Citat:
Ursprungligen postat av
tyskjaveln88
sömnbristen som många talar om är nog enda som är för min fördel då jag bara jobbar nätter. är lite orolig för det att jag aldrig haft barn i närheten av mig, har aldrig hållit i ett spädbarn, men kommer väl naturlig?.
Jag har i hela mitt liv varit en morgonpigg människa! Även om jag bara sovit en-två timmar, så var jag som en lärka på morgonen.
Tills jag fick barn.
För lite mer än ett år sedan fick jag och frugan tvillingar. Helt underbart, bästa som kunde ha hänt!
Men jag upptäckte en helt ny sida hos mig-själv. Nätterna.
På nätterna blev jag en helt annan person. Arg, irriterad och frustrerad person. Första veckorna gick väl bra, men sedan tog sömnbristen över. Visst, jag är fortfarande en glad och positiv person på dagarna, på jobbet och efter jobbet. Men just nätterna så tar mörkret över mig. Kan inte ens räkna alla gånger jag och frugan har "diskuterat" på nätterna, helt menlösa diskussioner om hur vi ska hantera skrikande barn.
lite mer on-topic:
Tror livet efter barn baserar sig mycket på sina vänner. Har man vänner och bekanta som även har barn, blir det bra. Har man bara kompisar som inte har barn, så blir det tråkigt.
Själv har jag många bekanta som har barn i samma ålder som mina, så det är väldigt trevligt att träffa dem, prata om spyor, bajsblöjor och uppfostran osv.
Men mina närmsta vänner har inte barn. Och dessa personer har tyvärr på senaste året försvunnit mer och mer från mig, pga att jag inte kan hänga med på spontana suparresor till Köpenhamn eller ta en öl efter jobbet. Jag förstår dem på ett sätt, varför plantera flera veckor innan när man kan köpa en sista-minuten? Men tråkigt har det blivit, dom hör knappt av sig längre till mig sedan ungarna ploppade ut. Men men.
Oavsett så är för mig ungarna det bästa som har hänt mig hittills i mitt liv. Saknar inte ett dugg livet innan. Älskar verkligen när ungarna slänger upp sina armar för att dom vill ha en kram efter att dom har vilat.