Bonusdotter som ALLTID mår dåligt

Och vad har hänt för att utlösa detta beteende?

Varför har hon aldrig jobbat?
Är det tänkt att hon skall bo hemma hela livet?

Jag kan ju tro att hon kanske faktiskt mår dåligt. Det är nog ingen tvekan om det. Men efter att ha varit i en liknande spiral (nu skulle jag inte gå och ta mitt liv konstant eller låg inne på psyk) så insåg jag att det som dels hade fått mig att må skit var att jag aldrig tog tag/fick hjälp när jag mådde skit p g a mobbning som tonåring. Men skillnaden mellan mig och din bonusdotter är att jag ville inte må skit mer. Det var horribelt och jag gjorde allt för att ta mig ur skiten. Och jag fick inget serverat.

Så som sagt tror jag att lite krav och kanske höra av er runt om hur konsekvenserna är.

Och att hon kanske borde få rejäl hjälp från psyk. För jag vet hur kass psykvården är.

Hoppas att det löser sig

Det är det naturliga att värna om egna barn framför andras.
Tänk så.
Eller skulle bonusbarnens föräldrar ta sig an din roll som första försvarare?
Varför då, och vad händer om de inte gör det.
Man måste bolla en del saker så man inte går ner sig i plikternas och förväntningarnas träsk, bra att du gör det.
Hoppas du får lättare att sortera nu.

Ni bör nog prata med en psykolog om hur stödet bäst utformas. Någon form av anhörigstöd kan vara bra om det finns.

För övrigt tror jag också på en lagom mängd stöd från familjen. Risken finns att hon blir hospitaliserad av för mycket uppmärksamhet. Däremot är det inte bra att ställa krav och stressa upp henne i och med autismdiagnosen.

När det gäller den typen av svårigheter så kan man växa ifrån det med tiden, eller så får man helt enkelt lära sig leva med sina svårigheter och anpassa sitt liv efter det. Samhället erbjuder ju stödet som behövs.

Det låter inte som ett hopplöst fall, men hon måste vilja själv för att göra framsteg. Rätt medicinering för att bli av med dödslängtan/självmordsbeteendet och sedan arbeta mot någon framtidsdröm om hon nu har något drömyrke. Att befinna sig i normala sammanhang som jobb och sociala situationer är bra jämfört med att åka in och ut på vården.

Hon har även diagnoser i grunden (autismliknande tillstånd + adhd och ev. Borderline). Så hon har 3 dåligt definierade diagnoser?
Hon är naturligtvis offer för din sambos abdikerande som förälder och inget annat.

Alltså barn under 3 år skall slitas från mamman och in på dagis fast vi vet att det är direkt skadligt. Nu kan vi ju ligga i våran egna skit som vi skapat.

Jag träffar allt fler, framför allt kvinnor som hade mått bättre, varit lyckligare och framgångsrikare med en man som gav dom en rejäl omgång. Då hade det åtminstånde funnits någon där som brytt sig om dom.

Gissar att omgivningen är så självupptagen att "må dåligt" är ända sättet att få lite uppmärksamhet. Det här handlar naturligtvis inte om denna veckan, utan har pågått sedan flickan föddes.

Har Amish dessa problem - nej.

Jag är förövrigt den i tråden med mest erfarenhet och insikt i denna problematik. Men jag har ledsnat på att jamsa med i något som helt enkelt inte fungerar.

Ni som anhöriga ska inte vara de som vårdar i det här fallet. Det bästa för henne är någon typ av boende med klara gränser där hon inte kan köra med personal på samma sätt som hon gör med släkt och familj. Som familj ska ni naturligtvis fortsätta älska henne, men med klart dragna gränser för vad som är acceptabelt betteende.