Måste flytta hemifrån så fort som möjligt.

Jag är 19 år gammal (snart 20) och levt med psykiska problem sedan 15 års åldern, de blir bara värre och värre för varje dag som passerar. Varje dag önskar jag att något/någon bara skall avsluta mitt liv.

Källan till mina problem ligger i barndomen och nutiden. Har varit mobbad i skolorna under hela mitt liv men även blivit "mobbad hemma, behandlad illa både fysiskt och psykiskt.

Just nu är det förmodligen akut, jag mår såpass dåligt att mina "sinnen" är avtrubbade, jag börjar ta mindre hänsyn om min omgivning, nästan blivit påkörd av bussar, spårvagnar och bilar på grund av detta. Även märkt att jag har en konstant känsla på att döden är bakom hörnet, som om att jag väldigt snart kommer att dö på något set, hur, det vet jag inte.

Jag måste helt enkelt flytta bort från familjen men jag vet inte hur jag ska gå till väga, jag klarar inte av att söka jobb eftersom jag mår dåligt och jag får ingen hjälp eftersom det är fullt överallt. Jag har inte heller några pengar. Ifall jag inte flyttar ifrån familjen kommer jag förmodligen att dö väldigt tidigt.

Vad ska jag göra?

Ta ett lån, hyra en etta någonstans och försöka få jobb?

Bara lämna familjen och leva som en hemlös ute i gatorna?

Utföra ett grovt brott och bli slängd i fängelset?

Lägga mig inne i psyk? Detta kommer inte gå eftersom jag några veckor var där, de sa att jag är för stabil för att bli inlagd.

Några andra förslag? Varje dag blir sämre, men det är inte akut. Bara en evig lång smärta.

Hur hårt det en låter, så är nog steg ett att gå till vården. Sen måste du börja jobba med livet.
Har du kollat i att leva som en minimalist? Försök att äga lite så du kan byta ställe ofta. Har du körkort köp en hus bil eller en skåpbil som du kan bo året runt i till en början.

För att få en lägenhet tror jag inte socialtjänsten kan fixa. Mohammed och hans ISIS kompisar går för sorry.

Jobb kan du få ett jobb om det så väl bara betalar 10 000:- i månaden. Kan du säkert hitta ett kollektiv till att börja med.

Bästa är dock tillbaka till steg ett. Prata med någon du kanske behöver skriva in dig ett tag. Bara för att få lite lugn och ro.

Du kan ju alltid ta kontakt med socialen. Har du någon du går och pratar med på psykiatrin? Det där med att begå brott för att hamna i fängelse eller leva som uteliggare tycker jag du ska skippa direkt, det är ju inte hållbar lösning. Det bästa vore ju om du kunde hitta ett jobb och då hyra en lägenhet. Vet dina föräldrar om hur du mår? På vilket sätt menar de att du är för stabil för att bli inlagd? Det låter som du har det väldigt tufft och behöver få hjälp med detta. Har du ingen i din omgivning som du kan få stöd från?

Kan alltid söka hjälp om du vill förändras. Det är bra när man inser sina egna problem

Finns ju olika typer av härberge kolla i din kommun via google

om du haft det sådär sen du var 15 borde du ha fått hjälp av SOC/BUP först. och efter du hade blivit myndig hade soc säkert hjälpt dig med egen lägenhet

Har du provat att städa ditt rum? Seriöst. Bäst att börja där, så gör man order av kaos. Ta ett steg i taget.

Om du vill flytta behöver du pengar, skulle i din sits testa att lösa det på egen hand. Hur är din kompetens, är du smart/dum? Beroende på din kompetens, så kanske du inte behöver söka jobb ännu, utan söka utbildning som du kan komma in på, då kan du ta CSN lån, utföra utbildningen och därefter vara mer eftersökt på arbetsmarknaden.

Är din IQ lägre (15% av befolkningen har 85 IQ) så finns det ändå simpla jobb som lär sig genom tiden, hämta/slänga sopor, fabrik, och så vidare.

Pengar är trots allt varor och tjänster, dvs. du ger någon varor/tjänster i byte av varor och tjänster (livsmedel, hus, vatten, el). Det är inte någon metafysisk "sak". Utan du gör byteshandel med andra människor. Välfärdsstaten och den obligatoriska utbildningen har dummat ned oss.

Sök hjälp direkt. Vänta inte. Det finns effektiva behandlingar (KBT, konditionsträning bl.a). Börja smått, fixa ordning i rummet. Vill man ändra saker och ting går man inte ut och protesterar mot makten, man städar sitt rum. (Sagt av den kliniska psykologen Dr. Jordan B. Peterson).

Psykiatrin nekade mig ett par månader sedan eftersom de betraktade mina besvär som milda. Mina föräldrar vet men de bryr sig inte, de gillar mig inte. Akutpsykiatrin sa att jag inte bör vara där då mitt tillstånd inte är akut, vet inte varför. Nej, ingen i min omgivning kan hjälpa mig.


BUP kan inte hjälpa mig, jag är över 18 nu. Hur fungerar det med att soc hjälper med lägenhet? Tror de bara hjälper personer under 18 års åldern.


Jag har sökt hjälp sedan augusti men inte fått något. Nu i 06 Juli kommer jag få prata med någon ifrån Habiliteringen, hur det går vet jag inte.

Jag har haft samma problem i perioder. Svårt att ge råd men har ett som är inspirerat av en användare som gav mig bra råd kring panikångest. Gå upp ur sängen, tänd i taket och sätt dig nån annanstans.
Låt hjärtat slå hårt om det gör det, var i stunden liksom utan att döma dig själv. Fokusera blicken på en punkt och andas lugnt genom näsan, från magen. Titta på den punkten och bara andas. Tankarna stillnar. Men du behöver mer hjälp fattar jag.

Så ska du ju få träffa nån så jag tror du kan få bra råd och medicin. Lycka till.

Det suger att bli vuxen. Du behöver släppa självömkan och försörja dig själv. Sök jobb eller utbildning så att du har inkomst säkrad. Leta därefter upp något rum att hyra. Försök jobba dig upp till en standard du är nöjd med därifrån.

Eller så söker du någon folkhögskola där boende ingår, och som är studiemedelsberättigat. Många läser upp sina betyg så och söker sedan in med sitt folkhögskolebetyg till något program eller kurs på universitetet senare.
Utföra grovt brott för att bli slängd i fängelse, är en extremt dålig ide. Socialen borde hjälpa dig med en lägenhet, men jag tror tyvärr inte dom gör det.

Jag förstår inte hur du tänker. Först mår du för dåligt för att söka ett jobb och sen ska du söka ett jobb?

Jag tror inte soc kommer kasta en lägenhet i knäet på dig. Snarare fnysa och säga skaffa ett jobb.

Men vart du kan börja är att kolla om någon vc i din närhet har en psykolog. Dom kan man få tid snabbt hos oftast.

Så har du en början på att lösa ditt problem.

Men ett jobb kan nog vara en fördel om än du bor hemma. Du kommer ju dels från din familj och kan börja spara pengar för att kunna flytta. Sen är det bra om du ställer dig i bostadskö.

För utan inkomst kan du glömma lån.

Eller så kan du ju börja studera på annan ort och flytta iväg så. För då får du ju studielån.