Citat:
Ursprungligen postat av guldkorn
Den norske poeten Björnstjerne Björnson hade en släng av lätt hybris vilket gett många ganska sköna anekdoter.
Bland annat om när Björnson åkte färja mellan Tyskland och Trelleborg. Till färjans kommandobrygga var det så klart tillträde förbjudet för resenärerna, något Björnson gav blanka fan i. Han klev upp på bryggan och mötes av kaptenen som påtalade att han var tvungen att gå därifrån.
- Vet ni inte vem ni har framför er, frågade Björnson.
- Nej, svarade kaptenen.
- Jag är Norges störste diktare!
- Det gör mig ont herr Ibsen, men jag måste i alla fall be er att gå ner.
Björnstjerne var en självmedveten man, det må sägas. Någon gång vid förra sekelskiftet lär en svensk studentdelegation (jag tror att den var från Uppsala) ha avlagt visit i Kristiania för att hylla mästaren. Studenterna gavs efter viss väntan audiens och släpptes in i Björstjerne Björnsons arbetsrum. Björstjerne Björnson satt vid sitt skrivbord och vände sig inte ens om när studenterna kom in. Efter en stunds pinsam tystnad harklade sig en av studenterna och deklamerade:
- Vi har kommit för att hylla Nordens störste diktare, Björnstjerne Björnson.
Björnstjerne Björnson fortsätter att arbeta en stund, lägger sedan ner pennan och vänder sig om.
- Jaha. Var det något mer?
Edit: Mindre korrigering. Besöket ska ha ägt rum på Björnstjerne Björnsons gård i Aulestad, inte i Kristiania. Fast den store diktaren var nog lika självmedveten var han än befann sig...