Hur pinsamma är vi?

Ni minns tv-programmet Big Brother antar jag?
Det var ett program som många negligerade totalt av olika anledningar. För mycket fylla, knull och annat oseriöst.. inget människor med klass tänker lägga sin energi på.
Jag tyckte det var otroligt intressant att följa programmet och läsa av deltagarnas mer eller mindre idiotiska beteenden och reagerade på att hela programmet till kanske största del gick ut på att belysa deltagarnas omedvetna handlingar. Ni vet det där knepet som nyhetskanaler ofta har att abrupt klippa klippet precis när något uppseendeväckande dumt händer just för att man ofrånkomligen ska ställa sig själv frågan vad fan det var som just hände och döma personerna därefter.. Det knepet använde de ofta för att visa på hur omedvetna deltagarna var om sina beteenden och det fick mig att undra hur omedvetna människor i allmänhet är både när det gäller sina egna beteenden och annat som händer omkring dem. Jag antar att de flesta av oss kanske hade gått i den fällan om vi hade haft ett antal kameror som ständigt följde oss och bara väntade på att fånga våra tillkortakommanden.
Eller? Hur medvetna anser vi egentligen att vi är om våra egna beteenden?
Det är lätt att tro att man om man bara är lite smart hade lyckats undgå att gå i den där fällan... men vi har ju ett antal exempel på de som ansågs vara "de smartaste" i huset som faktiskt hade ett kritiskt tänkande och som till en början tycktes vara sunt självmedvetna faktiskt i slutändan visade sig vara nästan lika omedvetna om sina egna beteenden som resten av idioterna. Plötsligt stod de där med sina pinsamma beteenden inför "hela" svenska folket, klipskt belysta av de cyniska kameramännen och producenterna. Var det inte näspetandet så belystes mänskliga beteenden som dubbelmoral, hyckleri, otrohet, lögner, insmickrande tendenser och andra allmänt osympatiska beteenden.

Jag kan inte låta bli att tveka på att jag är så mycket smartare än de där "smartaste" i huset, som jag gärna vill tro att jag är. Undrar om jag kanske inte riktigt har den överblick över mitt egna beteenden som jag tror och önskar att jag har och att jag kanske är lika pinsam och omedveten om mig själv, fast på mina egna unika sätt? Kanske t om. i den här posten? Är övertygad om att någon eller några just nu himlar med ögonen åt mitt idiotiska inlägg som inte hör hemma här i den här forumavdelningen. Om nu så är fallet, vad är då knepet för att hålla oss sunt skeptiska och medvetna om våra egna handlingar och slippa vara en pain in the ass för de omkring oss?

Är vi alla eller de flesta av oss så här omedvetet pinsamma på våra sätt? Är det något naturligt vi bara bör acceptera eller är det något vi kanske bör jobba på för allas våran trivsel? Hur vet vi i så fall att det är något att jobba på om det enligt våra moraliska rättesnören inte ringer några varningsklockor? Försöka känna av vibbarna från andra, är det svaret?

Om det nu öht är något att sträva efter - hur "fintunar" vi våra medvetanden för att bli hållbart camera safe? Om en kamera följde oss dygnet runt, vad hade krävts för att vi skulle hålla oss helt icke-pinsamma och undgå att vara moraliskt förkastliga enligt vår egna måttstock?

Dessa två argument är inte ömsesidigt uteslutande.

Vi är alla mer eller mindre kultiverade och beter oss, så länge vi inte blivit sjuka, efter den vett och etikett och med den hyfs och stil vi anser vara passande. Vårt normala beteende kan också störas av något stimuli som exempelvis, sprit och droger, ett behov av att försvara oss eller en nödvändighet eller önskan om att gå vid sidan av det normala för att vi tror att vi av någon anledning tjänar på det på lång eller kort sikt.

Att vara med i ett tv-program är förstås en sådan störning.

Ja precis, och ändå blir det ofta så fel. Frågan är varför och hur vi undviker det.
Vi strävar i stor utsträckning efter att följa nån slags överjagsbild av hur vi ska leva livet, och ändå havererar det gärna med förkastliga beteenden av olika slag.
Men vi slutar inte se oss själva som medvetna människor med god moral och sunda verklighetsuppfattningar.