Vad är self-incrimination på svenska?

Ett yttrande är self-incriminating om det bevisar eller tyder på talarens kriminell skyldighet i det aktuella eller något annat sammanhang. Det triviala exemplet är ett direkt erkännande, men termen används mest om oavsiktliga eller åtminstone indirekta bevis eller indicier i ett yttrande.

Det händer inte sällan att ett vittne omedvetet avslöjar i förbigående kännedom om någon detalj som bara den skyldige kan känna till. Eller så kanske en inbrottstjuv döljer sig i en garderob ock råkar bli vittne till ett mord. Det blir krångligt för honom att rapportera mordet eftersom rapporten skulle vara självinkriminerade för honom.

Grundbegreppet är inte mer komplicerat än så och har ingenting i sig med psykologi eller rättigheter att göra, men det finns andra beroende begrepp rörande rättigheter som har omnämnts som kan vara specifika till engelsk eller amerikansk juridik.

Jag hittar inte ett rensvenskt ord för incriminate. Det är inte att anklaga eftersom det innebär väl en person som anklagar. Det är omständigheter och annat bevismaterial som inkriminerar. Man talar faktiskt ofta om "incriminating circumstances." Men en person kan vara juridiskt och faktiskt oskyldig trots incriminating evidence.

Förhoppningsvis underlättar detta för någon att översätta begreppet nu.

I USA tar man the 5th Amendment https://en.wikipedia.org/wiki/Fifth_...s_Constitution
I Sverige kan du erkänna mord...spelar ingen roll. Åklagaren måste bevisa att du begick det.

Både termerna självbelastning (Knuts (2012/13) och självinkriminering (Nowak (2003), s. 219ff.) används. I löptext skriver man oftast "rätten att inte belasta sig själv kriminellt" när man talar om ämnet.

Dina påståenden och andra i tråden är intressanta i sig men ger inte översättning eller förklaring (med undantag för 4yoonly) av termerna self-incriminating eller self-incrimination eller ens incriminate. Som jag redan skrev har dessa ord enkla betydelser och relevans utanför de speciella reglerna angående dem som gäller i amerikansk juridik.

Visst kan man också eller istället diskutera praxis, men samtalet blir vettigare om man förstår grundbegreppens riktiga betydelser. Vissa förslag har varit vilseledande.

(Jag hade inte sett detta inlägg då jag skrev i mitt föregående att gångbar översättning fortfarande saknades.)

En sak förblev kanske oklar i mitt exempel med inbrottstjuven i garderoben.

Den egentliga inkrimineringen om tjuven rapporterar eller vittnar om mordet är inkrimineringen i inbrottet, inte nödvändigtvis i själva mordet. Det var det jag menade med "eller något annat sammanhang."

Han kunde av olika skäl tala om mordet han såg, men hans uttalanden är självinkriminerande främst visavis inbrottet, eftersom det visar att han vistades i huset utan lovlig förklaring.

Det han säger är mindre inkriminerande i själva mordet. Polisen kan naturligtvis misstänka att han var gärningsmannen eftersom han överhuvudtaget känner till mordet eller vissa detaljer i det, men det är också möjligt att andra bekräftbara detaljer i hans vittnesmål avleder misstankarna.

Det visar bara att begreppet kan gälla ett brott vid sidan om huvudintresset. Naturligtvis gäller det också om någons uttalande eller svar inkriminerar honom i brottet som diskuteras.

Sådant är begreppet självinkriminerande. Rättigheterna, skyldigheterna, och rättspraxis angående olika typer av självinkriminering är som redan konstaterats olika i olika länder.