Jordbrukare

Bönder, alltså yrkesmässiga lantbrukare och inte Stockholmarens benämning på folket utanför tullarna är en intressant och mångfacetterad grupp människor. Det är svårt att sätta dem i ett fack efter klasstillhörighet, det är en stor skillnad mellan den norrländske mjölkbonden Benny och den skånske Godsägaren Holger, trots att de tekniskt sett tillhör samma yrkeskategori.

Jag försöker ta upp några återkommande drag.

- Skjorta med fodrad väst över, bonuspoäng om västen har firmans märke. Traktorkeps är standard liksom grova kängor modell Blundstones. Går ofta i arbetskläder även utanför arbetstid.

- Kör firmans pickup som vardagsbil.

- Varumärkesfixering, man är ofta "lojal" till ett visst traktormärke som man gärna köper kitschiga kringprodukter från såsom t-tröjor och kaffemuggar.

- Har ofta eftergymnasial yrkesutbildning eller SLU bakom sig. Möter regelbundet kurskamrater som de har djupa, nästan aspiga diskussioner med som är helt obegripliga för folk utanför branschen.

- Retar ständigt över stadsbor och deras okunskap om ämnen som de egentligen inte riktigt kan fördjupa sig i. Har ofta en passiv-aggressiv relation till eventuella sommargäster som klantar sig.

- Märklig och något säregen blandning mellan Tacky-medelklass och WT-kultur, Traktor-Power och Gods och gårdar ligger på samma bord tillsammans med burk-bearnaise och Mercedes-broschyren.

- Kan inte skilja mellan arbete och fritid, jobbar regelbundet övertid och eventuella fritidsintressen såsom jakt eller maskiner är mer eller mindre sidogrenar av det egna yrket.

- Envisa och tveksamma till förslag från utomstående, gör saker "på sitt sätt". Snackar gärna skit om kollegors misstag.

- Blir triggade och aggressiva så fort miljöpartiet nämns i en diskussion. Äldre jordbrukare hyser också ofta ett illa dolt förakt inför statliga tjänstemän och framför allt EU.

Finns flera, som sagt så är det en väldigt varierad grupp som skiljer sig mellan landsändor, produktionsgren och omfattning.

det finns nog ingen som kan säga emot nåt enda påstående.
De lever i sin egna värld, ofta har de ärvt yrket för det tar ett tag att bli en duktig bonde.
Och med det så gör man saker man vet fungerar, ibland hoppar man över skaklarna för att testa en grej, men är inte alltför vanligt.
Alldeles oerhört ofta finns en ganska sympatisk och sprallig figur under " västen" särskilt när man lärt känna personen.

- Glömde att skriva hur bönder ofta har högerinriktade åsikter politiskt trots att de får gott om subventioner av EU.

- Allt är också orättvist mot bönder, vädret är aldrig bra och byråkraterna jävlas med dem medvetet.

- Sen finns det ju såklart lantbrukare som liksom gråsossar röstar på centerpartiet av ren tradition oavsett partiets nuvarande väljare och förda politik.

Är det ingen annan som har nån uppfattning om jordbrukare?

Som sagt så har bönder ofta en djupt rotad lojalitet till vissa husdjursraser, maskinmärken eller organisationer. Att en hel djurbesättning eller en dyr tröska för miljontals kronor är ett ömt ämne att kritisera såsom de enorma investeringar de är kanske inte är så konstigt, men det är ofta löjligt jämfört med andra branscher. Det glider lätt över till personangrepp och "men en annan" argumentation.

Jag kan tänka mig att många bönder genomgick någon slags existentiell kris när Volvo-BM lade ner.