Kvinnor som drömmer om familj och barn

Jag känner till detta eftersom jag har kommit i kontakt med just en sådan kvinna. Jag vill gärna framhäva bostadsfrågan också i det här sammanhanget, för det tror jag är en viktig punkt. Den här kvinnan betraktade det som en självklarhet att hus måste vara bättre & dyrare än lägenhet. Jag har aldrig mött en så inskränkt person med så otroligt snäv infallsvinkel, så makalöst dålig koll på marknaden & så galet snedvriden världsbild.

Hon hade bara blivit kvar i skithålan på 3000 invånare som hon föddes i. Fått barn i tonåren med lokal kille & sedan köpt hus ett stenkast från huset hon växt upp i. Jobbade i ortens ICA-butik. Aldrig haft en tanke på att flytta till en stad. Hon blev fullständigt chockad när jag berättade vad lägenheter i städer kostar, att hennes hus knappt är värt någonting i lägenhetsväg. Hon trodde att lägenhet är något man bara tar innan man fått råd med villa. Hon hade aldrig ens besökt någon som bor i en stad & verkade inte ens känna till vilka flotta svindyra våningar som folk har i städer.

Det här fick mig verkligen att undra. Det var som att möta någon från en annan planet. Jag kommer ju från högutbildad miljö där det är normalt att göra karriär & köpa dyra lägenheter. Själv är jag less på att bo i skithåla & tittar ofta på blocket efter lägenheter i städer. Det jag noterat är sättet som flotta lägenheter i städer marknadsförs på. Ofta står det högklackade skor i hallen & champagneflaska på balkongen. Raka motsatsen till hennes liv alltså. Man marknadsför lägenheten i stadskärnan till folk som vill "leva livet" medan 70-tals villor i skithålor inte alls stylas & marknadsförs på det sättet.

Kanske äger den som säljer lägenheten bara ett par högklackade, men man väljer att lyfta fram dem som rekvisita till den flotta 3an i centrum. Likaså med champagnen. Den här livsstilen hade den här kvinnan aldrig ens tänkt på. Det var bara rakt ut ur en familj & rakt in i en annan i samma område i skithålan. Hon såg inget annat än just familjeliv. Det var liksom hennes värld. Där fanns heller inget intresse för någon hobby. Varken hästar, bilar, trädgård eller något annat som skulle motivera varför man måste bo i ett stort hus. Nej, ingenting. Det var bara en självklarhet med hus för det är ju så man bor. Extremt snäv världsbild. Inga specifika krav heller alls på vilken sorts hus eller vilken sorts område. Nej, bara hus vad fan som helst. Sedan blir hon paff när lägenheter kostar mycket mer än hennes hus.

Är det så viktigt att man bor dyrt då?

Om priset är det viktigaste är det ju bara att kolla upp vad som är det dyraste man har råd med.

Jag känner till detta eftersom jag har kommit i kontakt med just en sådan kvinna. Jag vill gärna framhäva bostadsfrågan också i det här sammanhanget, för det tror jag är en viktig punkt. Den här kvinnan betraktade det som en självklarhet att hus måste vara bättre & dyrare än lägenhet. Jag har aldrig mött en så inskränkt person med så otroligt snäv infallsvinkel, så makalöst dålig koll på marknaden & så galet snedvriden världsbild.

Hon hade bara blivit kvar i skithålan på 3000 invånare som hon föddes i. Fått barn i tonåren med lokal kille & sedan köpt hus ett stenkast från huset hon växt upp i. Jobbade i ortens ICA-butik. Aldrig haft en tanke på att flytta till en stad. Hon blev fullständigt chockad när jag berättade vad lägenheter i städer kostar, att hennes hus knappt är värt någonting i lägenhetsväg. Hon trodde att lägenhet är något man bara tar innan man fått råd med villa. Hon hade aldrig ens besökt någon som bor i en stad & verkade inte ens känna till vilka flotta svindyra våningar som folk har i städer.

Det här fick mig verkligen att undra. Det var som att möta någon från en annan planet. Jag kommer ju från högutbildad miljö där det är normalt att göra karriär & köpa dyra lägenheter. Själv är jag less på att bo i skithåla & tittar ofta på blocket efter lägenheter i städer. Det jag noterat är sättet som flotta lägenheter i städer marknadsförs på. Ofta står det högklackade skor i hallen & champagneflaska på balkongen. Raka motsatsen till hennes liv alltså. Man marknadsför lägenheten i stadskärnan till folk som vill "leva livet" medan 70-tals villor i skithålor inte alls stylas & marknadsförs på det sättet.

Kanske äger den som säljer lägenheten bara ett par högklackade, men man väljer att lyfta fram dem som rekvisita till den flotta 3an i centrum. Likaså med champagnen. Den här livsstilen hade den här kvinnan aldrig ens tänkt på. Det var bara rakt ut ur en familj & rakt in i en annan i samma område i skithålan. Hon såg inget annat än just familjeliv. Det var liksom hennes värld. Där fanns heller inget intresse för någon hobby. Varken hästar, bilar, trädgård eller något annat som skulle motivera varför man måste bo i ett stort hus. Nej, ingenting. Det var bara en självklarhet med hus för det är ju så man bor. Extremt snäv världsbild. Inga specifika krav heller alls på vilken sorts hus eller vilken sorts område. Nej, bara hus vad fan som helst. Sedan blir hon paff när lägenheter kostar mycket mer än hennes hus.

Nej, men tråden handlar väl om kvinnor som bara vill rusa in i familjelivet & inte ser något annat liv än just familjelivet. Därav att jag lyfte bostadsfrågan. Den här kvinnan, som aldrig ens kollat priser uppenbarligen, trodde att det var en självklarhet att stora familjebostäder (dvs villa) måste vara dyrare & bättre än lägenhet. Hon var så inskränkt att hon inte kunde se att andra människor är ute efter en helt annan sorts bostäder & helt annan sorts livsstil.

Anledningen till att jag reagerade på ditt inlägg är att jag tycker illa om när personer dömer andras livsval. Dina åsikter tyder på en oförmåga att se saker ur en annan synvinkel än din egen, och det är bara att beklaga eftersom livet blir rikare när man har större förståelse och acceptans.

Läs igenom vad du skrivit och vad jag skrivit så ser du en milsvid skillnad. Dina åsikter ÄR både inskränka, nedvärderande och dömande.

Ser du någonstans att jag har skrivit något som är nedsättande eller dömande om dig eller dina val i livet? Nej, det kan du inte se, för jag har inte skrivit det. Min inställning är nämligen att andra människor gör sina egna livsval och lever sina egna liv.

Om jag däremot hade skrivit att personer som inte vill ha barn är kalla, känslolösa och oförmögna att älska någon villkorslöst, och att de är omogna, lata egoister som inte klarar av att offra sin egen bekvämlighet och ta ansvar för någon annans välmående, då hade jag skrivit lika inskränkt, nedvärderande och dömande som du.

För mig är känslorna för mina barn fullständigt självklara, och kärlek och glädje ser jag som meningen med livet. De föräldrar jag känner har skaffat barn av liknande anledning som jag, så i mina kretsar är det inget som behöver omnämnas.

Men med tanke på dina åsikter så verkar ju människorna i din närhet vara helt annorlunda, och därför talar jag om hur verkligheten ser ut för oss som inte har gröt i huvudet och som inte ser det som ett onödigt offer att ha barn.

Kvinnor som har barn i din närhet är ju tydligen grötiga i huvudet, bittra, omogna, osäkra, bekräftelsesökande och lurar män att bli pappor o.s.v., och männen i din närhet är tydligen så viljelösa/korkade/ansvarslösa att de skaffar barn fast de inte vill ha några, så det kändes viktigt att poängtera att de flesta som skaffar barn inte är som föräldrarna du känner.

Det är stor skillnad mellan att diskutera problematiken i ett fenomen man tycker sig ha stött på, och att ge utlopp för åsikter som är både inskränkta, nedvärderande och dömande. Läs din trådstart igen så ser du att de två första styckena och den första meningen i stycke tre tar upp problematiken i ett fenomen du tycker dig ha stött på, men därefter har du skrivit mängder av inskränkta, nedvärderande och dömande åsikter.

Du ger mig utan omsvep en "oförmåga att se saker ur en annan synvinkel än min egen. Och det är okej då? Känner du mig? Jag försöker initiera en diskussion runt lättvindigheten i införskaffandet av levande liv. Du menar utan ödmjukhet att jag saknar acceptans och förståelse. Det är hårda ord. Jag har inte skrivit explicit att du saknar grundläggande värderingar och känslor. Varför känner du dig träffad?

Försöker du avhumanisera mig, enbart utifrån min trådstart och att jag vill diskutera tveksamma motiv bakom vissa kvinnors "val" att bilda familj och bli mammor? Det är väl egentligen inte dig jag vänder mig till där? Du vet väl själv vem du är och vad du står för? Jag tvivlar inte en sekund på att vissa människor tar hand om sina avkommor utan att söka bekräftelse för egen del!

Visst, jag tar inget holistiskt grepp om hela fenomet "skaffa barn till världen", utan jag fokuserar på vissa kvinnors tendens att "ta till" detta med moderskap och påtvingat faderskap utifrån ytterst tveksamma motiv. Jag problematiserar att så många tjejer inbillar sig att familjeliv och moderskap är någon "milstolpe" i livet som ska avverkas för att betraktas som lycklig och lyckad. Det är fel! De gräver sina egna gravar.

... Min värld är rätt bra. ...

Nej, men tråden handlar väl om kvinnor som bara vill rusa in i familjelivet & inte ser något annat liv än just familjelivet. Därav att jag lyfte bostadsfrågan. Den här kvinnan, som aldrig ens kollat priser uppenbarligen, trodde att det var en självklarhet att stora familjebostäder (dvs villa) måste vara dyrare & bättre än lägenhet. Hon var så inskränkt att hon inte kunde se att andra människor är ute efter en helt annan sorts bostäder & helt annan sorts livsstil.

Nej, tråden handlar om kvinnor som vill ha familj och barn.
Det betyder inte att de inte ser något annat liv eller att alla familjer vill bo i hus.

Återigen. Jag känner mig inte träffad av dina inskränkta, nedsättande och dömande åsikter, däremot tycker jag illa om när personer dömer andras livsval.

Det du skriver visar att du har en oförmåga att se saker ur en annan synvinkel än din egen, och att du har liten förståelse och acceptans gällande andra människor och deras livsval. Visst finns möjligheten att du trollar och inte alls tänker och tycker som du skriver, men är det du skrivit dina egna åsikter så visar de på en oförmåga att se saker ur en annan synvinkel än din egen, och att du har liten förståelse och acceptans gällande andra människor och deras livsval.

Återigen. I de första två styckena och första meningen i tredje stycket initierar du en diskussion. Men därefter kommer dina inskränkta, nedvärderande och dömande åsikter fram. Det jag frågade i mitt första inlägg och fortfarande undrar är VARFÖR du har så inskränkta, nedvärderande och dömande åsikter om andra personers livsval? Vad är det som gör att du tror att du är facit och inte kan förstå och acceptera andra personers inställning och livsval?

Är ditt dömande av andra människor något som hänger ihop med din tro, eller hör det till din egen personlighet?

Och när jag initierade en diskussion, du lurade aldrig på att hänga med i den linjen då? Eller handlar den här tråden om vad vi lyckas läsa in angående skribenternas personligheter? Är inte själva ämnet i fokus?

Tänk vad medelsvensson är lurad när det gäller det där med FÖRDÖMANDE som de drillats sedan vaggan att dra till med vid första bästa kontakt med människor med åsikter.

Vi rundar av här. Men blir du det minsta intresserad av själva ämnet för trådstarten så bollar jag gärna reflektioner. Önskar dig en fin sommar.