Göra åt missnöjdhet? Gör man rätt i att vara missnöjd idag?

Vad ska man göra om man är trött på att befinna sig i en sån förstörd värld vi lever i?

Är mitt missnöje med världen kanske befogat?

Jag har i över femton år känt mig missnöjd med vår värld. Har gradvist fått värre sociala problem, vilket nu tillslut leder till att jag inte kan tala med människor utanför familjen. Någon gång känns det som att jag måste hälsa, men inte kan få orden ur munnen. Egentligen vill jag för den delen inte hälsa, men känns som jag misslyckas för att jag kanske måste.
Känner också att jag gradvist har fått mindre lust till att se någon människa i ögonen.
Nu har jag på senare tid, kanske dom två sista åren, ibland börjat känna mig obekväm med även mina föräldrar. Jag vill gömma mig eller undvika att tala med dom. Står inte ut med min egna existens.
Så på grund av bland annat denna känsla känns det som mitt liv görs outhärdligt. Blir nästan desperat till att göra något åt det, vilket är varför jag ens skriver här.

Denna känsla är bara bidragande skäl till varför jag inte känner att jag hör hemma i denna värld. Jag står inte ut med hur jag och världen är, i relation till min bild om hur jag och världen bör vara. Mycket därför jag ibland vill försvinna antar jag.
Jag kan gå in lite kort på övriga skäl för varför jag är missnöjd med världen.

All denna olikhet hos människan ogillar jag starkt. Likhet i värderingar, beteende och anatomi anser jag istället vara det önskvärda. Förutsatt att det då är likhet på rätt sätt givetvis. Jag längtar till en värld som står närmare enkelheten, naturligheten och friskheten.

Exempelvis utsätts vi ju alla idag för mängder av olika kemikalier. Hundratals ämnen i våra kroppar, som egentligen inte där hör hemma, har forskare upptäckt. Partiklar av dom färdas i vind och vatten. Allt vårt regnvatten är förorenat. Vårt dricksvatten har förstörts, ibland av till och med våra egna läkemedel. Dessa ämnen är överallt, men speciellt hos typiska föremål i hemmet, säkert även tangentbordet detta skrivs med.
Forskare är också väldigt okunniga om cocktaileffekten av vissa kombinationer av dessa ämnen, samt långsiktiga effekter av dom. Fullständig osäkerhet råder om vissa kemikaliers effekter. Vissa kemikalier som är ovanliga bryr man sig inte ens om att testa. Många av kemikalierna skadar även arvsmassan och drabbar efterkommande generationer.
Det vi dock vet är att män idag inte är äkta män och kvinnor inte äkta kvinnor. Testosteronnivåerna blir allt lägre för män. Spermierna blir färre till antal samt får förstört budskap. Sen har vi alla dessa människor som föds som pseudohermafroditer nu, ökning i fall av cancer och så vidare.

Vi spenderar även allt för lång tid inomhus vid arbete under sommartid, precis när vi skulle kunna utnyttja UVB-ljus, vilket det krävs för produktion av D-vitamin och vissa positiva hudeffekter. Förutom arbetet är det den moderna människans livsstil och uppfostran av unga som leder till frivillig tid i frånvaro av solens UVB-ljus.

Sen så har forskare låg förståelse för effekterna av den enorma informationsmängd man nu idag ska kunna klara av att hantera. Varför känns det rimligt att människan, om evolutionsteorin är sann, skulle vara gjord för att memorera in denna extrema informationsmängd och hantera så många nya ansikten och namn man idag tydligen ska göra? Denna information kan mycket väl skada oss allvarligt.

Så verkar det svårt att befinna sig i en miljö med endast frisk luft.
Dålig ventilation, mycket damm och kemiska ämnen, samt lite växtlighet, är vad som ständigt gäller för många inomhus. Det för att sen gå ut och befinna sig längs en gata med bilar och bussar, som förutom sina avgaser även leder till en ökning i spridning av kemikalier, samt bidrar till att köra upp allt skräp/damm som ligger på marken under sig upp i luften. Allt är ytterligare en gåva till mänskligheten?

Vad ens med alla dessa onaturliga miljöer, föremål, kläder, frisyrer och kroppar vi människor idag har? Evolutionsestetiska teorier verkar antyda att vi har fundamentala estetiska preferenser för vissa typer av miljöer. Man föredrar färger som grönt och blått. Man föredrar naturen framför stadsmiljöer. Hur kommer denna eventuella existens av fundamentala estetiska preferenser, påverka individen som sitter lång tid inne i sitt trista hem, för att sen gå ut och bevittna en helt förstörd värld utanför sitt hem?

Sen så bombarderas vi med känsloladdade budskap genom exempelvis TV, musik, internet, böcker och tidningar. Människan idag kan observera ett överflöd av våld, död, blod, sex och vansinne med hjälp av det. "Tortyrfilmer" finns tillgängliga för människor att köpa i videobutiker. Somliga böcker och filmer förhärligar det onda. Sen så har vi individer som lyssnar på musik vars syfte är att framkalla sorg. Hur påverkas man egentligen psykiskt av allt det här?

Det verkar nu ske en typ av moraliskt förfall världen över. Kvinnor vägrar att vara goda mödrar. Positiv särbehandling, i kombination med en missaktning mot olika gruppers naturliga roller, bidrar till katastrof. Allt yngre barn svär och använder sig av grova perversa och sexuella ord. En konstgjord och sjuklig typ av "skönhet" prisas idag. Feta och svaga ska ju vara lika fina som alla andra. Pedofiler och deras likar får allt mer inflytande. Små pojkar med könsdysfori ska få skära av sig sina könsorgan. Förefaller det inte vara så att fler människor blir estetiskt och moraliskt handikappade av indoktrinering sen tidig ålder? Skolornas mål är att göra dom sjuka och perversa.
Vridna experiment, som att placera mänskliga öron på ryggarna av möss, har redan förekommit. Kloning av djur och byte av kroppsdelar är tydligen framtiden.
Sen så har redan nu idag genmodifierad föda spridit sig för att beblanda sig med den naturliga. Det utan kunskap om skadan på ekosystemet och genvariationen den eventuellt medför. I framtiden kommer man troligtvis sprida allt möjligt skräp i naturen, bärande på olika dåliga egenskaper.

Givetvis kan man gå in långt mycket mer på det jag tog upp, som fler bidragande orsaker till människans skamliga nuvarande nivå, så som dålig kost, hållning, kroppsrörelser med mera och även gå in på hur naturen på ett antal övriga vis förstörs. Men detta är exempel på vad mitt missnöje grundar sig på.

Hur kan antigen mina mål uppnås, eller jag befrias ifrån eländet och vad är ett lämpligt sätt att göra det på?
Är självmord acceptabelt? Skada verkar ju oundvikligt vad man än gör i denna värld.
Är det sen kanske fel att förvänta sig att vad vi ser som en kroppslig död i vår nuvarande värld, verkligen leder till fullständig medvetandedöd? Kanske att samma känsla av psykologisk och kroppslig kontinuitet, eller bara psykologisk kontinuitet, kvarstår även efter den typ av "död"?
Kanske att döden inte kan befria mig ifrån eländet mer troligt än andra framtida val?
Bör jag kanske ändra mina tankemönster? Hur ska jag lyckas med det? Att socialisera med andra verkar direkt uteslutet som alternativ, samt tveksamt att det uppnår önskad effekt, även om psykiskt möjligt och moraliskt acceptabelt.
Att ändra sina värderingar är inget man frivilligt kan gå med på.
Kan/bör jag kanske försöka döda hela min tankeverksamhet, även om jag rent kroppsligt inte dör?
Är det möjligt att sätta upp meningsfulla mål i vår värld?
Är vi kanske redan nu i den sämsta av världar?
Är jag kanske bara handikappad och vilse?

Jag själv på grund av att jag är fast i en position av förvirring om det mesta just nu, ber om att få höra seriösa förslag till hur något kan ändras, tankar om hur något faktiskt är, samt om ni anser det vara en felaktig grund jag har för missnöje.

Missnöje är en tillgång när det blir en kraft att göra saker bättre, men ett hinder när den - som jag uppfattar i ditt fall - skapar rädsla. Var missnöjd, var kritisk men försök att se helheterna och tänk alltid "vad spelar det här för roll om hundra år?". Men var även glad för det lilla. Både du och jorden klarar det mesta och livet går vidare.

Jag förstår dig fullt ut. Jag har sett igenom allt och känt samma oro och hopplöshet.. Men insåg att jag inte kan göra nått åt saken, så jag jobbade med att acceptera att det är som det är. Istället för att fokusera på det man tycker är sjukt och fel i denna värld styrde jag fokus på det som faktiskt är bra och det som man själv kan påverka. För allt är ju inte fucked.. Jobba med dina tankar, du styr allt som pågår inom dig. Gör något för att förbättra? Hoppas du finner ro i denna värld.

Jag tror det behöver sättas i kontext lite. En hel del av dessa förändringar är bieffekter på saker som egentligen har blivit bättre. Cancer ökar, men två tredjedelar av ökningen är en bieffekt av det faktum att vi lever längre, och det är ju egentligen en bra sak. Kloning ger stora framsteg inom medicin, genmodifierade grödor stävjer svält. Det är sådana kontexter du behöver åtminstone ha i åtanke. Visst, man ska inte ignorera bieffekter, men man kan ju inte bara titta på dem.

Jag är tveksam till att en hel del är det, just på grund av att jag kanske inte är enig med dom flesta andra om hur man bör uppnå det positiva eller om vad det positiva är.


Det är ju en bieffekt av det faktum att vi lever längre och lever så som vi nu gör, inte bara att vi lever längre. Den ökade levnadslivslängden synliggör konsekvenserna av den moderna livsstilen mer tydligt.
Sen så är ju att det handlar om en tredjedel är inte mycket lugnande. Det är ju fortfarande en siffra av väldig signifikans.
Att vår värld knappast var felfri vid tillfället man började föra statistik över det här heller bör man också beakta.

Nog för att du vet och kanske endast menar på att simpelt den ökade levnadslivslängden är bra genom sig själv? Det kan jag nog inte hålla med om. Ser man i vilken otroligt dålig form många människor är i redan vid 40 känns det verkligen inte roligt att dra ut på livet ytterligare minst lika länge.
Kvalitet, inte kvantitet. Jag bryr mig inte om ökning i exempelvis antalet liv, eller dom extra åren ifrån 70 till 90 dessa liv får.


Kloning och genmodifierad föda anser jag är oacceptabla medel för att uppnå något gott.

Vi bör kanske också betrakta vad för negativt detta positiva, som att exempelvis förhindra svält, resulterar i.
Exempelvis kan vi ju föreställa oss att vi skänker överflöd av mat till fattiga, vilket leder till att många av dom lever vidare tills vuxna. Men sen kanske dom alla föder många fler barn, för att vid ett senare tillfälle hamna i en ny hungersnöd, där ingen hjälp kan fås. Då har vi ju lyckats försätta många fler i lidande. Med detta exempel vill jag bara mena på att det är möjligt att människan handlar ignorant om dom globala och långsiktiga konsekvenserna av deras val. Även om detta scenario är enkelt, finns det betydligt mer komplexa.

Nu är väl fallet så att dessa fattiga försöker man försätta i samma typ av lidande som förekommer här i västvärlden. Allt det onda som gäller för oss, vill man ska gälla även för dom.
Eftersom mitt fokus främst ligger på hur vi i västvärlden har det, så mår jag inte mycket bättre av tanken på att Afrika är på väg att bli en kopia av oss.


Jag skulle tro att jag försöker det.

Hur kommer det sig egentligen att det blev så här? Att något finns? Att allt är så dåligt som det är?

Finns det ens någon objektiv moral eller objektiv sanning? Eller är allt kanske bara en kaotisk röra i våra huvuden?

Vad är det som driver mig till vad jag gör?

Finns det utöver min medvetenhet också något sådant som en fysisk värld?

Är jag berättigad till att utgå ifrån att det finns ens en gnutta ordning och sådant som regelbundenheter i världen?

Vad tänker ni om såna filosofiska frågor? Svaret på dom, om det finns, verkar vara av hög relevans för huruvida man kan leva ett bra liv.

Innerst inne har jag personligen svårt att tro att det finns försvarbara skäl till att utgå ifrån att våra sinnen, minnen, intuition, språk, logik, samt mer, faktiskt är något pålitligt. Även min tro om att det inte känns pålitligt känns inte heller pålitlig och detsamma gäller vid reflektion av varje ny tro om dessa nya påståenden. Ibland lugnar det mig, att allt känns opålitligt, genom att det på något sätt känns som om det finns hopp till att få en bra värld. Men samtidigt gör det mig ibland handlingsförlamad och till en idiot om vad man bör göra och kan förvänta sig av något. Så jag vet inte nu vad som sker när jag skriver det här. Dock känns det som att jag måste på grund av min missnöjdhet.