Citat:
Ursprungligen postat av
gulgul
Varför? Oavsett måste du göra ett val (jmf Münchhausen trilemma) - du måste med andra ord göra ett antagande. Om du inte vill utgå ifrån att en "yttervärld" är - så borde det ligga nära till hands att man vill utgå ifrån att en "yttervärld" inte är - men detta är lika mycket ett antagande. Realism mot idealism.
Så min frågan blir således, varför ska man utgå ifrån idealismen istället för realismen när man ska definiera sanningsbegreppet?
Det enda som gäller är väl att inget av antagandena går att bekräfta, så det är väl det enda man egentligen behöver förhålla sig till? Om man inte vill förhålla sig till potentiella fantasier alltså.
Citat:
Ursprungligen postat av
gulgul
Eller menar du att det finns något vettigt mellanting? Problemet kvarstår dock, då även detta mellanting (vad det nu än är) också är ett antagande.
Solipsism, om man bortser från alla 'straw man'-tolkningar, kanske är det närmaste jag kan tänka mig. Subjektet / existensen / medvetandet är. Upplevelser är också. Mer kan man inte säga
med någon säkerhet, vad jag vet åtminstone, så om sanning handlar om nåt utanför subjektet och det faktum att upplevelser sker så verkar det inte vara speciellt sant.