Ibland drömmer jag att jag inte kan få luft för att sedan vakna "grasping after air"
Drömmen och min gasp tajmas perfekt. Det blir ibland svårt att ta sig "ut ur" drömmen, jag måste verkligen kämpa för att "vakna" och få luft. Om det tar för lång tid så känner jag att hjärnan fylls av en känsla av.. ni vet när ni sträcker er, den sköna känslan? Eller när man har tagit Tramadol och gör det?
Det känns skönt men på samma gång som att syret håller på att ta slut.
Andra gånger drömmer jag otäcka drömmar, tex så kan man vara i ett rum och konversera och plötsligt så fryser allt (i rummet, allmän otäck känsla), kort därefter så vaknar jag gasping igen.
Vad fan är det som händer?
Hänt 25-30 ggr nu.
Bör tilläggas att jag brukade "sluta" andas kort efter jag "faller" i sömn, det varade i ett par månader, men det är idag borta. Det händer ibland om jag är riktigt trött. Det är som att jag glömmer att andas och vaknar av det.
Det jag tycker är konstigt med drömmarna är att det tajmas så exakt med andningen. Om jag tex drömmer om att någon blåser upp en ballong i lungorna så är det precis innan ballongen är helt uppblåst som jag vaknar efter luft.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!