Rester av konjunktiv i dagens svenska språkbruk

Du, jag ska erkänna att jag faktiskt inte reflekterade över om konjunktivform tekniskt sett skulle vara ett lingvistiskt tvetydigt eller rentav felaktigt begrepp i detta fall. Men låt oss för enkelhetens skull köra på konjunktiv (utan form) i fortsättningen.

OK. Om jag ska vara ärlig så förstår jag (vid närmare eftertanke) inte ens vad yttrandena 1 och 2 egentligen betyder.

"borde" är en konjunktivform
"borde" är konjunktiv

Hur gör jag för att verifiera eller falsifiera dem? Blir de mindre (eller mer) sanna om jag byter ut "borde" mot "cyklade".

Intressant. Är det samma "tör" som i "törs"? "Hon törs inte ...."

För den formen har man ju hört. Inte jätteofta men ändå.

Nu är det förstås möjligt att jag är ute och cyklar (!) igen. Men visst är "cyklade" konjuktiv i en mening som t ex "om vi cyklade mera i stället för att åka bil, så skulle vi vara snällare mot miljön"?

Förresten är "skulle", "kunde" och "ville" väl också frekventa konjuktivformer även i modern svenska?

Det borde (!) det vara.

(felpost)

Som sagt förstår jag inte poängen att tala om "form" när det inte finns någon specifik form. Hade inte ditt påstående varit lika sant, falskt eller meningslöst om du bytt ut "skulle", "kunde" och "ville" mot "hoppade", "åkte" och "trillade" eller precis vad som helst.

Anser du att nedanstående fråga är meningsfull?

Förresten är "hus" väl också en frekvent dualisform även i modern svenska?

"Skulle" och "kunde" uppfyller i alla fall mycket ofta en konjunktiv-funktion, eller hur? Det var det jag menade. Om vi ska leta efter verbformer, som bara finns i konjunktiv i modern svenska, ja, då kammar vi nästan noll med "vore" och ett fåtal andra som de enda undantagen. Men i det stora hela använder man samma verbform som i preteritum, fast konjunktiv är det ändå.

Det tycker jag visst att man kan säga. Hur skulle du annars beskriva att ett ord i modern svenska härstammar från en gammal ordform?

Fast dualis existerar inte i någon form i modern svenska. Konjunktiv däremot existerar ju fast går bara att skilja från indikativen när verbet är starkt. Men egentligen talar vi väl om just de former som uppenbart är konjunktiv.

Nej. Jag tycker det är ett helförvirrat och djupt missvisande sätt att uttrycka sig.

"skulle" är en preteritumform som ofta ingår i en sammansatt konstruktion som i moderna svenska ersätter konjunktiv.

Jag skulle vara glad ≈ Jag vore glad

Andra exempel på begreppsförvirring:

Missvisande: "ska" är en frekvent futurumform i modern svenska

Bättre: "ska" är en presensform som används för att bilda sammansatt futurum i modern svenska


Missvisande: "har" är en frekvent perfektform i modern svenska

Bättre: "har" är en presensform som används för att bilda sammansatt perfekt i modern svenska

Det finns ju "rester av dualis" som exempelvis "ögon" och "öron"?

Och så länge som det finns exempel så borde det (i trådens anda) gå att säga saker som:

"Händer" är ett bra exempel på en dualisform i modern svenska

Att "händerna" till på köpet är dualis lokativ bestämd form syns tydligt i nedanstående exempel:

Jag har ont i händerna

Kan någon bekräfta eller dementera att 'ja, må han leva' är konjunktiv?

Om ja, på vilket sätt. Tacksam för detaljerad förklaring.

Man uttrycker en önskan så det borde vara konjunktiv

Vill bara ha det förklarat grammatikaliskt.