Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-07-01, 11:38
  #13
Medlem
Kobolds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Gubbelisa
Det här med att bevisa själens existens är ju såklart svårt. Men jag tror jag har ett visst bevis för dess existens iaf.

Alla människor på jorden har ju sitt egna medvetande och vet om sin egen existens. Och om vi tänker att det är hjärnan som skapar vårt medvetande(och inte själen) genom en rad olika sammansättningar i hjärnan, så hur kommer det sig att just jag fick mitt medvetande i just denna kropp(hjärna) och just i den tid jag kom till och inte i nån annan kropp och tid? DET borde ju tyda på att jag har en själ som var ämnad till just den kroppen jag nu besitter.

Är det nån som förstår vad jag menar?
Och vad säger ni om detta?

Jag tror att du tänker lite bakvänt. Om du tänker såhär istället, du fanns inte innan din kropp fanns. Din genetik, din uppväxt och dina erfarenheter gjorde dig till den du är nu. Om något hade varit annorlunda, så hade du varit någon annan. Om du till exempel skulle ha mina gener, min uppväxt och mina erfarenheter, då skulle du vara jag istället för du. Jag är resultatet av mitt liv och du är resultatet av ditt liv. Det finns inget behov av en förklaring som skulle innefatta en själ.
Citera
2017-07-01, 11:54
  #14
Medlem
Gud säger att själen och hjärtat är allt. tolkar det som att följa
vad du trivs med ska man följa , tycker ingen om dig , eller tycker du inte om någon
Har du förlorat livet.
Själen är väl när man känner att man gjort något gott för någon utan att tänkas få något
tillbaka, men ändå måste man få något tillbaka, annars förloras själen till denna person.

Ge och få tillbaka är själens bekräftelse att den funkar.
Citera
2017-07-01, 12:55
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av WhySoBoring
Hur är slumpen ett sätt att lugna sig? Det är ett ändlöst kaos som uppstår med att allting är en slump. Däremot tanken om att man är ämnad för att vara i denna kropp och denna tid. Det skulle jag kalla ett sätt att lugna sig. Tro att man är ämnad för någonting, istället för att vara ingenting.

Fast nu är vi inte ingenting, vi är någonting.
Citera
2017-07-01, 15:07
  #16
Medlem
Kobolds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av troligengud
Gud säger att själen och hjärtat är allt. tolkar det som att följa
vad du trivs med ska man följa , tycker ingen om dig , eller tycker du inte om någon
Har du förlorat livet.
Själen är väl när man känner att man gjort något gott för någon utan att tänkas få något
tillbaka, men ändå måste man få något tillbaka, annars förloras själen till denna person.

Ge och få tillbaka är själens bekräftelse att den funkar.

Allt det där är ju bara ordsörja. Du har inte ens definierat någon själ, annat än att "själen är väl när man känner att man gjort något gott för någon utan att tänkas få något
tillbaka". Hur är det själen? Är inte det helt vanlig empati och altruism? Det brukar väl ändå vara att de flesta människor tänker på själen som ett "jag" som lever vidare utan kropp efter att kroppen har dött.
Citera
2017-07-01, 15:10
  #17
Medlem
Ditt ego och identitet skapades med tiden efter att ditt medvetande skapades och det du tror du är, är bara en samling av händelser från din miljö som gett dig din personlighet.
Citera
2017-07-01, 15:31
  #18
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Gubbelisa
...så hur kommer det sig att just jag fick mitt medvetande i just denna kropp(hjärna) och just i den tid jag kom till och inte i nån annan kropp och tid?

Du har just ditt medvetande för att du har
just din kropp och din hjärna i just den tid
du kom till.

Förstår du vad jag menar?
Citera
2017-07-03, 14:23
  #19
Medlem
Screwattacks avatar
Hej. Jag är intresserad av det här. Jag har dock ingen bestämd uppfattning kring huruvida själen existerar eller ej, eller vad den i så fall skulle vara.

För det första tror jag inte man kan bevisa speciellt mycket alls med en fråga. Eller ett frågeresonemang. Jag förstår hur du tänker dock, och det är en intressant frågeställning - varför jag, och varför just här och nu? Jag har själv tänkt i liknande banor, och kan ju säga att nästa steg för mig blev att försöka definiera vad själen då skulle kunna vara, men som jag inledningsvis skrev så har jag inte kommit fram till speciellt mycket där. Man kan fantisera och teoretisera så klart, men i mitt funderande hamnade jag till slut i att det mest hanterbara sättet att närma sig vad en "själ" är för något innan vi vet mer än vad vi vet idag, är att benämna själen som vår varseblivning.

Och det fungerar ganska bra i ditt resonemang också. Du pratar om varseblivningen. Vilket jag inte tycker bevisar något om den "klassiska själens" vara eller inte vara. Men varför du varseblir just i den kroppen du gör, i den tiden du lever i - Ja du.. Tror inte du ens hittar svar på det i religionen (men svaret Mustellaminuta gav ovan är väldigt intressant i sammanhanget, vår varseblivning är helt enkelt resultatet av kroppen som skapar en varseblivning i den tid och under de förutsättningar kroppen har och kom till i). Finns liknande frågor inom andra områden i universum, exempelvis fysik - varför är exempelvis gravitationen exakt så stark som den är? Svaret där är att alternativen hade inneburit att universum redan imploderat (för stark gravitation) eller så hade aldrig stjärnor och planeter bildats (för svag gravitation) om inte gravitationen var exakt så stark som den är. Kanske har dessa "försök" till universum redan hänt, och till slut hände vårt universum, med de styrkor i naturlagarna/naturlagen (ifall någon kvantfysiker skulle råka läsa) - och kanske, rent av, går vi ett liknande öde till mötes? Kanske är vår gravitation lite felkalibrerad trotts allt, men det tar tid innan konsekvensen blir tydlig?

Kanske har din varseblivning existerat i otaliga former/kroppar tidigare, eller kanske är den bara resultatet av en slump, och väldigt flyktig i sin natur utan din hjärnas funktioner så som minne och kognitivt beteende etc. som någon nätt redan lyfte tidigare i tråden. Vad jag tycker är ganska intressant i sammanhanget är ju då att det är inte svårt att se vår varseblivning som en kemisk process, så som du själv var inne på. Innebär detta då att andra kemiska processer också kan pratas om i termer av varseblivning? Eld, exempelvis. Det är ju en kemisk, eller fysisk, process. Jag funderar på det ibland när jag tänder brasan. Jag kan förutspå eldens process, precis som man lite, med viss deterministisk vilja, kan förutspå en människas reaktioner (även om en människa är en extremt mycket mer komplicerad process än eld) - kan eld då på något sätt sägas "varsebli"? Och om vi återansluter till ditt resonemang om att varseblivningen är ett tecken på själen (som jag alltså då inte gör anspråk på att ha någon uppfattning om) - kan eld sägas ha en själ? Rent av en faktisk vilja, om än styrd av väldigt begränsande fysiska regler (syre och bränsle)? Så som vi också är begränsade av fysiska regler, även om vi, återigen, är väldigt mycket mer komplicerade än eld, och därför nödvändigtvis inte lika begränsade.

Tänkt på det du
__________________
Senast redigerad av Screwattack 2017-07-03 kl. 14:44.
Citera
2017-07-05, 08:07
  #20
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DeaZ
Ditt ego och identitet skapades med tiden efter att ditt medvetande skapades och det du tror du är, är bara en samling av händelser från din miljö som gett dig din personlighet.
Ego och identitet är ett resultat av minnet och kroppens biologiska mekanism(hjärnan, lillhjärnan, överlevnads instinkter, mitt - ditt etc) , kroppens genetiska minne liksom individen samlar på sig erfarenheter under livets gång som den identifierar som sin personlighet. Medvetandet/förmågan att förnimma är dock inte avhängig av den tillfälliga biologiska kroppen eller dess tillfälliga minne, medvetande är inte heller någon individ som människan tror när hon identifierar sin förmåga till varseblivning med sin fysiska kropp eller personliga tankar/känslor som hon tror överlever kroppen(själen, jaget). Medvetandet fortsätter att förnimma även efter att kroppen slutat fungera men slutar då(efter en kort anpassnings period) att uppleva sig som en individ utan istället som en del som hör ihop med allting, allt liv har ett och samma medvetande trots den individuella varelsens oförmåga att inse detta medan medvetandet är fångat i kroppen upplevelse sfär som därmed skapar förutsättningarna för denna inkorrekta tro om sin egen natur.

Citat:
Ursprungligen postat av Screwattack
Kanske har din varseblivning existerat i otaliga former/kroppar tidigare, eller kanske är den bara resultatet av en slump, och väldigt flyktig i sin natur utan din hjärnas funktioner så som minne och kognitivt beteende etc. som någon nätt redan lyfte tidigare i tråden. Vad jag tycker är ganska intressant i sammanhanget är ju då att det är inte svårt att se vår varseblivning som en kemisk process, så som du själv var inne på. Innebär detta då att andra kemiska processer också kan pratas om i termer av varseblivning? Eld, exempelvis. Det är ju en kemisk, eller fysisk, process. Jag funderar på det ibland när jag tänder brasan. Jag kan förutspå eldens process, precis som man lite, med viss deterministisk vilja, kan förutspå en människas reaktioner (även om en människa är en extremt mycket mer komplicerad process än eld) - kan eld då på något sätt sägas "varsebli"? Och om vi återansluter till ditt resonemang om att varseblivningen är ett tecken på själen (som jag alltså då inte gör anspråk på att ha någon uppfattning om) - kan eld sägas ha en själ? Rent av en faktisk vilja, om än styrd av väldigt begränsande fysiska regler (syre och bränsle)? Så som vi också är begränsade av fysiska regler, även om vi, återigen, är väldigt mycket mer komplicerade än eld, och därför nödvändigtvis inte lika begränsade.

Tänkt på det du
En människa kan faktiskt inte varsebli något, det är livet i människan som gör det genom att utnyttja instrumentet människans sinnesorgan(kroppen med dess funktioner avsedda för det) Ifall livet av någon anledning på någon nivå beslutar för att varsebli genom eld så vore detta nog möjligt men eld är inte direkt en plattform avsedd för det syftet, det finns inga organ avsedda för förnimmande vilket gör det minst sagt till en olämplig kropp för perception.

P.S. Till trådskaparen; Du kan inte bevisa ''själen'' ens för dig själv med hjälp utav intellektet eller logiska resonemang/argument som alla härrör från din nuvarande erfarenhet av livet som inte gått bortom den fysiska aspekten av livet, ''själen'' måste erfaras(d.v.s nå insikt om den verkliga bakomliggande naturen genom att gå bortom den fysiska barriären som sinnesorganen/tankarna/känslorna utgör för medvetandet). När en Buddha/Yogi når den djupa andliga upplysningen kan hen fortfarande inte bevisa något för någon annan på grund av att det är en individuell inlärnings process som krävs, inte heller vetenskapen kommer att förstå vad själ är/ eller finns förrän forskarna börjar med att forska på sig själva och därmed kan verifiera att en sådan dimension av livet existerar, tills det att man gör detta nödvändiga handlar det bara om filosofi eller tro, övertygelse.
__________________
Senast redigerad av Paradigmskifte 2017-07-05 kl. 08:13.
Citera
2017-07-05, 10:36
  #21
Medlem
Screwattacks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Paradigmskifte
En människa kan faktiskt inte varsebli något, det är livet i människan som gör det genom att utnyttja instrumentet människans sinnesorgan(kroppen med dess funktioner avsedda för det) Ifall livet av någon anledning på någon nivå beslutar för att varsebli genom eld så vore detta nog möjligt men eld är inte direkt en plattform avsedd för det syftet, det finns inga organ avsedda för förnimmande vilket gör det minst sagt till en olämplig kropp för perception.

Jag var bara teoretiserande med mitt resonemang kring eld där, jag ser det hela som högst osannolikt. Men det är kul att låta tanken vandra när det saknas konkreta regler om vad som är möjligt och vad som inte är det. Men - med "människa", menar du kroppen då? Och lägger du någon skillnad mellan "varseblivning" och "förnimmelse"? Och även "perception"?

Men jag tror jag ser hur du tänker. Du tänker dig att "liv" är en kraft, eller energi, ett element, och då att medvetandet/varseblivningen/förnimmelsen/perceptionen *inte* är en är en slags illusion skapad av kemiska och fysiska processer, utan att det är "liv". Korrekt? Och att "liv" då är en universell "kraft", och inte mer än tillfälligt uppdelad i "själar" som bara ett kort tag besitter en kropp innan återvändandet till ursprunget. Hur kom du fram till det?

Jag ser så att säga teorins möjlighet, ser inget som strider mot det förutom alla andra tolkningar som också saknar bevis, men jag ser inget som övertygar mig om att det skulle vara just så. Själv har jag lite lutat mig tillbaka i att jag helt enkelt saknar intellektuell auktoritet (eller vad man ska kalla det) att bestämma mig för att "tro" på varken det ena eller det andra. Jag har inget som övertygar mig. Så hur blev du övertygad om din teori?
__________________
Senast redigerad av Screwattack 2017-07-05 kl. 11:20.
Citera
2017-07-05, 10:48
  #22
Medlem
Diamondgrits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Gubbelisa
hur kommer det sig att just jag fick mitt medvetande i just denna kropp(hjärna) och just i den tid jag kom till och inte i nån annan kropp och tid? DET borde ju tyda på att jag har en själ som var ämnad till just den kroppen jag nu besitter.
Fast det är inte så att du fick just din kropp, utan det är så att din kropp skapade just dig. Och det var just dig den skapade för att det var din kropp som gjorde det.

Om du bygger en bil av lego är det ju inget mirakel att just den bil du bygger är just den bil du bygger. Liksom.
Citera
2017-07-07, 16:48
  #23
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Screwattack
Jag var bara teoretiserande med mitt resonemang kring eld där, jag ser det hela som högst osannolikt. Men det är kul att låta tanken vandra när det saknas konkreta regler om vad som är möjligt och vad som inte är det. Men - med "människa", menar du kroppen då? Och lägger du någon skillnad mellan "varseblivning" och "förnimmelse"? Och även "perception"?

Men jag tror jag ser hur du tänker. Du tänker dig att "liv" är en kraft, eller energi, ett element, och då att medvetandet/varseblivningen/förnimmelsen/perceptionen *inte* är en är en slags illusion skapad av kemiska och fysiska processer, utan att det är "liv". Korrekt? Och att "liv" då är en universell "kraft", och inte mer än tillfälligt uppdelad i "själar" som bara ett kort tag besitter en kropp innan återvändandet till ursprunget. Hur kom du fram till det?

Jag ser så att säga teorins möjlighet, ser inget som strider mot det förutom alla andra tolkningar som också saknar bevis, men jag ser inget som övertygar mig om att det skulle vara just så. Själv har jag lite lutat mig tillbaka i att jag helt enkelt saknar intellektuell auktoritet (eller vad man ska kalla det) att bestämma mig för att "tro" på varken det ena eller det andra. Jag har inget som övertygar mig. Så hur blev du övertygad om din teori?

Med ''livet i människan'' syftar jag egentligen på ande, jag tror ''livsgnistan'' är ett mer beskrivande ord i sammanhanget även om jag syftar på det som uppfattar, problemet med ordet ''ande'' är att ytterst få människor förstår vad det är i verkligheten och därför förlorar ordet sin signifikans helt, missbrukat som det är i religiösa/filosofiska/vetenskapliga/ny andliga debatter i hundratals år, likaså ordet ''själ''. Detta forum är ett levande exempel på att orden brukas på alla möjliga sätt trots att en majoritet som skriver om det här inte har en aning om vad det kan vara i verkligheten, aldrig har erfarit det.

Ett stort hinder är nu att vi använder väldigt få ord för att försöka förklara något som är enormt invecklat(d.v.s om man försöker få ett intellekt att begripa något utav det). Medvetandet är bara en simpel sammanfattning, likaså varseblivning, det finns mycket mer medvetande i kroppen än vad ''människan'' är medveten om, det finns en intelligens i kroppen som är aktiv och sköter många av kroppens ''automatiska funktioner''(utan att besvära av logiska anledningar den lilla del utav medvetandet människan skulle tolka som sitt vakna jag, själv). En lärd Yogi kan lära sig att ta kontrollen över dessa automatiska funktioner/aspekter och t.ex läka sig själv från sjukdomar utan tillgång till yttre medel genom att medvetet styra denna nivå av kroppslig intelligens. Men och viktigare, en ännu mer storslagen intelligens ligger latent slumrande hos majoriteten av befolkningen som en potential, att upptäcka detta är vad den fullt blommade lotusblomman symboliserar i den vediska filosofin(en potential, fullt mogen), stjälken som befinner sig i det grumliga vattnet är den lilla begränsande del utav medvetandet innan det vaknar upp till detta och sover människodrömmen(med alla personliga, subjektiva identifieringar och koncept, trossystem). När det begränsade medvetandet(som är det som identifierar sin existens med kroppen) får tillgång till denna intelligens nivå är då den börjar förstå sin verkliga natur som inte är ''köttet'' eller människan, utan orsaken bakom allt kött och för den delen all materia eller någonting den kan uppleva i världen genom sin tillfälliga kropps sinnen eller tänkandet, simpelt sammanfattat kan man kalla detta för ande, livsgnista. Hur jag själv har insett detta är samma process i vilket någon någonsin har insett detsamma eller kommer att inse det, genom djup introspektion och upptäckten av det ovan beskrivna, alla har denna potential slumrande med få är det som vänder uppmärksamheten åt rätt håll vilket är ett krav av logiska skäl för att upptäcka något.

Det är faktiskt ett privilegium att födas som en människa, på grund av sin relativt unika hjärna och fint kalibrerade ryggrad kan hon nå en potential som många andra arter inte har utvecklats till att nå, och måste utvecklas i tusentals liv(reinkarnationer) på att få en chans till, likaså är det därför oerhört trist att en majoritet av folk slösar bort sina liv på profana yttre aktiviteter och lägger en sådan stort vikt vid det, intellekt/tankar/känslor som trots allt är en sådan liten del av anden/livet. Det är på grund av begränsningar som en sådan upplevelse sfär utgör som människor lider eller tycker att livet är svårt, med det ovan beskrivna uppvaknandet upphör och ersätts allt lidande med en outtömlig glädjekälla, den källan är detsamma som insikten om vad ''man'' själv är liksom varför liv existerar överhuvudtaget.

Din inställning är förövrigt väldigt sund och rätt så unik här i krokarna, det utgör en utmärkt grund för ett inre utforskande som måste identifiera sig med ignorans, bara när man inser att man inte vet något alls av existentiell relevans är då man faktiskt på allvar överväger att börja söka uppriktigt, fördomsfritt eftersom ignorans inte är ett tillfredsställande tillstånd att vara i.
En vilja i oss alla längtar efter att förstå och expandera medvetenheten(synonymt med frihet från det som begränsar oss och orsakar lidande) trots att man kanske vill förneka detta för att må psykologiskt bättre och slippa anstränga sig - d.v.s att lämna trygghetszonen vilket likaså utgör fängelset-, men ens ''hjärta'' talar om sanningen och hugger likt ett glödande svärd mot denna mur av självförnekelse som försöker stävja den naturliga impulsen från anden/livet. Är man medveten om detta söker man i sitt inre, i djup meditation, är man omedvetet om detta tar denna impuls sitt uttryck ändå fast på omedvetna sätt(vilka leder till lidande), t.ex. att hitta den vackraste partner, få vackra avkomma och försöka leva ett så materiellt behagligt liv som möjligt, glädje i underhållning etc... att hoppa från höga klippor/broar(känna sig vid liv'' kicken'') eller att ägna/identifiera hela sitt liv med en sport, aktivitet, hobby osv. Allt sådant är omedvetna uttryck för denna djupa inre impuls som uppmanar oss att söka befria oss från begränsningarna i våra liv , få inser att den största begränsningen och tillika det största lidandet kommer av att man är identifierad med kroppen, alltså tror att man existerar tack vara den och upphör att existera med den.

Det var därför ''gurdjieff '' sa, när ni dör så är ni döda, upphör att existera och att bara en viss typ av andligt sökande människor får eller förtjänar en odödlig själ, det var för att uppmana människor att söka i djupet av sin varelse och inte nöja sig med eller känna sig bekväma med svaren som religionen(auktoritet) då uppmanade människan till, vilket samtliga inte är mer än en berättelse för att tillfredsställa/lugna intellektet/psyket och saknar helt existentiellt värde för oss, likaså skulle det jag skriver här bara vara ännu en berättelse utan existentiellt värde för den som läser och nöjer sig med det, det måste leda till praktiskt handlande för att vara av något värde i verkligheten, det som hör till tankarna/teorin dör med kroppen och går inte vidare.
__________________
Senast redigerad av Paradigmskifte 2017-07-07 kl. 16:59.
Citera
2017-07-07, 18:36
  #24
Medlem
TwoThousands avatar
Vilken villfarelse, har du hjärtat till att berätta att vid döden får människan veta att dom var själen i en maskin kallad kroppen/köttet.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback