Roliga, tragiska och ironiska historiska anekdoter, bilder, m m

Hotel Bristol, nära Centralstationen i Stockholm. Någon som har en mer exakt adress?


Göring bodde som bekant på Odengatan under en period.

Man har i alla tider försökt manipulera historien för att få fram sin vilja. Ett av de roligaste exemplen är nog hur japanerna för att stärka sina anspråk i Asien påstod att Djingis Khan var en förrymd f.d. samuraj innan han enade mongolstammarna. Hur man fick ihop det med att hans sonson Kublai Khan senare ville erövra Japan vill jag gärna veta.

(Källa: "Djingis Khan och modernitetens uppkomst")

Under slaget vid Waterloo blev Earlen av Uxbridge träffat av en kanonkula, som slet av hans ben. Han utbrasted det här till Wellington:
Uxbridge By god, sir,i've lost my leg!
Wellington By god, sir, so you have!
Så väldigt brittiskt.

Nordstatsofficeren John Sedgwick traskade innan slaget vid Spotsylvania runt bland sina soldater vid frontlinjen och sa "Vad är ni för män som duckar och gömmer er för enskilda kulor nu? Hur ska det då gå när de kommer närmare och ger full eld?". Soldaterna var visserligen långt ifrån sina fiender, men de insåg att risken fortfarande fanns för att bli träffade så de fortsatte ducka trots sin överordnades hån.

Några minuter senare kom John Sedgwick tillbaka och sa: "Jag skäms för er när ni hukar er såhär, de skulle inte kunna träffa en elefant på det här avståndet!". Tre sekunder senare låg John Sedgwick död på marken med ett kulhål strax under vänsterögat, träffad av en sydstatsinfanterist.

En högst intressant anekdot som påvisar hur det kan gå när en man ska vara stöddig inför sina vänner, ett fenomen som i högsta grad går att relatera till än idag!

Herr Bugster kanske skulle hukat sig ner bland trådens tidigare anekdoter (ursäkta den dåliga liknelsen) för General Sedgwick har redan skjutits 3-4 gånger i här

När Stalin under andra världskriget pratade med chefen över oljefälten i Baku sa han Tyskarna är inte långt ifrån att erövra oljefälten om de gör det måste vi låta avrätta er för någon måste ju straffas.

Om å andra sidan du spränger oljefälten innan Tyskarna kommer så måste vi också låta avrätta er för det är en så stor förlust.

Han var alltså körd hur han än gjorde

Ojdå, jag hittade bara en halvdan skildring av anekdoten när jag sökte. Jag ber om ursäkt, men mitt syfte att återuppväcka tråden var iallafall gott!

Såg precis en dokumentär om ubåtskriget under WW2 och denna lilla historia dök upp.

Alla dieselubåtar luktade mer eller mindre skit inuti, diesel, svett och toalettstank blandades till en rätt horribel lukt. Personlig hygien var i stort sett obefintligt tack vare brist på möjligheter att tvätta sig. I ett försök att lätta upp detta så delades litervis av parfymen 4711 (http://sv.wikipedia.org/wiki/4711) ut. Kontentan av detta blev dock att folk i stort sett badade i parfym och stanken blev om möjligt ännu värre samt att folk fick sår och utslag av parfymen. De flesta sjömän bytte bort parfymflaskorna mot något annat eller gav bort dom till släkt och vänner. Ren skitlukt föredrogs framför parfymerad skitlukt.

Följande kommunikation mellan en sönderskjuten B-17 och kontrolltornet i England, ska ha utspelat sig i efterdyningen efter "Black thursday" 14 oktober 1943, en av de värsta dagarna för USAAFs bombflotta. http://en.wikipedia.org/wiki/Second_Raid_on_Schweinfurt


Källa: Master of the air -Donald L. Miller

Vid slaget vid Fontenoy 1745 stred franska trupper med en koalition av trupper från England, Österrike och Habsburg/Hanover. Slaget var en del av det så kallade "Österrikiska tronföljdskriget".

När de franska och de brittiska gardessoldaterna stötte på varandra på slagfältet ska följande, enligt Voltaire, ha utspelat sig:
The English officers saluted the French by doffing their hats . . . the French, returned the greeting. My Lord Charles Hai, captain in the English Guards, cried, "Gentlemen of the French Guards, fire!" The Comte d'Auteroche, then lieutenant of Grenadiers, shouted: "Gentlemen, we never fire first; fire yourselves".

Bakom denna surrealistiskt artiga dialog döljer sig fördelen i att den andra sidan skjuter först eftersom det gav andra sidan möjligheten att avancera några meter innan andra sidan laddat om. Det hela ska ha slutat med att fransmännen trots allt sköt först.

En rolig eller tragisk anekdot, beroende på ens eget perspektiv, utspelar sig under ett argument mellan Hitler och Guderian under krisen vintern 1941-42. Hitler, uppenbarligen sönderstressad av undermedveten förståelse att det var hans dåliga strategiska beslut som är anledningen till den dåvarande situationen, argumenterar - beordrar - desperat att soldater från fronten skall sättas in att sköta Wehrmachts infrastruktur bakom fronten i form av underhåll av ammunition och materiel eftersom detta krisar något så in i helvete. Samtidigt, dock, ska de också vara vid fronten eftersom det behövs gevär där p.g.a. de monstruösa förlusterna av i synnerhet infanteri.

Guderian känner sig nödgad att påtala det uppenbara att en människa inte kan befinna sig på två ställen samtidigt.
Källa: hans memoarer, Achtung Panzer! eller Panzergeneral, vad boken nu hette.

Rolig anekdot från finska vinterkriget: ryska kommandot trodde det skulle bli en så lätt match att rulla in i Finland att man gav order till befälen att vara noga med att inte av misstag råka korsa gränsen till Sverige...

Samma grupp av briljanter besvärade sig heller inte med att utrusta trupperna med vita uniformer, och stridsvagnarna var också målade i olivgrön färg. Resultatet blev att en ryss i början av kriget syntes, eh, ganska tydligt gentemot den vita snön och efter stora förluster fick trupperna vit militärsnöklädsel och stridsvagnarna målades vita. Bra jobbat.

En anekdot från Speers bok Inuti Tredje Riket jag fann hysteriskt rolig var egentligen fler än en, och det var hans återberättande av Görings bravader under höjden av inkompetens och morfinmissbruk. Vid ett möte med industrimagnater för... nånting, flygplanskonstruktion kanske, hade Göring dykt upp synbart hög på morfin med pupiller små som knappnålar och genast brutit ut i ett plattityd-och-kliché-osande tal i stil med, "Vi får inte sky svårigheter!" och "Tänk optimistiskt!" och annat wtf-aktigt. Efter sin energiska monolog sätter han sig i en stol och - däckar.
Ridå.

Hitler fick inom mycket kort hålla ett nytt möte med samma industriledare och då gick det som på räls.

Någon general i staben skulle visa sin solidaritet med de inringade i Stalingrad genom att dela deras dagliga kaloriantal. Efter grav viktförlust beordrade Hitler honom att sluta upp med det där och äta normalt igen. Vem det var har jag glömt; Zeichner eller Halder, kanske.

En anekdot som vittnar om Keitels (tysk general, Hitlers knähund) ryggrad, eller brist därav, är när Hitler slagit rot i sin bunker och inte längre har kontroll över Riket - då sticker Keitel direkt till Himmler, som är i färd med att skrapa ihop det han kan få kontroll över för att sätta upp en ny regering, och ställer sig lydigt till tjänst. Lojalt.

Tragisk anekdot om Göring: vid ett tillfälle hade hans inkompetenta ledarskap över Luftwaffe varit så överjävligt uppenbart att till och med Hitler till slut skällde ut honom inför flera i inre kretsen. En tår rinner nerför Görings kind som står tyst. Källa: Speer. Göring var tydligen väldigt intelligent och en briljant organisatör som dock släppte lös med morfinet efter att hans fru, svenskan Carin, dog. Kan lätt spekulera i stor sorg över hennes bortgång och att han förlorade den glöd han hade en gång i tiden.