Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2017-06-24, 13:44
  #1
Medlem
Hej på er.

För ett tag sedan försökte jag ta mitt liv, uppenbart gick det inte som jag ville. Efter det försöket har dock självmordstankarna blivit som en liten röst. Det finns två röster, en som försöker rädda mitt liv och den andra som säger att jag ska ta mitt liv. De är olika starka från dag till dag. Idag är de rätt jämlika. Den ena, snälla, rösten säger att det kommer bli bättre och att jag ska fortsätta kämpa. Den andra tar varje tillfälle att förbereda för ett framtida suicid. Jag går hos en sjuksköterska på psykiatrin då jag är inskriven i suicidprevention-programmet. Jag har inte sagt något om rösterna då jag känner mig rätt knäpp bara när jag skriver om det här.

Vad händer om jag berättar om rösterna? Varför har självmordstankarna utvecklats till uppmanande röster? Sen varför, när rösterna är lite tystare, så letar jag efter dem och då kommer de "tillbaka" och jag vill återigen ta mitt liv, varför kan jag inte bara låta de vara borta? Är detta sjukt?

Jag har förövrigt diagnoserna depression och generaliserat ångestsyndrom och sen förmodligen något mer som jag ska få utreda, men köerna är oändliga.

Bör jag berätta för sjuksköterskan för att få adekvat hjälp? Hur kan jag få bort rösterna och tankarna? Då såklart främst den elaka, jobbiga.
Citera
2017-06-24, 13:52
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av tradgardsflum
Hej på er.

För ett tag sedan försökte jag ta mitt liv, uppenbart gick det inte som jag ville. Efter det försöket har dock självmordstankarna blivit som en liten röst. Det finns två röster, en som försöker rädda mitt liv och den andra som säger att jag ska ta mitt liv. De är olika starka från dag till dag. Idag är de rätt jämlika. Den ena, snälla, rösten säger att det kommer bli bättre och att jag ska fortsätta kämpa. Den andra tar varje tillfälle att förbereda för ett framtida suicid. Jag går hos en sjuksköterska på psykiatrin då jag är inskriven i suicidprevention-programmet. Jag har inte sagt något om rösterna då jag känner mig rätt knäpp bara när jag skriver om det här.

Vad händer om jag berättar om rösterna? Varför har självmordstankarna utvecklats till uppmanande röster? Sen varför, när rösterna är lite tystare, så letar jag efter dem och då kommer de "tillbaka" och jag vill återigen ta mitt liv, varför kan jag inte bara låta de vara borta? Är detta sjukt?

Jag har förövrigt diagnoserna depression och generaliserat ångestsyndrom och sen förmodligen något mer som jag ska få utreda, men köerna är oändliga.

Bör jag berätta för sjuksköterskan för att få adekvat hjälp? Hur kan jag få bort rösterna och tankarna? Då såklart främst den elaka, jobbiga.

Du bör absolut berätta för sjuksköterskan så att du får träffa en läkare som kan skriva ut antipsykotika till dig.

Det låter som att du med all säkerhet är pre-psykotisk, dvs psykotisk men i ett 'förstadie' som absolut är värt att ta på allvar. Du kanske har något så när kontroll över hur du reagerar gentemot rösterna nu, men det finns risk att de blir tvingande och att du tror eller gör saker du normalt inte skulle göra, i vilket fall du kan bli en fara för dig själv eller andra.
Citera
2017-06-24, 14:06
  #3
Medlem
BillHicksHOLLOGRAMs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tradgardsflum
Hej på er.

För ett tag sedan försökte jag ta mitt liv, uppenbart gick det inte som jag ville. Efter det försöket har dock självmordstankarna blivit som en liten röst. Det finns två röster, en som försöker rädda mitt liv och den andra som säger att jag ska ta mitt liv. De är olika starka från dag till dag. Idag är de rätt jämlika. Den ena, snälla, rösten säger att det kommer bli bättre och att jag ska fortsätta kämpa. Den andra tar varje tillfälle att förbereda för ett framtida suicid. Jag går hos en sjuksköterska på psykiatrin då jag är inskriven i suicidprevention-programmet. Jag har inte sagt något om rösterna då jag känner mig rätt knäpp bara när jag skriver om det här.

Vad händer om jag berättar om rösterna? Varför har självmordstankarna utvecklats till uppmanande röster? Sen varför, när rösterna är lite tystare, så letar jag efter dem och då kommer de "tillbaka" och jag vill återigen ta mitt liv, varför kan jag inte bara låta de vara borta? Är detta sjukt?

Jag har förövrigt diagnoserna depression och generaliserat ångestsyndrom och sen förmodligen något mer som jag ska få utreda, men köerna är oändliga.

Bör jag berätta för sjuksköterskan för att få adekvat hjälp? Hur kan jag få bort rösterna och tankarna? Då såklart främst den elaka, jobbiga.
Det kan nog inte leda till något gott att ha dessa röster i ditt huvud. Snacka med psykiatrin så ska du se att de hjälper dig. Det kan bli lite tråkigt att sitta på psyket, men att ha tråkigt kan vara bra för en kan bli skönt att ha någon att prata med om det du skriver. ljudterapi är någonting du kan kolla in https://www.youtube.com/watch?v=jIy7sqgYeDE
Citera
2017-06-24, 14:21
  #4
Medlem
BillHicksHOLLOGRAMs avatar
Här kompis jag hittade mycket bättre hjälp åt dig här;
https://www.youtube.com/watch?v=SVtR_iS-vlY
Här kommer du i kontakt med personer som håller på med tapping i sverige, du kan bara ringa dem eller maila berätta vad du tycker är jobbigt och boka en tid.
http://www.knackpunkten.se/kontakt/ Detta är enbart om du bor i Stockholm området
du kan skicka ett pm eller skriva i vilken del av landet du bor så kan jag hitta ett ställe så nära dig som det går
Citera
2017-06-24, 14:24
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BillHicksHOLLOGRAM
Här kompis jag hittade mycket bättre hjälp åt dig här;
https://www.youtube.com/watch?v=SVtR_iS-vlY
Här kommer du i kontakt med personer som håller på med tapping i sverige, du kan bara ringa dem eller maila berätta vad du tycker är jobbigt och boka en tid.
http://www.knackpunkten.se/kontakt/ Detta är enbart om du bor i Stockholm området
du kan skicka ett pm eller skriva i vilken del av landet du bor så kan jag hitta ett ställe så nära dig som det går

Det är bättre att hen söker adekvat psykvård. Hur ska tapping hjälpa mot röster?
Citera
2017-06-24, 14:28
  #6
Medlem
Undrar om du mitt i alltihopa har fått utskrivet antidepressivum eller lugnande? För just dessa
problem kan man få då, de kan ingå i toleransökning/utsättningsbesvär.
Citera
2017-06-24, 14:33
  #7
Medlem
OnlyTimeWillTells avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sabrina56
Undrar om du mitt i alltihopa har fått utskrivet antidepressivum eller lugnande? För just dessa
problem kan man få då, de kan ingå i toleransökning/utsättningsbesvär.

Så om jag säger till läkaren att jag hör röster i huvudet, så får jag grattis droger ?
Bra tips!

Till ts: en röst säger ju att du inte ska ta livet av dig så lyssna på den rösten så blir det ju bra.

Ja det går över, självmordstankar alltså.

Den bra rösten kan du ju spara.
Citera
2017-06-24, 14:44
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av OnlyTimeWillTell
Så om jag säger till läkaren att jag hör röster i huvudet, så får jag grattis droger ?
Bra tips!

Till ts: en röst säger ju att du inte ska ta livet av dig så lyssna på den rösten så blir det ju bra.

Ja det går över, självmordstankar alltså.

Den bra rösten kan du ju spara.

NEJ, du får inte gratis droger (varför "grattis"?). Och speciellt inte om du hör röster, eftersom
det bara gör saken ännu värre. Och om man inte har respekt för att förvärra sådana besvär,
då är det något som inte stämmer.
Det är alla sådana här biverkningar som gör att Socialstyrelsen nu har trätt in. Minsta lilla miss
och läkaren kan förlora sin legitimation. Så om du fiskar efter droger så får du möjligen Atarax
och Lergigan.
Citera
2017-06-24, 14:47
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av sabrina56
Undrar om du mitt i alltihopa har fått utskrivet antidepressivum eller lugnande? För just dessa
problem kan man få då, de kan ingå i toleransökning/utsättningsbesvär.

Jo jag har fått antidepressiva för ca två månader sen, sertralin. I början, de första veckorna hade jag oxascand då jag fick ännu mer ångest av insättningen. Men har sen en tid nu haft lergigan och atarax just eftersom jag fick diagnosen GAD i samband med att jag blev inlagd, och kommer behöva v.b medicin ett långt tag.
Citera
2017-06-24, 14:58
  #10
Medlem
herrstorks avatar
hur försökte du ta livet av dig? vad är det som har gått snett?
Citera
2017-06-24, 15:00
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av tradgardsflum
Jo jag har fått antidepressiva för ca två månader sen, sertralin. I början, de första veckorna hade jag oxascand då jag fick ännu mer ångest av insättningen. Men har sen en tid nu haft lergigan och atarax just eftersom jag fick diagnosen GAD i samband med att jag blev inlagd, och kommer behöva v.b medicin ett långt tag.

Hade du de här besvären innan du fick Sertralin? Har själv satt in det, och har nog aldrig mått så
dåligt. Ibland tar det upp till flera månader innan man kommer igen. Vid insättningsbesvär så är
det vanligt med självmordstankar, tror att det t.o.m. står med i FASS. Så jag förstår att du har
det jobbigt, insättningsbesvären gör ju att grundproblematiken förvärras rejält. Så just nu så
kan du ha "kemisk ångest", och den är så mycket värre än den vanliga. Man kan uppleva så
stark ångest att man blir rädd för allt och alla. För mig så har det nu gått över, men det tog ett
tag. Jag hoppas att de inte sätter in benso, de förstörde mitt liv. Vid utsättningen så fick jag
då också höra röster, och de upplevdes att vara från helvetet. De fungerar i 6-8 veckor, och
sedan så går det bara utför. Benso sätter sig på de svagare punkterna i kroppen, har man ex.
ångest så blir den tio gånger värre. Har man hört röster så blir det så mycket mer.

Om det går, försök att leva ett så lugnt liv som det går (vilket förstås kan vara svårt). Nu är
det du som gäller, och du ska bli bra. Vill du prata så är det bara att skicka ett PM.
Citera
2017-06-24, 15:14
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av sabrina56
Hade du de här besvären innan du fick Sertralin? Har själv satt in det, och har nog aldrig mått så
dåligt. Ibland tar det upp till flera månader innan man kommer igen. Vid insättningsbesvär så är
det vanligt med självmordstankar, tror att det t.o.m. står med i FASS. Så jag förstår att du har
det jobbigt, insättningsbesvären gör ju att grundproblematiken förvärras rejält. Så just nu så
kan du ha "kemisk ångest", och den är så mycket värre än den vanliga. Man kan uppleva så
stark ångest att man blir rädd för allt och alla. För mig så har det nu gått över, men det tog ett
tag. Jag hoppas att de inte sätter in benso, de förstörde mitt liv. Vid utsättningen så fick jag
då också höra röster, och de upplevdes att vara från helvetet. De fungerar i 6-8 veckor, och
sedan så går det bara utför. Benso sätter sig på de svagare punkterna i kroppen, har man ex.
ångest så blir den tio gånger värre. Har man hört röster så blir det så mycket mer.

Om det går, försök att leva ett så lugnt liv som det går (vilket förstås kan vara svårt). Nu är
det du som gäller, och du ska bli bra. Vill du prata så är det bara att skicka ett PM.


Jag har alltid haft ångest men efter dag fyra med sertralin började jag få flera panikattacker under dagen, vilket jag bara haft någon enstaka gång tidigare. Jag mådde så mycket värre de första veckorna och käkade oxascand (benso) de första veckorna, men var restriktiv. Nu har jag inte ätit de på fem veckor kanske och mådde bara sämre i två dagar eller något sånt. Självmordstankar har jag också haft till och från under många år men sertralinen gjorde att jag "vågade" och "orkade" försöka ta mitt liv (jag är rätt feg av mig och väldigt mycket "tänk på andra"). Jag har fått bättre aptit, bättre sömn och inte lika konstant nedstämd efter insättningen men just självmordstankarna/rösterna är fortfarande lika konstanta. Ångesten är också rätt så hög i princip hela tiden men som den var innan insättning av sertralin.

Jag skulle bara vilja ta ut självmordstankarna/-planerna ur huvudet så jag skulle kunna hitta motivation till att må bättre. För så länge den vägen finns så känns den andra vägen så mycket jobbigare.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback