Skillnaden på dig och mig, om det finns en tänkte jag?

Vad är den INNERSTA skillnaden, på dig och mig?

Om man verkligen är SÄKER, varför ställer jag mig själv frågan; "Hur vet jag det?", Och vem frågar jag det, om jag nu är säker?

Är det en lång väg till sann Vetskap, eller existerar det alls? För om det inte finns, varför söker man då, hur fungerar sökandet och vad kan man söka, är det verkligen värt att söka det?

Varför ställer man frågan till sig själv om man nu litar på svaret? För om inte svaret är rätt så hur ska frågan vara rätt ställd då? Om man nu är själv i sitt EGNA existens och i ens svar?

Vetskap är för mig lite av en paradox då jag inte är där jag vill i min mentala del eller?

Den frågan undandrar sig från att ge ett svar. För så fort du fått en svar så har svaret blivit ett annat. Världen kan nämligen vara både det ena och det andra. Den transformerar sig konstant.

Man får leva i ovisshet. Eller om du hittar ett svar kan du leva med det om du lyckas övertyga dig om att det är korrekt.

Det enda jag kan konstatera är att jag faktiskt gillar att klura. Att lösa korsord är kul. Därför bör man inte göra jakten på svar så mycket allvarligare än att lösa ett korsord.

Visserligen finns det situationer när saker ställs på sin spets och man tvingas fatta ett allvarligt beslut om något, då får man ju också göra det.