Vad ska man göra när psykvården säger att man mår bra?

Och du har bevisligen ingen koll då du använder ett så oprecist begrepp som "droger". Och inte så mycket livserfarenhet heller av dina andra svar att döma.

Jo har testat en del, samt psykedeliska. Det tar dig ingenvart. Du kanske har blivit hjärntvättat av Joe Rogan samt andra, men titta på dig själv. Du är ju fortfarande på samma sits. Sitter fortfarande och slösar din tid på flashback etc. Droger har inte hjälpt dig. Det som hjälper är att du tar tag i ditt egna liv.

Precis så. Jag har varit på mass "öppen" psykolog ställen genom vårdcentralen och dom är rent utsagt skit. Lång väntetid och dåligt kunnande psykologer.

Nu går jag hos en privat och betalar men får väldigt bra vård och tid kan jag få när jag vill.

Privat is the way to go.

Det heter psykedelika. Och det har räddat mitt liv iaf

Helvete. Du har världens lyckligaste samboförhållandet och jobb. Skaffa en hobby så kanske du får lite vänner också så är ju allting löst. Förstår inte hur en del har allt och ändå har mage att gnälla över små bekymmer.

Sök hjälp hos en privat psykolog. Måendet är en viktig livsinvestering.

Har du råd med 1.000:- i veckan så gå till privat psykolog. Du har ju tunga minnen med dig från din uppväxt så kanske är det det som tynger ner dig och du behöver prata. Att få den hjälpen genom sjukvården är svårt. Läs på på webben om olika psykologer och försök att hitta någon du tror du skulle kunna ha förtroende för. Personligen tror jag mest på psykodynamisk inriktning med KBT kanske också funkar. Väl använda pengar om det funkar.

[quote=NinjaPussyCat|61055415]Hej,
Jag är en 30-årig kvinna som lever i världens lyckligaste samboförhållande. Min egen familj har jag ingen kontakt med och alla mina vänner har försvunnit de senaste fem åren..

Uppväxten präglades av hot, våld & otrygghet. Jag har knappt några lyckliga minnen från min uppväxt.

När jag var 12 så hoppade jag från fönstret hemma för att ta livet av mig men det slutade bara med en stukad fot och en känsla av skam över att jag var ett sånt misslyckande som inte ens lyckades med den simpla uppgiften att ta mitt eget liv.

Spola fram till nutid. Har hela mitt liv mått dåligt och gått in och ut ut depressioner. Dessa har jag "botat" genom att hela tiden flytta runt & byta jobb för att hela tiden ha något annat att tänka på.
För fem år sedan flyttade jag hem till min hemstad och har nu ett stabilt liv med god inkomst och världens finaste sambo. Tyvärr är det också allt jag har.
Med tiden har de få vänner man haft kvar efter allt omkringflyttande försvunnit.

I höstas blev det för mycket och jag insåg att om jag skulle ha en chans att leva ett normalt liv så behövde jag professionell hjälp.

Uppsökte sjukvården, blev sjukskriven 50% pga depression/utmattningssyndrom och fick träffa en psykolog. Blev lite gladare och kände att nu vänder livet men sen kom verkligheten ikapp..

Träffade psykologen totalt fyra gånger under lika många månader varav det sista besöket var ett tack och adjö besök där hon konstaterade att eftersom jag inte blivit sämre under de här månaderna så fanns det inget skäl för varesig fortsatt sjukskrivning eller fortsatta besök hos henne.

Våren har varit upp och ner med perioder där jag knappt tagit mig upp ur sängen med flertalet sjukskrivningar för "förkylning" som följd och nu i veckan nådde jag en punkt där jag på riktigt inte orkar mer.
Pulsen är upp i taket, tankarna bara flyger åt alla håll och allt jag vill är att bara få dö. Vad ska jag göra? Jag har som sagt världens bästa sambo men att prata med honom hjälper inte.

Eftersom inte sjukvården kan hjälpa mig och jag varken vill börja med droger, självskadande eller sprit så finns det någon annan utväg än självmord?

DU måste söka igen och säga hur skit du mår då får man hjälp igen, så funkar det, tjata på som fan bara då får man alltid hjälp för du behöver hjälp.