Roliga, tragiska och ironiska historiska anekdoter, bilder, m m

Den där anekdoten om Marie Antoinette och bakelserna är inte sann. Rousseau berättade den i en av sina böcker, men med en helt annan prinsessa i huvudrollen. MA var knappast född då ännu.

Det är synd att sanningshalten hos så många anekdoter är svår att få bekräftad ... Att Karl XIV Johans var en glödande republikan som ung och hade orden Mort aux rois! (Död åt kungarna!) tatuerade på överarmen antar jag att de flesta har hört ... Men enligt Staffan Skotts roliga bok Alla dessa Bernadottar så är troligen även den historien påhittad.

Gamle kung Fredrik I "intresserade sig bara för jakt och lösaktighet" (Fryxell) och kunde strunta i regeringsbestyren. En gång då någon från rådet kom för att informera honom om de senaste politiska besluten utbrast den senile kungen bara: Potz Tausend - haben Wir das alles getan?

Karl XIII var också han mycket senil då han blev kung, och under en högtidlig tillställning (jag minns inte vilken) råkade han ut för "ett missöde av ett slag som normalt bara drabbar småbarn". Vet nån mer?

Nån som har Herman Lindqvists historieverk i närheten? Böckerna tål att kritiseras för mycket, men åtminstone borde de ha garanterat många klassiska anekdoters fortlevnad. Alf Henriksons och Carl Grimbergs verk rekommenderas också.

När Napoleon tågade mot Moskva mötte fransmännen naturligtvis motstånd på vägen mot den ryska björnens kula. Vid ett av de här mindre slagen berättas det att en man fick sina ben avskjutna och lämnades att dö i snön. Napoleon tågade som vi vet vidare mot Moskva men den här mannen var av det segare virket och ville inte dö. Han kröp in i ett hästkadaver för att hålla värmen. När Napoleon ett par månader senare vände tillbaka med skammen och en mycket decimerad armé fann man mannen i hästkadavret levandes och de tog med honom tillbaka. Han överlevde och var en av de få som faktiskt överlevde Napoleons ryska fälttåg.

Det var ett svenskt befäl i venetiansk tjänst som beordrade att man skulle beskjuta turkarnas ammunitionslager på Akropolis. Det är därför det ser ut som det gör nu, han fick in en kalasträff. Tror att det var Köningsmarck men är inte säker.

Jag snor tråden en kort sekund för att försöka bringa klarhet i en sak jag hörde på en föreläsning som Mattias Gardell höll härom året. Temat var nationalstaten, immigration och rasism genom tiderna, och han hade kommit till det intressanta exemplet Förenta Staterna kring 1700-talet, då många irländare och annat löst folk från Europa immigrerade till Staterna - vilket självklart gav upphov till en galopperande rasism med nidbilder och skrönor kring irländare, men också svenskar, som kom i stora mängder.

Enligt Gardell ska nu en framstående amerikan - och jag är rätt säker på att det är Benjamin Franklin, men jag kan ha fel här - ha startat en lobbygrupp för att hindra svensk invandring, då han menade att svenskar var svartmuskiga barbarer som efter hundratals år av monarki omöjligen kunde anpassa sig till demokrati och medborgerliga rättigheter. Detta ska det finnas tillförlitliga källor på, förmodligen i Förenta Staternas arkiv. Vet någon mer om detta?

Annars är min favoritanekdot från historien troligtvis en skröna, men likväl fantastiskt roligt i sin absurditet. Det gäller den grekiske stoikern Krysippus, som levde kring 200 f.v.t. och som det sägs ska ha dött under högst ovanliga former - av skratt när han såg en åsna äta fikon. När jag känner mig lite svårmodig behöver jag bara tänka på det så mår jag genast bättre.

Herman Göring: "Om ett enda brittiskt bombplan når Berlin kan ni kalla mig Meyer" (fö ett judiskt efternamn, var säkert av större tyngd då uttalandet gjordes..)
Skröna och skröna, men det tycks ju vara historiskt belagt att han sagt så, fast det är ju gott att få se någon äta upp tvärsäkra påståenden..
/Primigenia

Hermann Göring som för övrigt har varit och tittat på flygplan i Friskis och Svettis-lokalen i Limhamn. Det var en flygplansfabrik då men iaf. Tänk på det alla ni som gör knipövningar på där, H.G. har kanske stått där och tittat på flygplan-

Hermann Göring var taxiflygare i Sverige under mellankrigstiden, något han hamnade i eftersom han var för arrogant för att kunna behålla sina jobb.
Tanken på en Göring som bugar med mössan i hand inför svenska knösusar för att få ett par kronor i dricks är riktigt angenäm.

Den 28 juli 1704 var en svensk konvoj, med kaptenen Gustaf Psilander på skeppet Öland sydost om Yarmouth utanför England.

En engelsk eskader på 9 fartyg var ute på jakt.
Vid den här tiden ansågs det från engelskt håll att man hade överhögheten över stora delar av Atlanten, de så kallade "British Seas".

Från svensk sida (Gustaf Psilanders) accepterade man inte dessa anspråk.
När då den engelske kaptenen Butler krävde att Psilander skulle stryka flagg dvs sänka den svenska flaggan i toppen, så vägrade Psilander att sänka den svenska flaggan.
Givetvis accepterade inte den engelska flottan detta utan attackerade Psilander.
Psilander krigade på ensam i mer än fyra timmar med flaggan i topp emot en avskräckande stor engelsk flotta.
Psilander tillfogade engelsmännen stora & rejäla förluster innan han till slut tvingades att ge upp pga manöverproblem med det illa tilltygade skeppet Öland.

Rolig historisk ankedot som för alltid kommer att hamna på top10 platser om svensk tapperhet.

Så har vi anekdoterna om Gustav IV Adolf och hans insatser under finska kriget. I Runebergs dikt Konungen klär den gode monarken sig i Karl XII:s kläder för att kriget ska börja gå bättre. Dikten lär bygga på en anekdot som tidigare uppfattades som sann, men som antagligen är uppdiktad.

Men i verket Striden om Finland 1808-1809 av Hugo Schulman (Borgå 1909) finns några roliga utdrag från en dagbok, som fördes av en svensk officer - hette han eventuellt Möllersvärd? Nåväl, skådeplatsen var Torneå under vapenstilleståndet vintern 1808-09 (samma plats och samma tidpunkt där Brakel uttalade orden här nedan). Svenska armén hade utrymt Finland, soldater och befäl trängde in sig i stugorna och gårdarna runt Torneå, fältsjukan härjade, läget var förtvivlat. Men H.M. Konungen glömde inte krigarnas vedermödor. Han skickade till armén en skrivelse där han i nåder tillstod att officerarna under vinterkampanjen kring Torneå kunde bruka opudrat hår. Några veckor senare följde en ny ukas där kungen instruerade officerarna hurdan uniform de borde bära på de så kallade Andeliga dagarna, det vill säga Jul, Påsk, Pingst, Midsommar och Marie Bebådelse dagar, vet Möllersvärd berätta. (Jag citerar ur minnet och kan inte gå ed på att formuleringarna lät just så här.)

Anekdoten om kungen och Georg Carl von Döbeln är även den en höjdare. Vintern 1808-09 hade Döbeln befälet på Åland. En rysk landstigning kunde väntas när som helst, varvid vägen till Stockholm skulle ligga öppen. Döbeln försökte skapa en landstorm av ålandsbönderna men saknade dugligt befäl till den. Han fick inga förstärkningar från Sverige, och såg till sist ingen annan utväg än att beordra lotsarna på ön att bli befäl. Nu hade krigsmakten ingen rätt att kommendera över Lotsverkets personal, och någon förorättad lots klagade hos myndigheterna i Stockholm. Kungen skickade Döbeln ett brev där han i byråkratiska formuleringar fördömde generalens självsvåldiga tilltag. Döbeln skickade ett kort svar: "Stormäktigste Allernådigste Konung. När isen ligger, behövs inga lotsar. Georg Carl von Döbeln”

I boken Ragnarök beskrivs hur en grupp svenska Waffen SS-frivilliga anländer till en liten rysk by nära fronten. I byn står en rysk kanon och besättningen ligger och vilar i gräset. Svenskarna tar ryssarna till fånga och tvingar de att vända kanonen mot sina egna linjer. En av svenskarna som har ett förflutet inom artilleriet tar befäl över kanonen samtidigt som han marscherar runt och vrålar som på en kaserngård. Ryssarna skjuter salva på salva i hög takt samtidigt som tårarna sprutar ur ögonen på dem av sorg och skräck. De övriga svenskarna ligger runt om i gräset och vrider sig i skratt.

Bisarrt och hemskt, men förbannat kul tycker jag.

Jag har för mig att jag läst en liknande berättelse, men kan inte komma på var. Jag har inte läst Ragnarök i alla fall. Kanske den refereras i någon annan bok.

Två Stalinanekdoter, har inte en aning om hur sanna de är.

Den ena är när man skulle bygga en ny järnväg (jag har för mig att det var genom Sibirien). De ansvariga stod vid en karta och dividerade över sträckningen när Stalin till sist tröttnade, gick fram till kartan, tog en linjal och ritade ett rakt streck från ena punkten till den andra. Tyvärr råkade hans tumspets komma i vägen vilket gjorde att det än idag ska finnas en väldigt lång järnväg som går spikrakt mil efter mil förutom på ett ställe där den utan synbar anledning gör en kurva på flera mil.

Nästa är när ett hus skulle byggas i Moskva och man gav de två slutgiltiga förslagen till Stalin ritade på samma papper där det ena förslaget utgjorde ena halvan av fasaden och det andra.. eh ja, den andra sidan. Stalin skulle skriva sin namnteckning över det förslaget som skulle godkännas. Nu föll det sig dock så att Stalin skrev sin namnteckning över mitten, dvs på båda förslagen, och eftersom Stalin var en ganska läskig person i största allmänhet vågade man inte gå tillbaka och fråga vilket han menade utan man byggde istället huset precis som ritningen sade, där halva fasaden såg ut som det första förslaget och halva som det andra.

Peter Englund skriver om den andra anekdoten i "Brev från nollpunkten". Då kan man lita på sanningshalten.