Jag tänkte på hur vidriga vissa människor har varit och varför dom beter sig sådär, samt hur dom samtidigt lyckades i livet.
Livet är inte rättvis, och det kan vi alla hålla med om. Alltså är livet ett slags spel där vi börjar på olika nivåer, och med olika förutsättningar och förmågor.
Med detta i åtanke så skulle det inte bara bättre att trycka ner varann och göra andra svagare då vi får fördelen med att få det bättre än andra. Med då får andra samtidigt chansen att utveckla, och det vill vi inte heller. Det bästa man då kan göra är att helt ignorera andra och ge dom fel svar när dom ber om hjälp för att hålla dom förvirrade?
Det finns ingen mening med att andra ska få det bättre? Själv har jag alltid lagt andra före mig själv, gett dom både tid och pengar. Pga detta har jag blivit pank(massvis med gånger), hemlös, var tvungen att flytta flera gånger, och bara mått dåligt generellt.
Flera månader har jag spara mina pengar och känner mig stabil i livet. Men inte länge sedan hjälpte jag en kvinna plocka ner toapapper från högsta hyllan och gav det till henne, fick inte ens ett tack, som om jag finns på jorden för att tjäna henne(eller andra). Mådde dåligt och svag efteråt.
Det svåra för mig är att jag automatiskt vill hjälp andra, men det skadar mig bara.
Det här låter logiskt för mig och försöker göra det till en ny vana för mig. Hur tycker ni detta låter? Varför hjälper ni andra på flashback(eller annanstans), även fast jag har gjort det i det förflutna. Kommer ni ändra er för att bättre tjäna er själva, eller så kanske ni redan har det bra själva?
(Skrev det lite snabbt på mobilen då det bara kom till mig)
Helst vill jag att vi alla ska hjälpas åt och vara trevliga, men det är inte världen vi lever i. Nästan bättre att bara låtsas bry sig, men faktiskt inte göra det. Väldigt svårt att vara lömsk (har aspergers). Kommer fortsätta att träna på det.
(Något annat som kom till mig nu) Mycket mental ohälsa kommer från att bara tänka på sig själv. Dom som har blivit "friska" säger oftast att man ska tänka på andra, eller sluta finnas i sitt egna huvud. Så vet inte riktigt hur man ska leva då.
Livet är inte rättvis, och det kan vi alla hålla med om. Alltså är livet ett slags spel där vi börjar på olika nivåer, och med olika förutsättningar och förmågor.
Med detta i åtanke så skulle det inte bara bättre att trycka ner varann och göra andra svagare då vi får fördelen med att få det bättre än andra. Med då får andra samtidigt chansen att utveckla, och det vill vi inte heller. Det bästa man då kan göra är att helt ignorera andra och ge dom fel svar när dom ber om hjälp för att hålla dom förvirrade?
Det finns ingen mening med att andra ska få det bättre? Själv har jag alltid lagt andra före mig själv, gett dom både tid och pengar. Pga detta har jag blivit pank(massvis med gånger), hemlös, var tvungen att flytta flera gånger, och bara mått dåligt generellt.
Flera månader har jag spara mina pengar och känner mig stabil i livet. Men inte länge sedan hjälpte jag en kvinna plocka ner toapapper från högsta hyllan och gav det till henne, fick inte ens ett tack, som om jag finns på jorden för att tjäna henne(eller andra). Mådde dåligt och svag efteråt.
Det svåra för mig är att jag automatiskt vill hjälp andra, men det skadar mig bara.
Det här låter logiskt för mig och försöker göra det till en ny vana för mig. Hur tycker ni detta låter? Varför hjälper ni andra på flashback(eller annanstans), även fast jag har gjort det i det förflutna. Kommer ni ändra er för att bättre tjäna er själva, eller så kanske ni redan har det bra själva?
(Skrev det lite snabbt på mobilen då det bara kom till mig)
Helst vill jag att vi alla ska hjälpas åt och vara trevliga, men det är inte världen vi lever i. Nästan bättre att bara låtsas bry sig, men faktiskt inte göra det. Väldigt svårt att vara lömsk (har aspergers). Kommer fortsätta att träna på det.
(Något annat som kom till mig nu) Mycket mental ohälsa kommer från att bara tänka på sig själv. Dom som har blivit "friska" säger oftast att man ska tänka på andra, eller sluta finnas i sitt egna huvud. Så vet inte riktigt hur man ska leva då.