Roliga, tragiska och ironiska historiska anekdoter, bilder, m m

Otroligt roliga anekdoter om gamla nazister men frågan är hur många av dessa anekdoter som är sanna? Jag sitter själv och skrattar åt dem men den lilla källkritikern i mig försöker kväva mina skratt.
Kan vi inte försöka få med någon forma av källa till våra anekdoter eller är man en "party pooper" nu?

När det handlar om just "anekdoter" så anser jag att det inte behövs någon sträng källkritik. Håller storyn sig inom rimliga gränser och inte uppvisar några direkta faktafel så ska man inte förstöra den med källkritik.

Om ngn begär det, så javisst. Historierna om Ribbentrop, och middag med Hitler kommer från Speers memoarer. Bedöm själv källan. Är det framförallt nazisthistorierna? Anekdoten om kapitulationen tidigare kommer från Peter Englund. Som sagt, bara att begära källa om man är intresserad. Inte mer än rimligt.

En liten nazianekdot kan väl presenteras. Zarah Leander var på restaurang i Berlin när hela salen plötsligt tystnade. Det visade sig att Hitler med sitt uppbåd bestämdt sig för att även de dinera där. De tågade genom salen under andaktig tystnad och placerade sig i ett angränsande VIP-rum. Efter en stund kom en nazilakej fram till Zarah och frågade om hon ville göra Führern sällskap. Visst ville hon det så hon följde med honom och fick nöjet att sitta i stolen bredvid honom. En stunds pinsamtystnad följde varpå Zarah frågade Hitler om han alltid hade haft såna problem med sitt hår. En än mer besvärande tystnad spred sig. Efter en lång stund harklade sig Hitler och berättade att han minsann provat allt. Från avttenkammning till pomada och tom olja. Men luggen trillade alltid ner i pannan. Efter detta följde en fortsatt tystnad. Slutligen pekade Hitler på Zarahs cigarettetui och sa att han inte tålde rök och förbjöd följaktigen att rökning i sin närhet. Men han uppmuntrade Zarah att gå ut på balkongen och ta ett bloss. Zarah förstod att hon gjrot bort sig och traskade snopen iväg ut.
Från Zarah Leanders självbiografi.

Det är väl kul att få en inblick i en diktators fångfänga och desperata försök att få ordning på sin lugg - som ju alla tror var ett medvetet drag från hans sida.

Historien är fantastisk på så sätt att den ger den bild av Zarah som behövdes efter kriget. Hon har gjort en historia som visar henne som dum och ytlig, ovetande om Hitlers vanor, visandes hur hon dessutom trotsar honom och framför allt visat att hitler inte var på Zarahs sida eftersom hon "råkat" såra hanns fåfänga.
Men, den som så mästerligt bygger en sådan historia kan knappast vara en så dum och okunnig diva som hon försöker utge sig för.
Kul tidsdokument från den tiden då nazister skulle utmålas som halvimbisilla.
Mera sånt, dessa historier blir snarare burleska än patinerade av tidens tand.

Självbiografin är en ganska besvärande läsning emellanåt. Hon lyckas inte riktigt balansera mellan sin beundran av höga nazister och sin egen självgodhet. Man får känslan av att hon i efterhand försökte leta reda på de mindre smickrande, och mer personliga - opolitiska - delarna av nazisterna. Goebbels gillar hon dock skarpt, men inte förrän hon "satt honom på plats" genom att visa sitt oryggliga uppsåt att vägra följa den nazistiska propagandapolitiken under hot. Dock gick hojn med på det hela frivilligt efter att ha visat Goebbels att hon var en stor diva. För henne var väl det egna egot viktigare än politiska spörsmål, oavstt om dessa var av nazistisk rang eller ej.

Förstår inte riktigt frågan . Venetiansk historia handlar om Venedig ja, men eftersom det hade en rejält uppskjuten position innan och under renässansen så hade de fleta händelser kring medelhavet en betydelse för dem.

Inte helt säker, men jag tror det är ett sekel i framtiden ungefär.

Påvestolen har ju annars varit föremål för extremt skumma händelser. Till exempel pornokratin under 900-talet, där tolv i rad följande påvar styrdes av Roms två hetaste och mest vulgära kvinnor som inte drog sig för att förgifta gubben när han satte sig emot.
Den äldre kvinnan lyckades sätta en av sina egna avkommor på tronen, för att han sedan skulle bli förgiftad av hennes dotter, som satte en av hennes egna oäktingar på samma ställe.

För övrigt så har det funnits tre påvar som dog under sexakten . En dog av hjärtattack och två blev mördade av kvinnans äkta man.

Ännu en skum historia från Påvestaten var Kadaversynoden. Påve Formosus hade uppenbarligen varit en dålig påve. Så efter hans död kläddes han upp i påvekläderna och sattes inför rättegång. Från Wikipedia:

Berättelsen finns med i novellsamlingen "Muren" (Le Mur) och handlar om en man som bestämmer sig för att döda ett gäng människor, bara så där, för att se vad som händer, ungefär, och för att bli känd. Med tanke på upphovsmannen är den väl inspirerad av existentialism, men det är inget jag är speciellt bekant med, so I guess I wouldn't know. Trevlig läsning hursomhelst.

En skön anekdotisk gestalt var Ludendorff, Tysklands generalstabschef, och i praktiken diktator, under Första världskriget. Efter vapenstilleståndet 1918 flydde han till Hässleholm, men återvände snart till Tyskland. Även i de utflippade kretsarna av rasideologer, livsrumsfantaster och andra dårar ansågs han komplett galen.

1933 varnade han för Hitler, men inte för att han var klarsynt angående Hitlers karaktär utan därför han var säker på att Hitler var springpojke för jesuiterna. Efter det var det judar och frimurare som hade konspirerat mot Tyskland och kristenheten. Senare ändrade han uppfattning och insåg till slut den verkliga sanningen. Dalai Lama i Tibet var kraften bakom världens ondska. Han talade ofta om att t.ex. Stalin var en underhuggare i lamans tjänst.

Ajuste, där har vi ju en riktig stjärna! Var det inte någon av dem sköna tyska grabbarna från WWI som myntade uttrycket "den gula faran", dvs japanerna? Och som försökte lura Mexico att starta krig emot USA. Det hade ju troligtvis inte gått något vidare, med tanke på t ex Pancho Villas och general Pershings mellanhavanden i dem Mexikanska bergen några år tidigare, sedan Villa, lynnig som han kunde vara, startat krig emot dem med den i sammanhanget tämligen begränsade styrkan på 500 ryttare. Som dessutom oftast var rätt fulla och gillade att röka cannabis.

Fan, Mexico kring förra sekelskiftet är en guldgruva när det kommer till anekdoter.

Jag vet inte om sanningshalten i denna men jag läste den i en gammal skolbok.

När Gustav Vasa gömde sig för danskarna så fick han skydd hos en bondefamilj. Han satt och i köket när danskarna knackade på och steg in. Danskarna undrade naturligtvis vem denna man var då de hade stött på hennes man tidigare. Hon svarade:
-"Detta är bara vår dräng"
Danskarna trodde henne inte alls. Då tog kvinnan upp brödkaveln och drämde till den på Gustav och skrek:
-"Vad står du här och slöar för, gå få något gjort!"
Danskarna trodde givetvis på henne, för vilken simpel kvinna skulle våga drämma till en adelsman?