Gick i särskola av misstag - Nu skall jag plugga upp betyg och låna pengar

Jag har inte alls nägon lust av att låna av CSN och bli skuldsatt för något jag egentligen inte borde gå på. Jag borde inte gå och plugga upp mina betyg pch framförallt inte låna pengar, det känns nog det mest jobbigaste.

Jag har valt att studera femtio procent och arbeta femtio procent. Men jag är osäker om jag kommer finna ett jobb, som matchar mina studietider.

Men som sagt, är det kanske inte det största problemet. Problemet är att jag har gått i särskola av misstag, och särskolans betygsystem är inte detsamma som att gå i en vanlig klass. I alla fall inte den tiden när jag gick på skolan.

Kan man verkligen jobba med någonting och klarar av att betala material, hyra (ca 3.500kr) el och mat?

Tack på förhand!

Hur lyckades du gå i särskola "av misstag"?

CSN lån är inte så farligt och du kan leva på det du får ifrån dem, speciellt om du jobbar vid sidan av som du tänker göra.

Det är svårt att få jobb om du inte är neger och får lönen betald av staten, men försök! Jag gillar initiativet!

Har du någon diagnos, eller vad var det som gjorde att dina förmyndare placerade dig på särskola?

Jag har ingen diagnos.

Allt började ifrån lågstadiet, och samtidigt var min hemmiljö ostabil och oroligt. Detta påverkade antagligen min koncentration och hur jag fungerade. Dessutom har jag nästintill alltid varit den förvirrade typen, speciellt när det gällde press på mig. Exempelvis fann jag det obehagligt när folk stirrade på mig när jag skulle göra någonting, speciellt om vuxna skall kolla på. Vilket gjorde att jag oftast gjorde bort mig, eller gjorde saker som kanske kunde uppfattas "korkad".

Än idag, kan jag tycka det är otroligt jobbigt med press eller när folk står och stirrar när jag skall göra någon uppgift och spanar in mig o.s.v.

Idag finner min omgivning vältalad och intelligent, vilket jag tycker om att få höra det. Men jag vet samtidigt mina brister, exemeplvis min grammatik i text kan vara uselt, och som sagt när jag väl fått pressetationsångest så kan det bli otroligt jobbigt.

Men när jag väl började i en särskola i lågstadiet, så lyckades jag aldrig komma ut det. Idag märker jag hur stora brister på ambitioner mina lärare hade samtidigt hur stor ambitioner de andra lärare hade i en vanlig skola. Där har man det enorma felet och skillnaden. En lärare som inte bryr sig om sina elever, bryr sig nog inte heller om vilka som är fel placerade. Dessutom tror jag att många lärare inte heller hade så står koll på själva diagnosen. Det är inte så stora krav på att kunna jobba som lärare i en särskola. Inte på den tiden i alla fall. Därmed kan de ha inbillningen av att många elever var "rätt" placerade.

Jag har även det dokumenterat av en psykolog som har bevisat att jag faktiskt var fel placerad och testresultatet visar till och med att jag inte har någon som helst diagnoser.

Så min frustration och nedstämdhet är absolut något jag bär på. Jag vet att jag har missat en massa, exemeplvis språkval, fysiklektioner, kemilektioner m.m. Även den sociala delen har ju tagit stryk/midsats en massa.

Jag är glad över att jag har funnit vänner som gått i en vanlig klass, och jag får ibland bekräftelse av omgivningen att jag är skapssinnad, men som sagt är jag medveten äver mina brister. Det har varit svår tid, men jag har byggt upp min självförtroende och självkänsla. Jag har även ambitioner med livet och därmed skall jag bygga upp mina betyg.

Men jag är arg av massa olika saker. Dels för att jag har missat en massa och helt enkelt gått i fel klass, fel sorts skolgång, eller hur man skall kalla det.

Du resonerar väldigt klokt tycker jag. Jag har också haft en jobbig uppväxt som har format mig på olika sätt. Att bli arg när man blir orättvist behandlad ser jag som ett sundhetstecken och det kan vara en tillgång om man lär sig att kanalisera sin ilska på ett produktivt sätt. Bra att du har ambitioner och mål! Har du några intressen utöver skolan (om det nu kan räknas som intresse)? Själv tränar jag en hel del.

Hur länge sedan var det du gick ut skolan?

Dels har vissa genom anmälan till Skolinspektionen samt stämning via advokat fått ekonomisk ersättning.

Dels kan man i vissa fall beviljas aktivitetsersättning vid förlängd skolgång, detta söks hos Försäkringskassan.

Om det inte var länge sedan du gick ut skolan kanske du kan kontakta Syon där och få hjälp vidare.

Annars har Arbetsförmedlingen troligen en avdelning som jobbar för personer med funktionsnedsättning. Nu har du ingen sådan men de personerna kan hjälpa dig vidare.

Du är tyvärr inte ensam om den här situationen. Din hemkommun ska ha skarp kritik om de gått på en utredning från lågstadiet och inte omprövat tillhörigheten till särskola. Det är därför de kan bli betalningsskyldiga.

De har också ett ansvar för att hjälpa dig vidare nu. Du kan prova att kontakta den som är ansvarig för antagningen till särskolan och ställa dina frågor. Det finns kommuner som gått in med pengar för elever som du.

Du har berövats rätten till en utbildning kommunen ska stå för, grundskolan. Det är med rätta du är frustrerad och arg. Det är orimligt att behöva ta studielån för att läsa in det som du borde fått av kommunen.

Långt svar men sammanfattningsvis: din hemkommun, din senaste skola, arbetsförmedlingen, skolverket/inspektionen, advokat. Det är dessa du kan kontakta. Och för ekonomin ev Försäkringskassan.

Lycka till! Du har uppenbarligen driv och styrka, det borde kunna hjälpa dig framåt genom detta.

Jag tackar stort för ditt härliga svar!!

Jag tänkte precis såhär, att jag borde få hjälp och skippa ta atudielån för att bygga upp betyg, som jag egentligen inte borde göra idagsläget egentligen!

Eftersom jag gått missto om skolan ifrån grund och gymnasieskolan.

Tack igen för dina svar!

Advokat, kommer jag ta kontakt med. Men FK och AF känns lite svårare, då borde de ju ha hänvisat mig en sådan avdelning för länge sedan, eftersom min handläggare är medveten om hela min sitatuion.

Men tack igen för ditt svar! Kommer ta reda på allt angående om komunen och resten som du nämnde!

Fint att kunna vara till hjälp! Jag är inte superhaj på AF och FK. Men det finns ju stöd till studier inom AF och som sagt aktivitetsersättning vid förlängd skolgång ska kunna vara en möjlighet. Alltså inte ersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Borde finnas de som arbetar mer specifikt mot den målgruppen. Blir ju speciellt för dig eftersom att din diagnos blivit borttagen, och det är därför du behöver förlängd skolgång, men kan gå.

Men det kan vara olika organiserat i olika delar av landet. Vad säger din handläggare på AF att det finns för möjligheter för dig? (Förstår det som att du har en sådan).

Kostnader för advokat kan man få hjälp med i hemförsäkringen, så du vet. Och om kommunen inte vill ta något ansvar så prata med Skolinspektionen.

Skulle vara intressant om du fortsatte uppdatera hur det går för dig i detta.

Önskar dig varmt lycka till!

Tycker du verkar genuint smart och jag kan ej förstå hur de kunde sätta dig i särskoleklass.
Riktigt driftigt av dig att fortsätta, studera, lära dig, trots dina tidigare motgångar.

Önskar dig all lycka med dina studier!

Man går inte i särskolan av misstag, det krävs diagnoser och erbjudande om särskola för att det ens ska komma på tal att man får gå i särskolan.

Jag skall försöka göra de sakerna du tipsat om. Skolinspektorn, vad exakt är det för något?
Är inte det någonting som finns i en skola, för just elever och inte för någon ''gammal'' elev, eller något person utanför.

Tack så mycket!

Det är såhär - I en klass, så kanske lärare märker av vilka elever som klarar av vad o.s.v. I mitt fall, hade jag det jobbigt med press, vilket gjorde att jag vart ''korkad'' under pressen. Jag har mer eller mindre alltid varit den förvirrade-typen.

Jag hade det stökigt i mitt hem. Vilket gjorde att jag hade svårt att koncentrera mig i skolan.

Detta gjorde att lärare ville att jag skulle träffa en psykolog, för att hon märkte mina svårigheter. Hon hade ju ingen aning om hur jag hade det i mitt hem. Jag berättade ju ingenting om det.

En psykolog angående i detta fall, i alla fall min tid. Så gjorde man ett IQ-test. Något som kritiseras idag.

IQ-testet resulterade till lågbegåvning, men det var gränsfall till normalbegåvning. Det gjordes inga fler tester, och jag hamnade i en särskola. Problemet i detta, så gjorde man inga tester om koncentrationsförmåga eller något sådant. Detta var et problem, därför att elever som hade ADHD eller något koncentrations/uppmärksamhetsstörning kunde hamna av misstag i en särklass.

Det är otroligt många 90-talister som har råkat hamna av misstag i en särklass.

Jag hamnade dessutom i en depression, och jag träffade en psykolog i ung vuxna livet. Psykologen ville göra nytt test hos mig, eftersom min depression bestod en hel del av att jag av att jag gått i en särklass, trots att jag kände att jag inte skulle behöva det. Så det gjordes nytt test, och det visade sig att jag inte har någon som helst diagnoser. Jag gjorde också tester för koncentration och begåvning. Och det visade sig att jag inte hade någon som helst diagnoser, ingen lågbegåvning heller.

Så diagnosen på pappret är helt enkelt borttaget.

Jag är idag fullt frisk ifrån min depression.

Att hamna i en särskola av misstag är något som har absolut noterats tidigare av människor i Sverige. Så visst kan det vara något som är möjligt.

Så det görs aldrig någonsin felaktiga diagnoser, och barn brukar inte vara myndiga eller veta allt, de brukar ha nån sorts vårdnadshavare, och de är inte alltid kompetenta, eller alltid kan bedöma vad som är bäst för barnet...

Har för mig jag läst om några andra fall som blivit placerade i särskola av misstag, kan nog tänka mig att olika myndigheter har en viss motvilja mot att ta på sig skulden för detta, jag skulle nog leta upp liknande fall i tidningarna och se om man kan få reda på hur de gjort.

https://www.google.se/url?sa=t&sourc...LRDqEHc5eSp-Sw

https://www.google.se/url?sa=t&sourc...It-ywKwEzBZFtA

Jag håller med de övriga att du redogör för ditt läge väldigt bra, även om det är vissa stavfel, men det framgår bra vad du menar ändå, hoppas det fixar sig för dig!