Jag är så fucked up. Jag är ond, jag hatar och har fientliga intentioner mit alla. Jag vill misslyckas. Jag är en rädd patetisk mentalt sjuk man. När jag var först i springtävlingen på 100 meter vid ung ålder saktade jag ner för jag var blev rädd av bilden i mitt huvud av att människor ger mig uppmärksamhet, att stå i centrum. Jag är helt fake, jag har en skadad hjärna, arbetsminnet suger verkligen. Rädslan styr hela mitt liv. Jag är med en ful kvinna, thai, jag skulle lätt kunna fixa någon snyggare, men jag är rädd för att gå på date. Och att jag skulle stanna ensam hemma i 2-3 veckor efter att vi slutat träffats. Jag tror, och det borde vara en sanning, att jag mäste betala för henne eller någon annan, för att umgås med mig då jag för människor att må dåligt. Jag hatar mig själv för jag har på snare tiden antagit beteende som mer och mer liknar far. Och honom hatar jag verkligen och föraktar. Nästan lika mycket som mig själv. Det värsta av allt är att jag inte kan skapa kontakt med andra, känner ingen samhörighet. Det är den största sorgen som jag bär inom mig. Som jag burit länge. Bara att acceptera, jag har trälgenen.
Hatar kvinnor, för jag hatar min mor och skyller på henne, att hon format mig. Feministisk lärare i samhällsvetenskap, förtryckt mig och feminiserat mig. Jag har fallit och faller allt mer in i tystnaden. Thaitjejen jag är med kan itne jättebra engelska och jag får tankar om att fuck everyboyd else, jag behövera bara umgås med henne. Så hjärnan har och fortsätter att ruttna. Har inga bra känslir, känner ingenting gentemot andra för det mesta, förutom hat och fientlighet. Försökt med självhjäl och böcker från och till i tio år. Men jag är övertygad om att det som mest kan göra lite skillnad, pga att jag konstant har en psykos eller nått som omöjliggör att läara och uppfatta från andra. Människor pratar och jag bara förstor inte, undergiven. Låtsats ha mycket pengar. Tänker att människor ska gilla mig då. Allt handlar om pengar. Jag vill skaffa mer pengar, så att jag kan dra till Sydamerika och vara sugar dadddy åt en het latina. Alltså inte uttryckligen sugar daddy, men jag skulle betala för henne och det skulle vara uppenbart att hon bara är med mig för pengarna pga min utstrålning. Träffade en man i 45-årsåldern, inte snygg eller nått, lätt överviktig, som visade bild på sin superheta inga latina tjej i Sydamerika. Det är bara möjligt ifall han betalar för henne och köper saker åt henne. Här kommer jag till en av sakerna jag hatar med kvinnor. De hatar och fördömer horor i förklädda anledningar som "de blir utnyttjade, traffiking" men det är ju helt uppenbart att det är för att horor sänker deras egen status och makt. Konkurrans. Sen är det roligare när de flesta relationer (som minsann syftar på sexuella relationer, men det räcker visst med att bara skriva relationer) slutar med att mannen lägger mer pngar på kvinnan än hon på honom.
Alla kvinnor är principiellt horor. Alla kvinnor använder sex i utbyte mot resurser från män. Frestelsen är för stor för att gå emot coh det är helt naturligt att det är så, en kvinna måste kunna få mannet att lägga resurser på henne inför barnafödandet och barnets behov osv.
Jag har blivit nedtryckt av kvinnor i hela mitt liv. Det var en på arbetsplatsen där vi skulle lägga in varor i en frys. Hon fick mig att ta emot från henne så hon slapp den kalla temperaturen sen eskalerade det till "lägg den där" dvs en order. Wtf, man säger inte ät människor vad de ska göra. Jag är så rädd, får någon sorts ångestattack i stunden på tanken att inte lyda andra, att jag blir undergiven bara följer.
MEN ALLT DET HÄR, INLÄGGEN PÅ FLASHBACK, HANDLAR JU OM ATT JAG PRATAR SÅ LITE OCH HAR SÅ FÅ RELATIONER MED MÄNNISKOR IRL. JAG HAR DRÖMT OCH VILL ÄNDRA MIG I FLERA ÅR, DET ÄR MIN STÖRTA ÖNSKAN. ATT HA RELATIONER, PRATA, UMGÅS, SPEGLA KÄNSLOR. DET ÄR DET FÖRSTA JAG BORDE BÖRJA JOBBA MED, ATT PRIORITERA. ATT GÅ TILL EN TERAPEUT OCH I ALLA FALL FÖRSÖKA. MEN JAG HAR SKJUTIT UPP DET I MÄNADER FÖR ATT JAG "HAR INTE PENGAR", NÄR DET BARA KOSTAR 500 KR PER GÅNG PRIVAT. SAMTIDIGT HAR JAG SLÖSAT BORT TIOTUSENTALS KRONOR PÅ SKIT.
Idag skulle jag egentligen ansöka till ett jobb som skulle ge mig pengar, dedikerade pengar, som skulle användas till terapi. Men jag skjöt upp det återigen. Det är liksom det mest prioriterade men jag är rädd för det innebär att spela in en video, potentiell avvisning, sen är jag rädd för att efter detta så ska jag gå i terapin och prata med en människa. Egentligen borde jag gå till terapin en gång och bara berätta allt och försöka få hjälp med att påbörja inkomsten. Allt är kreativt undvikande.
Hatar kvinnor, för jag hatar min mor och skyller på henne, att hon format mig. Feministisk lärare i samhällsvetenskap, förtryckt mig och feminiserat mig. Jag har fallit och faller allt mer in i tystnaden. Thaitjejen jag är med kan itne jättebra engelska och jag får tankar om att fuck everyboyd else, jag behövera bara umgås med henne. Så hjärnan har och fortsätter att ruttna. Har inga bra känslir, känner ingenting gentemot andra för det mesta, förutom hat och fientlighet. Försökt med självhjäl och böcker från och till i tio år. Men jag är övertygad om att det som mest kan göra lite skillnad, pga att jag konstant har en psykos eller nått som omöjliggör att läara och uppfatta från andra. Människor pratar och jag bara förstor inte, undergiven. Låtsats ha mycket pengar. Tänker att människor ska gilla mig då. Allt handlar om pengar. Jag vill skaffa mer pengar, så att jag kan dra till Sydamerika och vara sugar dadddy åt en het latina. Alltså inte uttryckligen sugar daddy, men jag skulle betala för henne och det skulle vara uppenbart att hon bara är med mig för pengarna pga min utstrålning. Träffade en man i 45-årsåldern, inte snygg eller nått, lätt överviktig, som visade bild på sin superheta inga latina tjej i Sydamerika. Det är bara möjligt ifall han betalar för henne och köper saker åt henne. Här kommer jag till en av sakerna jag hatar med kvinnor. De hatar och fördömer horor i förklädda anledningar som "de blir utnyttjade, traffiking" men det är ju helt uppenbart att det är för att horor sänker deras egen status och makt. Konkurrans. Sen är det roligare när de flesta relationer (som minsann syftar på sexuella relationer, men det räcker visst med att bara skriva relationer) slutar med att mannen lägger mer pngar på kvinnan än hon på honom.
Alla kvinnor är principiellt horor. Alla kvinnor använder sex i utbyte mot resurser från män. Frestelsen är för stor för att gå emot coh det är helt naturligt att det är så, en kvinna måste kunna få mannet att lägga resurser på henne inför barnafödandet och barnets behov osv.
Jag har blivit nedtryckt av kvinnor i hela mitt liv. Det var en på arbetsplatsen där vi skulle lägga in varor i en frys. Hon fick mig att ta emot från henne så hon slapp den kalla temperaturen sen eskalerade det till "lägg den där" dvs en order. Wtf, man säger inte ät människor vad de ska göra. Jag är så rädd, får någon sorts ångestattack i stunden på tanken att inte lyda andra, att jag blir undergiven bara följer.
MEN ALLT DET HÄR, INLÄGGEN PÅ FLASHBACK, HANDLAR JU OM ATT JAG PRATAR SÅ LITE OCH HAR SÅ FÅ RELATIONER MED MÄNNISKOR IRL. JAG HAR DRÖMT OCH VILL ÄNDRA MIG I FLERA ÅR, DET ÄR MIN STÖRTA ÖNSKAN. ATT HA RELATIONER, PRATA, UMGÅS, SPEGLA KÄNSLOR. DET ÄR DET FÖRSTA JAG BORDE BÖRJA JOBBA MED, ATT PRIORITERA. ATT GÅ TILL EN TERAPEUT OCH I ALLA FALL FÖRSÖKA. MEN JAG HAR SKJUTIT UPP DET I MÄNADER FÖR ATT JAG "HAR INTE PENGAR", NÄR DET BARA KOSTAR 500 KR PER GÅNG PRIVAT. SAMTIDIGT HAR JAG SLÖSAT BORT TIOTUSENTALS KRONOR PÅ SKIT.
Idag skulle jag egentligen ansöka till ett jobb som skulle ge mig pengar, dedikerade pengar, som skulle användas till terapi. Men jag skjöt upp det återigen. Det är liksom det mest prioriterade men jag är rädd för det innebär att spela in en video, potentiell avvisning, sen är jag rädd för att efter detta så ska jag gå i terapin och prata med en människa. Egentligen borde jag gå till terapin en gång och bara berätta allt och försöka få hjälp med att påbörja inkomsten. Allt är kreativt undvikande.
