Min flickvän och jag har varit ihop ett tag och vi har även diskuterat att skaffa barn. Men en ständig källa till konflikter är det här med pengar.
Jag är lite som en Joakim von Anka, jag vill inte använda pengarna utan jag vill samla dem. Nu vill jag inte hålla på och bada i dem som Joakim, men jag tänker att det är viktigt att ha en buffert inför hårdare tider. Flickvännen tycker att jag är snål. Hon vill köpa en dyr bil, ett hus och dyr inredning, eller som hon uttrycker det "livet är till för att levas".
Min tanke kring framtiden är att vi går mot hårdare tider på olika sätt. Vi har dels en bankkris framför oss. Dels fortsätter Sverige bedriva en destruktiv massinvandring av ensamkommande skäggbarn som begår brott etc.
https://nyheteridag.se/riksbankschef...och-politiker/
Det sista jag vill är att äga ett hus när skiten träffar fläkten, och sen se sig själv ekonomiskt utblottad med skulder vida överstigande ens hus värde, kanske även kryddat med ett nytt HVB-hem öppnat intill. Kanske blir man livegen med skulder för livet och fastkedjad i social misär. Det kan ju bli konsekvensen av att huspriser rasar direkt efter en ekonomisk kris, men skulderna inte skrivs av eftersom bankerna har slut på pengar.
Min tanke är mer att skaffa sig en lägenhet och ha ett rum för varje barn, helst en hyresrätt så att man är mobil i händelse av plötslig ghettofiering. Rent politiskt tror jag inte på att man i all oändlighet kan undkomma problemen genom att flytta utan det måste förstås ske en politisk inriktning där man börjar sparka ut vissa grupper (men det är en annan diskussion). Dock så kommer inga förändringar komma inom kort och jag har inget större hopp till Sd, de är alldeles för PK och mesiga, de viker sig ner så fort det börjar blåsa och drevas.
Hur som helst så har flickvännen sagt att om jag fortsätter som jag gör så kan vi inte vara ihop. Dock säger hon att vi kan fortsätta ha sex ändå, kanske för att hon inte pallar hitta ny pojkvän? Hon är rätt så karriärsfokuserad så jag gissar att en älskare kanske är mer hennes stil.
Nu finns det väl mer än en man som tycker att jag kan "plocka russinen ur kakan" genom att ha en sexrelation med mitt ex i så fall. Men jag tror att hon är lite förvirrad och kanske inte vet vad hon vill.
Själv känner jag ju att jag inte ska ljuga för henne och lova något som jag inte kan hålla. Inte heller kan jag leva med att låta mina framtida barn växa upp i total misär för att jag var mesig och ville leva loppan för stunden (alt. inte kunde säga nej).
Jag ser ingen väg ut ur detta annat än att göra slut.
En sak som komplicerar det hela är att flickvännen verkar må dåligt över allt som har sagts för hon gråter ibland när hon tror att jag inte hör. Hon brukar även visa sig nästan naken hemma.
Ska man tolka det som att hon vill backa från det hon vill ha sagt? När vi pratar om det så backar hon inte från kraven dock.
Vad hade ni gjort? Folk som gillar invandring och tror på multikulti får ju förstås också komma med tips.
Jag är lite som en Joakim von Anka, jag vill inte använda pengarna utan jag vill samla dem. Nu vill jag inte hålla på och bada i dem som Joakim, men jag tänker att det är viktigt att ha en buffert inför hårdare tider. Flickvännen tycker att jag är snål. Hon vill köpa en dyr bil, ett hus och dyr inredning, eller som hon uttrycker det "livet är till för att levas".
Min tanke kring framtiden är att vi går mot hårdare tider på olika sätt. Vi har dels en bankkris framför oss. Dels fortsätter Sverige bedriva en destruktiv massinvandring av ensamkommande skäggbarn som begår brott etc.
https://nyheteridag.se/riksbankschef...och-politiker/
Det sista jag vill är att äga ett hus när skiten träffar fläkten, och sen se sig själv ekonomiskt utblottad med skulder vida överstigande ens hus värde, kanske även kryddat med ett nytt HVB-hem öppnat intill. Kanske blir man livegen med skulder för livet och fastkedjad i social misär. Det kan ju bli konsekvensen av att huspriser rasar direkt efter en ekonomisk kris, men skulderna inte skrivs av eftersom bankerna har slut på pengar.
Min tanke är mer att skaffa sig en lägenhet och ha ett rum för varje barn, helst en hyresrätt så att man är mobil i händelse av plötslig ghettofiering. Rent politiskt tror jag inte på att man i all oändlighet kan undkomma problemen genom att flytta utan det måste förstås ske en politisk inriktning där man börjar sparka ut vissa grupper (men det är en annan diskussion). Dock så kommer inga förändringar komma inom kort och jag har inget större hopp till Sd, de är alldeles för PK och mesiga, de viker sig ner så fort det börjar blåsa och drevas.
Hur som helst så har flickvännen sagt att om jag fortsätter som jag gör så kan vi inte vara ihop. Dock säger hon att vi kan fortsätta ha sex ändå, kanske för att hon inte pallar hitta ny pojkvän? Hon är rätt så karriärsfokuserad så jag gissar att en älskare kanske är mer hennes stil.
Nu finns det väl mer än en man som tycker att jag kan "plocka russinen ur kakan" genom att ha en sexrelation med mitt ex i så fall. Men jag tror att hon är lite förvirrad och kanske inte vet vad hon vill.
Själv känner jag ju att jag inte ska ljuga för henne och lova något som jag inte kan hålla. Inte heller kan jag leva med att låta mina framtida barn växa upp i total misär för att jag var mesig och ville leva loppan för stunden (alt. inte kunde säga nej).
Jag ser ingen väg ut ur detta annat än att göra slut.
En sak som komplicerar det hela är att flickvännen verkar må dåligt över allt som har sagts för hon gråter ibland när hon tror att jag inte hör. Hon brukar även visa sig nästan naken hemma.
Ska man tolka det som att hon vill backa från det hon vill ha sagt? När vi pratar om det så backar hon inte från kraven dock.
Vad hade ni gjort? Folk som gillar invandring och tror på multikulti får ju förstås också komma med tips.
