Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-06-22, 16:26
  #1
Avstängd
v333s avatar
Det hela började gå utför när jag var runt 14-15 sen fortsatte det bara med mediciner och annan skit. Nu sitter man här helt handlingsförlamad och värdelös. Bara ett telefonsamtal gör att man får ångest. Det känns som vägen till att bli en stark handlingskraftig och socialt kapabel person är så långt borta nu att det är lönlöst att göra något åt det. Min hjärna är helt jävla borta kan inte ta några egna initiativ eller fatta egna beslut det blir bara skit i slutändan. Går det eller är det bara ta och avsluta livet? för någon nytta göra jag inte. Är självmord det vettigaste i min situation?
Citera
2017-06-22, 17:49
  #2
Medlem
Browngreeneyess avatar
Sluta tyck synd om dig själv se ditt ansvar i det hela. Du ska veta att massvis med folk kämpar med jävliga saker.....

Identifiera ditt problem och lös det
Citera
2017-06-22, 18:00
  #3
Medlem
Epimaness avatar
Citat:
Ursprungligen postat av v333
Det hela började gå utför när jag var runt 14-15 sen fortsatte det bara med mediciner och annan skit. Nu sitter man här helt handlingsförlamad och värdelös. Bara ett telefonsamtal gör att man får ångest. Det känns som vägen till att bli en stark handlingskraftig och socialt kapabel person är så långt borta nu att det är lönlöst att göra något åt det. Min hjärna är helt jävla borta kan inte ta några egna initiativ eller fatta egna beslut det blir bara skit i slutändan. Går det eller är det bara ta och avsluta livet? för någon nytta göra jag inte. Är självmord det vettigaste i min situation?

Har själv en viss problematik med det du nämner. Men man behöver inte vara socialt kompetent för att leva ett väldigt meningsfullt liv och man dör inte av ångest, bara kör på ändå. Då brukar ångesten lugna ner sig ett par hack när du gjort saker du får ångest av upprepade gånger.

Har du försökt med KBT?
Citera
2017-06-22, 18:16
  #4
Medlem
jenny1990s avatar
Ja det går nog
det känns rätt jobbigt när man kämpat mycket, och haft mycket emot sig, och sen är man bara sämst. Då krävs det nog att man jobbar mycket för att bli bättre, fast det kan vara det svåraste att anstränga sig när man inte mår bra. Känns som man börjar om igen
Är man inte något stark heller så blir det svårt.
Jag har haft jätte många självmordstankar men aldrig gjort set. Men nu mår jag ännu bättre och har inte det så ofta. Det är bättre att bara vänta tills de tankarna går över o sen gör man det svåra, lever i sitt svåra liv, blir förnedrad o kränkt, men man lever endå. Någon dag kanske det händer något som gör en glad att man lever. Eller lyckas med något svårt så man kan känna sig nöjd o stolt över sig själv.
Själv får jag väl bara skämmas för jag inte pluggat eller jobbat på flera år, och kan inte säga vad som hänt mig. För det var bara jag som var så dålig tydligen. Så det kan man inre vara nöjd med att man har klarat sig och säga hur svårt det var och man inte ville det. Jag kan inte skryta med någon utbildning eller jobb eller ha många vänner, kan bara visa hur dålig jag är. Och att jag måste göra nya saker. Ska skämmer över att jag är fet med. Så det är inte roligt folk har verkligen ingen förståelse för sånt och tror bara det är fel på en. Och har man det på papper också fel på mig så finns det inget mer att säga
__________________
Senast redigerad av jenny1990 2017-06-22 kl. 18:33.
Citera
2017-06-22, 18:34
  #5
Medlem
MelPoomenes avatar
Bli riktigt djävla förbannad.

Det finns en enorm kraft i den känslan och det är bara till att dricka ur källan. Sörpla i dig av hjärtans lust!

Det är tillåtet att vara arg när världen lömskt är vriden sju varv runt en sinnessjukt sned axel.

Förstå mig rätt.

Inte förbannad som i att gå bärsärk.
Citera
2017-06-22, 18:36
  #6
Medlem
jenny1990s avatar
Självmrd är bara sedd som ett hot som man gör för att man är elak och vill förstöra för andra. Men dom kan aldrig säga att det är för man har många problem och har mått dåligt länge och inte vill mer, och inte orkar med.
Psykiatrin tycker egentligen inte att man mår dåligt när man vill dö, det är mer när man är glad och mår bra som de tycker att man mår dåligt
__________________
Senast redigerad av jenny1990 2017-06-22 kl. 18:47.
Citera
2017-06-23, 17:00
  #7
Medlem
Overklighetss avatar
Ingen vet vad som händer imorgon. Förmodligen inte ett endaste dugg som förbättrar tillvaron. När man har kommit till den inställningen så tror jag att det är ganska kört. När man har tappat hoppet helt och hållet. Eller när man inser att man är defekt. Förvisso så är alla defekta på det ena eller det andra sättet. Men vissa defekter fungerar helt klart bättre ur samhällssynpunkt. Har man ingen av dessa så kommer livet med största sannolikhet att bli ett enda långt lidande.

Inför dödshjälp nu!
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback