Citat:
Ursprungligen postat av
Screwattack
Jag var bara teoretiserande med mitt resonemang kring eld där, jag ser det hela som högst osannolikt. Men det är kul att låta tanken vandra när det saknas konkreta regler om vad som är möjligt och vad som inte är det. Men - med "människa", menar du kroppen då? Och lägger du någon skillnad mellan "varseblivning" och "förnimmelse"? Och även "perception"?
Men jag tror jag ser hur du tänker. Du tänker dig att "liv" är en kraft, eller energi, ett element, och då att medvetandet/varseblivningen/förnimmelsen/perceptionen *inte* är en är en slags illusion skapad av kemiska och fysiska processer, utan att det är "liv". Korrekt? Och att "liv" då är en universell "kraft", och inte mer än tillfälligt uppdelad i "själar" som bara ett kort tag besitter en kropp innan återvändandet till ursprunget. Hur kom du fram till det?
Jag ser så att säga teorins möjlighet, ser inget som strider mot det förutom alla andra tolkningar som också saknar bevis, men jag ser inget som övertygar mig om att det skulle vara just så. Själv har jag lite lutat mig tillbaka i att jag helt enkelt saknar intellektuell auktoritet (eller vad man ska kalla det) att bestämma mig för att "tro" på varken det ena eller det andra. Jag har inget som övertygar mig. Så hur blev du övertygad om din teori?
Med ''livet i människan'' syftar jag egentligen på ande, jag tror ''livsgnistan'' är ett mer beskrivande ord i sammanhanget även om jag syftar på det som uppfattar, problemet med ordet ''ande'' är att ytterst få människor förstår vad det är i verkligheten och därför förlorar ordet sin signifikans helt, missbrukat som det är i religiösa/filosofiska/vetenskapliga/ny andliga debatter i hundratals år, likaså ordet ''själ''. Detta forum är ett levande exempel på att orden brukas på alla möjliga sätt trots att en majoritet som skriver om det här inte har en aning om vad det kan vara i verkligheten, aldrig har erfarit det.
Ett stort hinder är nu att vi använder väldigt få ord för att försöka förklara något som är enormt invecklat(d.v.s om man försöker få ett intellekt att begripa något utav det). Medvetandet är bara en simpel sammanfattning, likaså varseblivning, det finns mycket mer medvetande i kroppen än vad ''människan'' är medveten om, det finns en intelligens i kroppen som är aktiv och sköter många av kroppens ''automatiska funktioner''(utan att besvära av logiska anledningar den lilla del utav medvetandet människan skulle tolka som sitt vakna jag, själv). En lärd Yogi kan lära sig att ta kontrollen över dessa automatiska funktioner/aspekter och t.ex läka sig själv från sjukdomar utan tillgång till yttre medel genom att medvetet styra denna nivå av kroppslig intelligens. Men och viktigare, en ännu mer storslagen intelligens ligger latent slumrande hos majoriteten av befolkningen som en potential, att upptäcka detta är vad den fullt blommade lotusblomman symboliserar i den vediska filosofin(en potential, fullt mogen), stjälken som befinner sig i det grumliga vattnet är den lilla begränsande del utav medvetandet innan det vaknar upp till detta och sover människodrömmen(med alla personliga, subjektiva identifieringar och koncept, trossystem). När det begränsade medvetandet(som är det som identifierar sin existens med kroppen) får tillgång till denna intelligens nivå är då den börjar förstå sin verkliga natur som inte är ''köttet'' eller människan, utan orsaken bakom allt kött och för den delen all materia eller någonting den kan uppleva i världen genom sin tillfälliga kropps sinnen eller tänkandet, simpelt sammanfattat kan man kalla detta för ande, livsgnista. Hur jag själv har insett detta är samma process i vilket någon någonsin har insett detsamma eller kommer att inse det, genom djup introspektion och upptäckten av det ovan beskrivna, alla har denna potential slumrande med få är det som vänder uppmärksamheten åt rätt håll vilket är ett krav av logiska skäl för att upptäcka något.
Det är faktiskt ett privilegium att födas som en människa, på grund av sin relativt unika hjärna och fint kalibrerade ryggrad kan hon nå en potential som många andra arter inte har utvecklats till att nå, och måste utvecklas i tusentals liv(reinkarnationer) på att få en chans till, likaså är det därför oerhört trist att en majoritet av folk slösar bort sina liv på profana yttre aktiviteter och lägger en sådan stort vikt vid det, intellekt/tankar/känslor som trots allt är en sådan liten del av anden/livet. Det är på grund av begränsningar som en sådan upplevelse sfär utgör som människor lider eller tycker att livet är svårt, med det ovan beskrivna uppvaknandet upphör och ersätts allt lidande med en outtömlig glädjekälla, den källan är detsamma som insikten om vad ''man'' själv är liksom varför liv existerar överhuvudtaget.
Din inställning är förövrigt väldigt sund och rätt så unik här i krokarna, det utgör en utmärkt grund för ett inre utforskande som måste identifiera sig med ignorans, bara när man inser att man inte vet något alls av existentiell relevans är då man faktiskt på allvar överväger att börja söka uppriktigt, fördomsfritt eftersom ignorans inte är ett tillfredsställande tillstånd att vara i.
En vilja i oss alla längtar efter att förstå och expandera medvetenheten(synonymt med frihet från det som begränsar oss och orsakar lidande) trots att man kanske vill förneka detta för att må psykologiskt bättre och slippa anstränga sig - d.v.s att lämna trygghetszonen vilket likaså utgör fängelset-, men ens ''hjärta'' talar om sanningen och hugger likt ett glödande svärd mot denna mur av självförnekelse som försöker stävja den naturliga impulsen från anden/livet. Är man medveten om detta söker man i sitt inre, i djup meditation, är man omedvetet om detta tar denna impuls sitt uttryck ändå fast på omedvetna sätt(vilka leder till lidande), t.ex. att hitta den vackraste partner, få vackra avkomma och försöka leva ett så materiellt behagligt liv som möjligt, glädje i underhållning etc... att hoppa från höga klippor/broar(känna sig vid liv'' kicken'') eller att ägna/identifiera hela sitt liv med en sport, aktivitet, hobby osv. Allt sådant är omedvetna uttryck för denna djupa inre impuls som uppmanar oss att söka befria oss från begränsningarna i våra liv , få inser att den största begränsningen och tillika det största lidandet kommer av att man är identifierad med kroppen, alltså tror att man existerar tack vara den och upphör att existera med den.
Det var därför ''gurdjieff '' sa, när ni dör så är ni döda, upphör att existera och att bara en viss typ av andligt sökande människor får eller förtjänar en odödlig själ, det var för att uppmana människor att söka i djupet av sin varelse och inte nöja sig med eller känna sig bekväma med svaren som religionen(auktoritet) då uppmanade människan till, vilket samtliga inte är mer än en berättelse för att tillfredsställa/lugna intellektet/psyket och saknar helt existentiellt värde för oss, likaså skulle det jag skriver här bara vara ännu en berättelse utan existentiellt värde för den som läser och nöjer sig med det, det måste leda till praktiskt handlande för att vara av något värde i verkligheten, det som hör till tankarna/teorin dör med kroppen och går inte vidare.