med min set & setting att göra.
Skulle tippa på att detta var min 30:e tripp ungefär.
Jag ser detta som en bra erfarenhet och kommer fortsätta trippa som vanligt.
Nu vet jag hur en snedtripp känns!
Ålder:21
Kön:Man
Längd: 180
Vikt:77kg
Tidigare Erfarenheter: Alkohol, Kokain, Tjack, LSD, MDMA, Ecstasy, opiater, Benzo, CandyFlip, Svamp, weed, hippecandlyflip
Substans:
LSD 215ug (en lapp på 125ug och en halv lapp på 180ug) Måste tillägga att det var något skumt med ena lappen, den smakade mint och säljaren på FS hävdar att det är 125ug på "en" lapp med 4 lappar som satt ihop. (Hoppas ni förstår hur jag menar)
1st ecstasy och brunt/weed
Inledning:
Jag ringde polaren på dagen och frågade om vi skulle ut och trippa. Vi drog ihop ett gäng på 5gubbar och åkte ut med husbilen till vårat favoritställe.
Innan trippen:
Två dagar innan trippen blev jag tagen av tre poliser vid kusten och fick böter.
Vi slängde lapparna och satte oss vid elden, det tog inte mer än 15 minuter så började benen buzza.
Jag kände redan här att detta skulle bli en stark tripp.
Här kan man läsa om hur min förra tripp utspelade sig på samma plats: https://www.flashback.org/t2846383
Vi hade med oss glowsticks, masker med led lampor, högtalare och massa smått och gott.
Trippen börjar
Vi går ner till vattnet och tittar omkring oss, vi ser några andra människor på andra sidan sjön.
Vi snackar om hur jävla hårt det slog.
Peaken kommer
Det slår på så hårt att man inte ens klarar av att fokusera på en enda sak. Hela himlen bildar olika mönster med mörka nyanser.
Jag lägger mig ner en stund och försöker lugna ner mig.
Det blir bättre och vi går tillbaka till campet och sätter oss vid elden.
Första spliffen kommer fram och jag puffar lite försiktigt.
Här började jag inse att jag hade gjort ett misstag, jag skulle väntat med rökat.
Plötsligt kändes det inte som att jag var en i gänget, jag kände mig utstött.
Det kändes som att alla snackade om mig och att allt fokus var runtomkring mig.
Jag ändrar verklighetsuppfattningen helt och inser att man har ett evigt liv. Att alla mina minnen har skapats genom att trippa med mina vänner.
Jag trodde att alla människor jag har träffat har jag skapat själv i mitt huvud genom att skapa min egna uppfattning av mina polare. Att mina polare har spelat en karaktär som min pappa, lillebror, mamma osv. Hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag trodde att alla hade ett evigt liv, att vi glömmer av vilka vi är för att kunna turas om att spela olika karaktärer som varandras mammor, pappor, bröder, kompisar, kusiner, poliser, läkare, lärare, osv.
Jag blev helt ställd och upplevde mycket positiva känslor men lika många negativa. Jag trodde mina kompisar upplevde exakt samma sak. Det sjuka var att när jag pratade med polarna om min insikt så svarade dom precis som jag tänkte att dom skulle göra, att dom också hade insett sanningen om livet.
Jag accepterade bara det och trodde verkligen att alla hade insett att vi var dom enda människorna vi känner. Att alla minnen har skapats av oss fem polare med droger ute i denna skogen.
Jag kände att jag var påväg att dö, för när man har hittat sanningen om livet får man inte sprida det till någon. Då måste du dö, det är naturens sätt att skydda sanningen.
Mina ögon slöts och jag kände att jag va så nära på att dö. Jag ryckte upp mig med den sista energin jag hade och tvingade mig hålla mig vaken.
(Ska tillägga att min polare dog av andningsnöd av tramadol förra veckan.)
Jag fick syn på ett blått ljus i ögonvrån (Som kom från LED masken som min polare hade på sig) och insåg att min polare B var en civilpolis, som har lärt känna oss i flera år för att sedan kunna sätta dit oss. Han började rota i ett ciggpaket, men då trodde jag att han letade efter mina droger. Sedan började jag tänka för mig själv, "han kanske är en korrupt polis". Jag hämtade min väska med weedet och öppnade väskan helt och visade B innehållet. Jag visade att jag inte hade någon pistol innuti.
Sedan rullade jag ihop en spliff fort som attan för att kunna muta B (civilpolisen).
Han tog emot den och jag kände att alla polarna var stolta över mig. Att jag räddade oss ur en potentiell svinjobbig situation.
Tiden gick och jag trodde att alla hade upplevt exakt samma sak som jag hade. Jag satt med en sjuk puls och försökte prata med polarna som inte var poliser utan att tala, för att förhindra att B skulle tro vi planerade något. Jag tittade på min ena polare och han visade "Gitta!!!" genom att himla med ögonen mot skogen. Så jag började kubba iväg, då skriker alla polare "NEEJ kom tillbaka".
Jag var så förvirrad av situationen, började inse lite halvt att det bara sitter i mitt huvud.
Jag gick tillbaka till polarna och försökte lugna ner mig.
Plötsligt får sanningen tag på mig igen, nu ska naturen döda mig för att jag har insett sanningen.
Jag lade mig ner en liten bit bort och insåg att jag skulle dö. Jag ropar på hjälp och polarna kommer direkt. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Jag kände hur ögonen slöts och hjärtat slå saktare och saktare. Då lyfte polarna upp mig och berättade att allt var lugnt och att dom älskar mig.
(Hade varit väldigt intressant att få veta vad jag hade upplevt om ögonen hade slocknat helt.)
Då började jag förstå att det inte var på riktigt, att det är jag som är helt jävla cp skev.
Jag kom tillbaka till mig själv och den verkliga verkligheten och gick iväg ut i skogen med polarna för att snacka om händelsen. Dom märkte direkt när jag kom tillbaka till mig själv.
Nu kunde alla slappna av och njuta av det sista ruset. Vid detta laget mådde jag hur bra som helst. Jag förstod att det bara var på låtsas och att det hade med min set & setting att göra.
Skulle tippa på att detta var min 30:e tripp ungefär.
Jag ser detta som en bra erfarenhet och kommer fortsätta trippa som vanligt.
Nu vet jag hur en snedtripp känns!