Buffys egna texter

En blick i frysen. En sorglig påse frostig pyttipanna och en påse förskrämda ärtor hukade på hyllan. Det var dags att ge sig ut för att fylla på förråden. Skörbjuggen var runt hörnet.
Toalettpappret var också slut. Raspiga sidor ur det lokala reklambladet hade fått duga.

Det är viktigt att ingen befinner sig i trapphuset. Den närmsta grannen var ålderstigen och rörde sig aldrig utanför lägenhetens trygghet, men det fanns en nyfiken kärring på våningen nedanför som måste undvikas till varje pris. L ville inte upprepa uppståndelsen från förra året.
En snabb blick i spegeln och ett blekt ansikte, snabba skor, huvtröja. Och så, ut.

Att vänja sig vid ljuset var L aldrig riktigt beredd på, 3 minuter innan ögonen anpassade sig sig-
L hade räknat, 188 steg till den stora tallen vid lekplatsen, sedan stigen. 254 steg- Sedan en grusgång. L sneddade mot övergångsstället och räknade tyst i huvudet. 23 steg kvar.

Den lokala butiken var sig lika välbekant som stigen. Man måste rabbla i huvudet; snabbkaffe, digestivekex.
Kyldisken under handen på väg mot kassan.12 steg.
Idag var vägen kantad av något annat som inte var enligt planen. Vid naturgodiset stod han och grävde efter de bästa exemplaren av a yoghurtdoppade nötter.


del 1.

inte bra.

det var ju tråkigt att du tycker så

Blev du kåt på han som grävde

väntar på del 2

Tycker det var mycket bra. En sorts lagom vardaglig råhet som ger en intressant inblick och lockar efter mer.

Att du inte skriver med "vårdat språk" bidrar mer än det distraherar, tänker jag. Ger texten en genuinitet.

Det låter som att det är jobbigt att leva.

Del 2. Tack för feedback.

Det finns stunder då slumpen, ödet, universum är på din sida. Detta var inte ett sådant tillfälle.
L backade in bakom chipshyllan.
Kanske han inte skulle känna igen henne, kanske var hennes knotiga kropp och frisyr tillräckligt för att maskera henne från det som var då. Honom.

Han riskerade att få syn på henne vilken väg hon än tog, så L valde att diskret bli ett med grillchipsen. Hon såg genom ögonvrån att han rörde sig mot kassorna. Det verkade vara över.
Resten av dagen förflöt utan incidenter. Men nu måste hon hitta en ny affär, en förändring som var oerhört krävande för henne, men nödvändig, hon kunde inte riskera att springa på honom igen.
Världen krympte ytterligare.

L hade med omsorg begravt alla tankar och känslor under lager av mental betong, ritualer och säkerhetssystem. Men minnen är inte lika enkla att begrava. Hon aldrig skulle slippa den svagt pockande påminnelsen från sitt undermedvetna.

Det här var ju lovande. Fortsätt gärna. Jag gillar det där med att bli ett med grillchipsen, i mer än en bemärkelse.

Framför allt får jag berömma att du förstår att det viktigaste är att ge läsaren varken mer eller mindre information än att denne kan fylla i resten själv sedan. Det är oerhört viktigt.