Urusel invandrarsvenska, är det svenska språket så svårt?

Det finns ju många svenskar som t.ex. är skådespelare i andra länder.
Många av dem pratar så bra att ingen förstår att de inte är födda där. De
flesta pratar utmärkt engelska både vad gäller uttal och grammatik. Men invandrarsvenskan är under all kritik, tycker att alla låter likadant.
Trots att vissa har bott i Sverige i 20 år så är grammatiken helt bedrövlig,
de kan fortfarande inte skillnaden på "en och ett", och de böjer ord som
är helt uppåt väggarna.

Är svenskan så svår att den är lika urusel efter 10 år, som efter ett år?
Varför är det så stor skillnad på dessa, och svenskar som flyttar till andra
länder och deras uttal, och grammatik, är helt perfekt?

Svenskan är ett av de lättaste språk som finns. Det hjälper dock inte mycket om man inte har språkbegåvning och/eller inte är intresserad av att lära sig ordentligt.

Det handlar om att de inte har lust att lära sig språket. Varför ska de kunna det när de bor med sina landsmän. Det är som att bo kvar i sitt eget land men att man får allt gratis här.

Finns ingen morot till o lära sig något då.

Svenska skådisar bryter tydligt på rikssvenska ofta, det är kanske svårt att lägga märke till om man själv är rikssvensk. Rikssvensk prosodi är väldigt säregen och lätt att lägga märke till, samt det som oftast sitter kvar längst.
Om svenska är lätt eller svårt att lära sig är beroende på vilket ens modersmål är, troligen svårare för en same än för en norrman.
En del människor härmar folk per automatik medan andra inte alls gör det i samma utsträckning, själv plockar jag upp en dialekt på några dagar omedvetet medan för andra går det inte alls på ett helt liv.
Ett tips är att umgås med folk man tycker pratar konstigt så de har nån att härma och anstränga sig själv att inte ta efter deras språk själv.

+1.

Bra inlägg. TS: Delta gärna i språkkaféer och liknande träffar där man försöker få svenskar och invandrare att träffas och umgås och förbättra svenskan. Ha gärna ett par invandrarkompisar....
På det sättet träffar du och hjälper dem som faktiskt vill framåt, vill bli goda svenska medborgare, vill bli integrerade.
De andra kan du kanske strunta i om du vill.

Det är lite som i skolan: Vissa av de s.k. svaga eller dyslektiker vill och anstränger sig, och då brukar de bli bättre med tiden med lite vänlig hjälp.
Medan andra har inte alls lust att anstränga sig, och då blir de sällan bättre, nästan oberoende av hur mycket resurser man än lägger på dem.

Vi har gjort det till något charmigt exotiskt att bryta.
Och nu tycker folk att det är lite tufft också.

Man har aktivt bidragit till detta genom att betona hemspråksundervisning.

Det är säkert förvirrande i generationsväxlingen att barnen inte talar föräldrarnas språk men vad har man egentligen tänkt sig på lång sikt. Att man skall fortsätta att ha "två nationaliteter" i generationer framöver???

Det är den vansinniga mångkulturtanken. Visst kan man behålla något slags nostalgisk koppling som t ex svenskamerikaner gör men sina föreningar och hembygdgårdar. Ingen svensk skulle dock se dessa 8:e generationens amerikaner som klär sig i folkdräkt som svenskar på något sätt.

Det andra som man gör är att ständigt ituta invandrarna att svenskarna är rasister och att det är svenskarna som måste ändra på sig.

Det är djupt tragiskt att man gör på det viset för i slutändan är det invandrarna som förlorar på det mest.

Man borde vara ärlig och säga som det är. Det är svårare att komma till ett nytt land och det drabbar även andra generationen men det är bara att gilla läget. Det går inte att trolla bort på något sätt.

De smarta och starka invandrarna fattar såklart att man inte kan gå runt och prata rinkebysvenska och kaosa om livet skall bli bättre men de som inte har styrkan riktigt har kulturvänstern gjort en fruktansvärd björntjänst med sina mångkulturfantasier.

Det svenska språket har sina enklare sidor och svårare sidor. Verbsystemet är ganska enkelt, adjektivsystemet likaså. Ordföljden däremot är svårare. Det är olika ordföljd på huvudsatser och bisatser till exempel. När man ska använda obestämd/bestämd form på substantiv är inte heller det lättaste att lära sig. Inte heller språkljud som "ö" eller "u" eftersom sådana ljud inte finns i många språk. Dessutom finns det många prepositioner att lära sig. Användningen av prepositioner, varför man använder vissa prepositioner och inte andra i vissa meningar är ganska kluriga att lära sig.

Så, svenska är ett enklare språk på vissa sätt och svårare på andra sätt.

När folk pratar om invandrarsvenska så syftar man på låginteligensfolk från Afrika eller Mellanöstern som fått för sig att deras brytning låter "tufft & kriminellt". Det låter varken tufft eller kriminellt, utan snarare snuskigt psykopatiskt.

Bästa är att tvinga invandrarna att lära sig Svenska, annars ska den inte få jobba eller bidrag.

Svenska är ett av de svårare språken att lära sig och det kräver mycket praktisk övning då vi inte stavar som vi talar. Kika på t.ex bokstaven k och betänk hur vi uttalar den, beroende av ord.

Just "lägga på lådan" måste nog uppfattas som riktigt märkligt för en svenskstuderande. Logiskt begrundat är det märkligt även för en svensk. "I" och "på" överlag misstänker jag kan vara en bitch.

Jag tror inte att de flesta svenskar skulle ha så lätt att lära sig t ex arabiska eller somaliska heller. Visst, somliga skulle nog klara sig bättre än andra. Men till och med de svenskar som flyttar till Tyskland har ofta svårt med det tyska språket, och i det fallet rör det sig ändå om ett rätt närbesläktat språk (man kan säga att svenska och tyska är som kusiner till varandra).