2006-01-05, 18:15
#1
Det hela började med att hösten 2005 var väldigt gynnsam ur en svampplockares perspektiv. Som den obotliga flummaren jag är var jag naturligtvis inte sen att utnyttja detta faktum. Jag och mina kamrater plockade och åt någonstans runt 1500-2000 toppisar inom loppet av en till två månader. När vintern började komma och svampen försvinna återstod bara ca 60st på man. Så vi beslutade oss för att alla samlas och avsluta säsongen med en gemensam sista resa.
Vi samlades i lägenheten till en av mina vänner och påbörjade kvällen. Jag sög glatt och girigt i mig min del av svampen och satte mig i soffan. När jag såg mig om kring i rummet så insåg jag ganska snabbt att det kommer nog bli ganska tråkigt att sitta här hela kvällen.
Några telefonsamtal senare satt jag i baksätet på en bil på väg till en fest.
Väl inne på ”festen” inser jag att det naturligtvis är massa folk där, och att jag kommer förvandlas till en oidentifierbar best inom loppet av en halvtimme.
Panik..
I samband med insikten om att det är massa människorna runt mig börjar naturligt vis svampen slå på utav bara helvete. Jag sitter tyst och tillbakadragen i hörnet av en soffa och suger på en pissljummen starköl när det plötsligt slår mig att det nog är dags att ställa sig upp och skrika nått om världsalltets början och slut för att sen fly fältet till säkrare ort.
När jag kommer ut ur lägenheten inser jag ganska snabbt att jag befinner mig i ett bostadsområde som är ganska rikligt befolkat med drugs. Sätter mig utanför på en bänk och diskuterar mina alternativ med en fotboll. Fotbollen som tack vare svampen skiftar i många olika färger och framför allt mönster övertygar mig om att det inte räcker med svamp. Mera droger måste införskaffas. Sagt och gjort. Jag springer hem till en bekant som bjuder på några stilnoct eller imovane kommer faktiskt inte ihåg riktigt. En gammal skuld i form av några linor tjack återbetalas även.
Jag ger mig efter det korta sammalet med min kamrat ut på jakt efter nått mer att avrunda det ganska snurriga snurret jag nu är inne i. Världen runt om kring mig börjar allt mer likna en Disney film. Allt blir mer tecknat och jag känner mig som en förvirrad men glad liten ekorre när jag fortsätter att yra runt. Jag träffar senare på några glada och fulla människor som efter några minuters samtalande informerar mig om att knark är skit. Då går det upp för mig att dom faktiskt inte har nått att sälja så jag tackar för informationen och ger mig av.
Nu börjar minnet svika men jag har svaga minnen av att jag träffat en relativt skum människa som sålde lite piller till mig. Har inte ett minne av vad det var för piller men det måste nästan ha vart extacy. Kände mig jävligt e:ad senare under kvällen.
Nu börjar alla drogerna slå på riktigt fint och välmåendet är näst in till extas. Jag måste ha sett ut som en psyksjuk smurf när jag bara gick runt och tittade på allt vackert runt o kring mig och verkligen skrek av skratt. Trotts att det var ganska sent på året och mörkt ute, så kunde jag svära på att himlen skiftade i en blå lila färg, samt att den befann sig ca 10 meter ovanför mig. Det tunna lagret av snö som låg på marken såg mer ut som en sommaräng fylld av lycka och välmående. Allt var perfekt…
Jag närmade mig det lokala elevhemmet och bestämde mig för att försöka scora lite röka. Träffade på en bekant som nästan var lika snurrig som jag. En rökbit kom fram och nedgjordes innan vi gav oss av åt olika håll. Jag står nu intet ont anande utanför elevhemmet minst sagt påverkad, när jag känner hur magen inte vill vara med mer.
Jag kan utan tvekan säga att jag aldrig spytt så mycket så snabbt i hela mitt liv. Trotts detta var lyckan total. Här står jag nu och yrar om nått oförståeligt i ett hav av spyor och skrattar som ett barn. Undrar om min mor skulle va stolt om hon såg mig nu?
En stadig spya till gör sig uppenbar och himlen börjar blinka hastig i blått. Det tar några sekunder för mig att inse vad det är som håller på att hända. Jag vänder mig snabbt om och får min fasa besannad. Snuten!
Jag tar ett snabbt hopp över min väldiga pöl av forna matrester och varvar husknuten. Full fart genom den lilla skogen, bort från snuten. Det är nu skottlossningen börjar, jag hör inte alls långt bort hur ryska KGB agenter börjar skrika efter mig, och i en liten inhägnad står två rabiata dobermann hundar och skäller. Lysgranater briserar ovanför mig och totalt kaos utbryter. Farten jag nu är uppe i är näst in till ljusets hastighet. Jag rör mig som en panter förbi nattens alla faror.
Efter en kort språngmarsch gömmer jag mig i en jordkällare där jag lugnar ner mig med en holk till. Börjar fundera lite på om det verkligen var en snutbil eller inte. Aja bästa att gå ner till flikvännen som jobbar på en av dom lokala restaurangerna och förklara läget.
Jordkällaren kändes dock väldigt hemtrevlig så jag stannade i några minuter för att typ dansa eller nått där inne. (återigen så sviker minnet)
Väl inne på restaurangen där min flickvän jobbar tänkte jag att det nog är bäst att hålla låg profil när man är bland folk. Efter ett litet tag blir jag naturligtvis utsläng för att ha fört för mycket väsen och varit alldeles för ”alkoholpåverkad” Efter den smärre incidenten på restaurangen bestämde jag mig för att gå hem o lyssna lite på musik.
När jag kom in i den prydligt städade lägenheten tog det mig ungefär 13 sekunder för att totalt demolera hela lägenheten. Det började med att jag skulle sätt fast en av alla affischerna som vägrade sitta still på väggarna. Jag fångade in den precis innan dej jäveln skulle smita ut genom fönstret och försökte nåla upp den på väggen igen.
Trampar snett och välter ut en bokhylla. Sen är det tyvärr svart ett tag.
Jag återfår medvetandet halvvägs tillbaks till festen jag var på tidigare dit jag nu ska gå för att fixa nått att dricka. Halvvägs dit ringer en av polarna som jag käkade svampen med och undrar vart jag är. Samtidigt som frågan kom inser jag att jag faktiskt inte har en jävla aning om vart jag är. Trodde jag var på väg till festen men är nu någon helt annans stans. Han hör på mig att jag är jävligt snurrig och övertalar mig om att komma tillbaka där allt började.
Jag lyckas efter ett tag lokalisera mig och börjar sätta fart mott lägenheten. Jag får efter ett tag syn på en ny snutbil och den här gången är jag säker. Kommer ihåg att jag tänkte nått i stil med. ”Dom jävlarna kommer inte att kunna fånga mig om dom inte ser mig” Så den kommande timmen tillbringade jag i kroppen på en ninja. Hoppade genom buskar och snår, klättrade upp i träd och överföll soptunnor. Hallsiarna hade börjat ge sig men jag var fortfarande fruktansvärt påverkad av allt annat. Mina vänner sa att när jag kom till lägenheten var jag mer eller mindre okontaktbar. Jag bara svamlade om snuten och en kommande sovjetisk invasion. Så dom gav mig två stilnoct och beordrade mig att sova.
Nästa dag vaknar jag upp hemma med en ganska fin avtändning och mäkta stökig lägenhet.
Överlag så måste jag få säga att det var jävligt kul, men psykos delen med snutnojjan och ryssarna var inte alls kul att genomleva. Som mina vänner sa så var jag ju mer eller mindre okontaktbar när jag kom tillbaka, och då hade ju det mesta ändå lagt sig. Jag har nu lugnat ner mig ganska mycket och jag skulle nog inte göra om det. Men det är ju fortfarande kul att ha några psykotiska resor i bagaget.
Over and out!
Vi samlades i lägenheten till en av mina vänner och påbörjade kvällen. Jag sög glatt och girigt i mig min del av svampen och satte mig i soffan. När jag såg mig om kring i rummet så insåg jag ganska snabbt att det kommer nog bli ganska tråkigt att sitta här hela kvällen.
Några telefonsamtal senare satt jag i baksätet på en bil på väg till en fest.
Väl inne på ”festen” inser jag att det naturligtvis är massa folk där, och att jag kommer förvandlas till en oidentifierbar best inom loppet av en halvtimme.
Panik..
I samband med insikten om att det är massa människorna runt mig börjar naturligt vis svampen slå på utav bara helvete. Jag sitter tyst och tillbakadragen i hörnet av en soffa och suger på en pissljummen starköl när det plötsligt slår mig att det nog är dags att ställa sig upp och skrika nått om världsalltets början och slut för att sen fly fältet till säkrare ort.
När jag kommer ut ur lägenheten inser jag ganska snabbt att jag befinner mig i ett bostadsområde som är ganska rikligt befolkat med drugs. Sätter mig utanför på en bänk och diskuterar mina alternativ med en fotboll. Fotbollen som tack vare svampen skiftar i många olika färger och framför allt mönster övertygar mig om att det inte räcker med svamp. Mera droger måste införskaffas. Sagt och gjort. Jag springer hem till en bekant som bjuder på några stilnoct eller imovane kommer faktiskt inte ihåg riktigt. En gammal skuld i form av några linor tjack återbetalas även.
Jag ger mig efter det korta sammalet med min kamrat ut på jakt efter nått mer att avrunda det ganska snurriga snurret jag nu är inne i. Världen runt om kring mig börjar allt mer likna en Disney film. Allt blir mer tecknat och jag känner mig som en förvirrad men glad liten ekorre när jag fortsätter att yra runt. Jag träffar senare på några glada och fulla människor som efter några minuters samtalande informerar mig om att knark är skit. Då går det upp för mig att dom faktiskt inte har nått att sälja så jag tackar för informationen och ger mig av.
Nu börjar minnet svika men jag har svaga minnen av att jag träffat en relativt skum människa som sålde lite piller till mig. Har inte ett minne av vad det var för piller men det måste nästan ha vart extacy. Kände mig jävligt e:ad senare under kvällen.
Nu börjar alla drogerna slå på riktigt fint och välmåendet är näst in till extas. Jag måste ha sett ut som en psyksjuk smurf när jag bara gick runt och tittade på allt vackert runt o kring mig och verkligen skrek av skratt. Trotts att det var ganska sent på året och mörkt ute, så kunde jag svära på att himlen skiftade i en blå lila färg, samt att den befann sig ca 10 meter ovanför mig. Det tunna lagret av snö som låg på marken såg mer ut som en sommaräng fylld av lycka och välmående. Allt var perfekt…
Jag närmade mig det lokala elevhemmet och bestämde mig för att försöka scora lite röka. Träffade på en bekant som nästan var lika snurrig som jag. En rökbit kom fram och nedgjordes innan vi gav oss av åt olika håll. Jag står nu intet ont anande utanför elevhemmet minst sagt påverkad, när jag känner hur magen inte vill vara med mer.
Jag kan utan tvekan säga att jag aldrig spytt så mycket så snabbt i hela mitt liv. Trotts detta var lyckan total. Här står jag nu och yrar om nått oförståeligt i ett hav av spyor och skrattar som ett barn. Undrar om min mor skulle va stolt om hon såg mig nu?
En stadig spya till gör sig uppenbar och himlen börjar blinka hastig i blått. Det tar några sekunder för mig att inse vad det är som håller på att hända. Jag vänder mig snabbt om och får min fasa besannad. Snuten!
Jag tar ett snabbt hopp över min väldiga pöl av forna matrester och varvar husknuten. Full fart genom den lilla skogen, bort från snuten. Det är nu skottlossningen börjar, jag hör inte alls långt bort hur ryska KGB agenter börjar skrika efter mig, och i en liten inhägnad står två rabiata dobermann hundar och skäller. Lysgranater briserar ovanför mig och totalt kaos utbryter. Farten jag nu är uppe i är näst in till ljusets hastighet. Jag rör mig som en panter förbi nattens alla faror.
Efter en kort språngmarsch gömmer jag mig i en jordkällare där jag lugnar ner mig med en holk till. Börjar fundera lite på om det verkligen var en snutbil eller inte. Aja bästa att gå ner till flikvännen som jobbar på en av dom lokala restaurangerna och förklara läget.
Jordkällaren kändes dock väldigt hemtrevlig så jag stannade i några minuter för att typ dansa eller nått där inne. (återigen så sviker minnet)
Väl inne på restaurangen där min flickvän jobbar tänkte jag att det nog är bäst att hålla låg profil när man är bland folk. Efter ett litet tag blir jag naturligtvis utsläng för att ha fört för mycket väsen och varit alldeles för ”alkoholpåverkad” Efter den smärre incidenten på restaurangen bestämde jag mig för att gå hem o lyssna lite på musik.
När jag kom in i den prydligt städade lägenheten tog det mig ungefär 13 sekunder för att totalt demolera hela lägenheten. Det började med att jag skulle sätt fast en av alla affischerna som vägrade sitta still på väggarna. Jag fångade in den precis innan dej jäveln skulle smita ut genom fönstret och försökte nåla upp den på väggen igen.
Trampar snett och välter ut en bokhylla. Sen är det tyvärr svart ett tag.
Jag återfår medvetandet halvvägs tillbaks till festen jag var på tidigare dit jag nu ska gå för att fixa nått att dricka. Halvvägs dit ringer en av polarna som jag käkade svampen med och undrar vart jag är. Samtidigt som frågan kom inser jag att jag faktiskt inte har en jävla aning om vart jag är. Trodde jag var på väg till festen men är nu någon helt annans stans. Han hör på mig att jag är jävligt snurrig och övertalar mig om att komma tillbaka där allt började.
Jag lyckas efter ett tag lokalisera mig och börjar sätta fart mott lägenheten. Jag får efter ett tag syn på en ny snutbil och den här gången är jag säker. Kommer ihåg att jag tänkte nått i stil med. ”Dom jävlarna kommer inte att kunna fånga mig om dom inte ser mig” Så den kommande timmen tillbringade jag i kroppen på en ninja. Hoppade genom buskar och snår, klättrade upp i träd och överföll soptunnor. Hallsiarna hade börjat ge sig men jag var fortfarande fruktansvärt påverkad av allt annat. Mina vänner sa att när jag kom till lägenheten var jag mer eller mindre okontaktbar. Jag bara svamlade om snuten och en kommande sovjetisk invasion. Så dom gav mig två stilnoct och beordrade mig att sova.
Nästa dag vaknar jag upp hemma med en ganska fin avtändning och mäkta stökig lägenhet.
Överlag så måste jag få säga att det var jävligt kul, men psykos delen med snutnojjan och ryssarna var inte alls kul att genomleva. Som mina vänner sa så var jag ju mer eller mindre okontaktbar när jag kom tillbaka, och då hade ju det mesta ändå lagt sig. Jag har nu lugnat ner mig ganska mycket och jag skulle nog inte göra om det. Men det är ju fortfarande kul att ha några psykotiska resor i bagaget.
Over and out!
