Organiserat fusk med inside information på aktiemarknaden?

Kan man köpa makt med inside information? De som har insyn i företag får inte utnyttja sina informationer för att berika sig på aktiemarknaden, men skulle kunna sälja sina informationer till andra aktörer som inte har en tydlig koppling till företaget. Man kan tänka sig att etablissemanget har satt i system att informera utvalda personer så att dessa kan göra lönande affärer (på andra aktiehandlares bekostnad) och skapa företagsimperium som är hemligt knutna till informatörerna.

Namn som jag kommer att tänka på är Anders Wall som på 1970-talet gjorde mycket framgångsrika affärer, bl.a genom att köpa kraftigt undervärderade Wallenbergföretag, Eric Penser och Mats Qviberg.

Tanken är att personer värvas som avancerade bulvaner och att storaktörer, som redan har stora tillgångar, kan utvidga sin makt och sina monopol i all hemlighet. Genom att slå mynt av sina informationer.

Det du beskriver är något som pågått i alla tider.

Äntligen en konspirationsteori med lite verklighetsförankring..
Ja, det är självklart så att det tipsas om lovande företag. Det gäller bara att inte göra det för stort, fört ofta, för tydligt genom samma kanaler, för då blir Finansinspektionen arga

Men det är en typ av organiserad brottslighet som ingen sätter fingret på. Det borde finnas studier. Men det tillåts nog inte.

Har du aldrig hört talas om insiderbrott? Det både bevakas, följs upp och bestraffas...

Jag tycker också att det är självklart och tror också att det pågått länge, men i det tysta. Inte ens CH Hermansson nämner det i sina verk om Sveriges största finansfamiljer.

Men som du säkert märkt så anklagas aldrig de som har de stora möjligheterna och som har mest makt i Sverige.

Precis som all brottslighet så pågår det förstås "i det tysta", när tystnaden bryts avslöjas konspirationen och ansvariga sätts i finkaburum - inget konstigt eller ovanligt med det..

Jag vet inte riktigt var du drar gränsen för de med störst möjligheter och mest makt, men nog fasen har en massa finansgubbar både anklagats, utretts och fängslats för just insiderbrott. Senast i raden är väl utredningen och anklagelserna mot fingerprints Johan Carlström.

Ja att brottslingarna håller tyst är självklart, men varför finns ingen övergripande analys av fenomenet? Det handlar om svensk industrihistoria.

Är alla rädda för att stöta sig med etablissemanget?

Analyser och information om insiderbrott finns det givetvis gott om, men hur ska man kunna analysera de som inte avslöjats? Jag förstår inte riktigt vad du efterlyser?

Tråden handlar inte om insiderbrott i sig utan om Sveriges industri och hur maktförhållanden har utvecklats under århundraden. Etablissemangets inre struktur.

Du envisas med att hänvisa till enskilda fall där någon försökt sko sig men slagit huvudet i taket, medan jag avser dem som aldrig kommer att misstänkas eller utredas, dem för vilka vårt tak är ett golv, för att recitera Nils Ferlin.