Finska Liiga 2017/2018 - Allt om den finska ligans kommande säsong.

aha tackar. ja verkar bara lira borta och lirar välidgt få..

Undrar om inte jumbolagets tränare har börjat driva med hela ligan, nu har han omskolat en forward till back. Det är i och för sig inget nytt (tex Byfulgien i NHL) men det roliga är att han inte har vald den största forwarden utan den minsta i hela ligan (165 cm hög) I de 3 matcher som han hittills varit försvarare har han gått på minus(-1) varje match. Det är ju lätt att flytta på en sådan liten försvarare.

Såja, den 60 matcher långa grundserien tog (som Sport supporter, kan man säga äntligen) slut för någon minut sedan, och visst var det spänning in i de sista sekunderna. Såhär formade sig tabellen:

1. Kärpät 123p
2. TPS 112p
3. Tappara 110p
4. Jyp 108p
5. HIFK 103p
6. Kalpa 99p
----------------
7. Saipa 93p
8. Ässät 88p
9. Lukko 85p
10. Pelicans 83p
-------------------
11. Ilves 81p
12. HPK 78p
13. Jukurit 67p
14. KooKoo 62p
15. Sport 58p

Som näst, kommer jag gå igenom grundserien lag efter lag, och jämföra med hur jag tippade före säsongen. Också ge lite insikt om de lag som klarade sig till Playoffs, och deras möjligheter där.

Poängligan vann alltså Jyp:s Antti Suomela med 15+40 på 60 matcher, trots att han största delen av säsongen huserade i JYP:s tredje kedja. Tomi Kallio, Jani Tuppurainen, Julius Junttila och Charles Bertrand fullbordar top 5.

Två spelare klarade den magiska 30 måls gränsen, Charles Bertrand med 32 mål och Juuso Puustinen med 30 mål.

15. Sport (tippade 12:a)

Oj, vilken jobbig, råddig och stökig säsong. Man började bra och låg bra till i slutspelsracet, men typiskt när Oktober övergick till November började svårigheterna, man hade flertalet långa förluststreckor, och till sist valde supportrarna i Ultras06 att gå ut med en protestbanderoll där man krävde tränaren Tomek Valtonens avgång, klubben svarade på detta med att skicka ordningsvakterna för att ta ner banderollen, supportrarna gillade inte att ordningsvakterna rusade upp på läktaren och tog till våld för att försöka få bort banderollen, nå försöket misslyckades. Efter episoden var säkerhetschefen snabb att ge felaktig information till medierna, att supportrarna bråkat sinsemellan, men den riktiga sanningen läckte ut snabbt, och klubben bad supportrarna om ursäkt och hänvisade till att styrelsen inte har den erfarenhet av spel på denna nivån ännu.

Nåväl, Ultras 06 valde att bojkotta matcherna tills tränaren Tomek Valtonen avgår, och rösterna blev fler och fler och pressen var stor, och att säga upp Tomek som sitter på ett kontrakt med 2+1 år kvar (denna säsong inräknad) skulle antagligen blivit för dyrt för klubben. Även om det säkert hade resulterat i bättre publiksiffror. I slutet av december lyckades man vinna tre matcher i rad, och det såg ut som att man gav sig in i slutspelskampen ändå, men efter juluppehållet var spelet igen kaotiskt och man tappade snabbt greppet. Publiksiffrorna svek, och Kopparöns Ishall som ofta är känd för sin stämning var tyst under flera matcher, med publiksiffror närmare 2000 än 3000.

När slutspelsplatsen sedan var utom räckhåll, reagerade man på det ända rätta sättet i detta fall, med att sälja bort de bästa spelarna som ändå inte hade fortsatt nästa säsong. Visst är det att svika supportrarna lite, men när systemet ger chans till detta, utan att förlora sin serieplats så är det i många fall vettigt för att få lite extra inkomster och lappa förlusten som en sådan säsong bär med sig.

Laget då? Tja, målvaktssidan imponerade inte i något skede, Mika Järvinen lyckades inte ge laget chans till seger tillräckligt ofta, och även om man kammade hem egna produkten Joonas Iilahti istället för Rasmus Rinne som försvann till österrike efter två misslyckade år i Vasa, så var han inte heller rätt man att få ordning på skutan, trots att han inte var dålig heller i de matcher han spelade.

Försvarssidan var kanske lagets stora svaghet. Joni Tuulola tog ett stort kliv framåt i sin utveckling, Ari Gröndahl gjorde sin poängmässigt bästa säsong före han såldes till Örebro, ryktena säger att han spelar nästa säsong i Kalpa. Ynglingen Tony Sund var försvarets stora överraskning, Niklas Nevalainen hade en poängmässigt bra säsong, men var in på allt för många baklängesmål. Ynglingen Robin Salos säsong gick helt under bänken, och ryktas att han spelar i Saipa nästa säsong. En stor förlust ändå, för han är största löftet ur det egna ledet sedan Oskar Osala. Oskari Manninen skadade sig i november och var borta resten av säsongen. William Wrenn var en pigg förstärkning, men såldes bort till Lukko före slutspelet. Även Markus Kankaanperä skeppades iväg till HIFK, och man har nog inte många bra minnen av honom under sina två säsonger här.

Anfallssidan var produktiv, ynglingarna Aleksi Ainali, Antti Kalapudas och Joel Kiviranta tog stora kliv framåt, och alla fortsätter även nästa säsong. Olavi Vauhkonen blev första spelaren som spräckte 20 måls gränsen under en säsong i Sport, och överraskande nog fortsätter även han nästa säsong, Markus Nenonen hade säkert gjort 20 mål också, men han såldes till Tappara. Michael Parks imponerade under hösten, och var en av ligans hetaste spelare, men bleknade sedan totalt, och sista 15 matcherna lyckades han endast göra ett mål. Såldes även han till Timrå. Andra unga amerikanen Sam Povorouzniouk hade en söndrig säsong, visst hade yngligen talang och producerade poäng jämnt, men han drog också på sig tre långa avstängningar och Tomek kritiserade honom öppet på en presskonferans, lämnade laget och flyttade till Tyskland. Tommi Tikka får också godkänt, även om han inte lyckades spräcka målkontot. Joonas Komulainen hade varit viktig, men även denna säsong fick säsongen ett tidigt slut med skadeproblem.

Kvällens match lär ha varit den sista med Tomek Valtonen, och ryktena säger att hans kontrakt upphävs efter säsongen. En nystart är vad man verkligen behöver nu.

14. KooKoo (Tippade 15.)

Kouvolalaget hade också en svår säsong, man började piggt och hängde bra med i slutspelskampen, men under vintern tappade man greppet och när även här slutspelsträcket drog ifrån sålde man bort de bästa spelarna.

Samu Perhonen och Juha Järvenpää delade ansvaret, och Perhonen hade en riktigt bra räddningsprocent, men ingendera klarade av att bära laget på sina axlar.

I Försvaret var Jake Newton en av ligans bästa försvarare, och stod för imponerande 35 poäng på 52 matcher, men han skeppades iväg till JYP inför slutspelet. Emil Kristensen och Arttu Pelli var näst effektivast i försvaret, men Kristensen stod för -11 och Pelli för hela -25. Försvarssidan imponerade inte före säsongen, och inte under säsongen, kräver en stor förbättring till nästa säsong.

Michael Keränen var kouvolalagets ledande stjärna i anfallet, där han gjorde 38 poäng på 39 matcher, före han såldes till Schweiz. Även Patrick Björkstrand tog en stor roll i anfallet, men även han lämnade för Tyskland. Miikka Pitkänen gjorde sitt genombrott denna säsong och Toni Kähkönen var även han en av ledarna. Malte Strömwall var en pigg förstärkning som gjorde 20 poäng på 37 matcher. Anrei Hakulinen hade varit en av de viktigaste spelarna, men skadade sig halvvägs in i säsongen och missade resten av säsongen. Henrik Koivisto som imponerade förra säsongen i Jukurit misslyckades helt och böt till rivalen Kookoo, här gick det inte bättre och kan vara svårt för honom att hitta en plats i ligan för nästa säsong.

13. Jukurit (tippade 13.)

Hurra, här lyckades jag pricka rätt i tippningen! St.Michel laget nådde inte lika högt upp i tabellen som succén förra säsongen, men andra säsongen var nog inte så svår som många hade trott.

Sami Rajaniemi hade ett stort ansvar och räddningsprocenten slutar till sist på bättre sidan av 90 gränsen. Juhana Aho fick chansen i 11 matcher. Med ett bättre försvar hade målvaktsduon kanske räckt?

Teemu Suhonen var kungen i försvaret, och en av ligans bästa backar med 39 poäng på 60 matcher. Annars var det jämnblekt i försvaret, Antti Jaatinen, Ville Hyvärinen och Samuli Piipponen lyckades göra över 10p. Man bör satsa på att få in några vassa backar för nästa säsong.

Zach Budish hörde även denna säsong till lagets bästa anfallare, men såldes till TPS när man inte kunde nå slutspelsplatsen mer. Även Teemu Tallberg lämnade för HIFK. Jesper Piitulainen, Turo Asplund och Miika Roine hörde till lagets ledande anfallare och samtliga plockade in runt 30 poäng. Även Mika Partanen axlade sin roll hyfsat efter att han kommit från HIFK. Men även anfallet kräver några vassa spelare för att utmana om slutspelsplats nästa säsong.

Tråkig väntat för lag 11-15 nu, minst sagt!
Ett kval för att hålla sig kvar skulle nog många vara "för" tror jag, även om det är en risk så ska lag 14 & 15 bara "städa" av Mestis-lagen tycker jag.

Fast hur är skillnaden mellan dem 2 ligorna? Skulle ett topp mestis-lag kunna ta Sport i sju matcher?

Ja, är en av dem som hoppas få se en kvalserie, även om det innebär att Sport skulle med större risk åka ner.

Nej, tror inte mestisvinnarna hade kunnat utmana Sport i en serie på sju matcher. Hade antagligen slutat 4-0 eller 4-1, som alla andra kvalserier man provade med för några år sedan. Bortsett förstås Ässät-Sport serien som är en av de bästa matchserierna i finsk hockey på 2000-talet.

Just när jag postade mitt inlägg, några minuter efter att säsongens sista match tog slut, gick Sport ut med nyheten att Tomek Valtonens kontrakt är uppsagt och att man presenterar ny tränare nästa vecka.

Det är alltså grövre skillnad mellan Finska Ligan <--> Mestis än SHL <--> HA?

Om det är ungefär lika stor skillnad så förstår jag faktiskt inte varför man inte provar med kval, säg 1-2 säsonger? Efter det får styrelsen för Finska ligan utvärdera om det är värt att fortsätta med.
Det skadar liksom ingenting, det finns alltid 1 vinnare, tänk dig då om Mestis-laget skulle vinna, då kommer troligen många ställa sig frågan "Varför har vi inte haft kval tidigare?"

Jag tänker såhär= Ett Mestis-lagen i toppen har mest positiva känslor/tankar, bottenlaget Sport har mest ångestfyllda känslor/tankar, den saken är väldigt väldigt avgörande i att Mestis-lagen faktiskt kan skicka ner sin motståndare 1 division.

Ja, jag förstår hur fucked up seriesystemet låter utifrån sett, men för att förstå hela sagan måste man gå tillbaka till 90-talet. På 90-talet var Division 1 (Nuvarande Mestis) en mycket hårdare serie än nu för tiden, Sport steg till Division 1 våren 97, och man började tala om att satsa mot ligan. Men då hade man också Kärpät och Pelicans i Division 1, dessutom utmanade Tuto också de stora lagen.

De första och bästa minnena från finsk kvalserie har jag från slutet av 90-talet då SM-Liigas 12:e mötte Division 1:s tredje bästa lag, Division 1:s finallag möttes i en serie mot varann och vinnaren skulle stiga. Detta konceptet körde man i fyra år, vilket resulterade i att Pelicans och Kärpät till slut steg till ligan, och Kalpa föll ner till division 1.

Kalpa, som hade varit en stormakt i tidigt 90-tal i ligan var plötsligt i kris, och man satsade hårt på att stiga tillbaka, man misslyckades och gick i konkurs och fick starta om i finlandsserien (3:e högsta nivån). När ligan hade utvidgats med Pelicans och Kärpät beslöt man att stänga ligan.

Nästa två säsongerna böt Division 1 namn till Mestis, en serie där vinnaren inte hade någon chans att stiga till ligan, man spelade alltså bara om Mestis mästerskap. Publiksiffrorna sjönk på flera ställen.

2002-2003 säsongen hade man utlovat kval igen, men som uteblev. Kalpa hade tagit sig på benen igen och stigit tillbaka till Mestis, även Jukurit hade stigit till Mestis. Jukurit blev direkt ett lag att räkna med och Kalpa, Sport och Jukurit var de tre stora i mestis.

2004-2005 var det lovat äntligen att vinnaren från Mestis skulle stiga till Ligan, Sport och Kalpa rustade i kapp lagen, båda hade lag som var till materialet överlägsna i Mestis. Tyvärr för Sports del var detta även lockout säsong och Kalpa fick hem egna produkterna Sami Kapanen och Kimmo Timonen och dessutom Adam Hall. Lagen möttes i finalen men Sport hade åkt på tunga skador i slutspelet, och bl.a. 16 årige Oskar Osala var tvungen att spela back. Matcherna var slutsålda och Kalpa vann serien med 3-0 och steg till ligan.

Nästa säsong ordnade man inte heller något kval, vilket gjorde att flera lag inte vågade satsa. Men till 2006-2007 kom man på idén att ordna "kraftmätningsserie" alltså en serie mellan ligajumbon och mestisvinnaren, där man ändå inte hade möjlighet att stiga. Jukurit vann mestis och spelade undan matcherna mot Kalpa, förlorade 4 raka och det var sluttalat om detta påhitt.

Nästa säsong var igen utan kval, men till säsongen 2008-2009 hade man bestämt om ligakval. Sport var förstås de stora förhandsfavoriterna, men även Jukurit och Kookoo som hade vunnit sina ekonomiska problem ville vara med i kampen. Sport vann för första gången mestis och fick kvala mot Ässät. En serie som blev en riktig thriller och som av många anses som en av de mest spännande matchserierna i finsk hockeys modern tid. Serien slutade till slut 4-3 till Ässät, men hade fått fart på snacket om kval även i fortsättningen. Det som även skapade stort snack var ligans "playout" system, där de fyra lag som missade slutspelet spelade mot varandra 11:an mot 14:e, 12:an mot 13:e. Lukko som slutade 11:e mötte till slut Ässät som slutade 12:e i grundserien i avgörande om vem som tvingas kvala, Ässät förlorade.

Nästa säsong satsade Sport stort, men floppade totalt och Jokipojat fick kvala mot Ilves. Serien var inte lika upphetsande som året före och Ilves klarade serien med 4-1 i vinster.

Sport hade sedan stora ekonomiska bekymmer och tvingades att kraftigt föryngra laget, och med den nya oerfarna tränaren Antti Törmänen vid styret. Nåja, säsongen blev succé och Sport firade sitt andra Mestismästerskap. Återigen åkte flera hundra vasabor till Lahtis i hopp om att serien skulle bli lika spännande som mot Ässät, det blev den dock inte och Pelicans vann med bekväma 4-0.

Sport vann även nästa säsong 2011/2012 och kvalade mot Ilves, nu var det flera tusen Sport supportrar på plats och även om man förlorade serien till slut 4-1 i matcher så hade de flesta ligalagens supportrar fått upp ögonen för Sports stora bortafölje, och man kan säga att härifrån började en ny generation i finska hockeyn, bort med de gamla trummorna och perukerna från läktarna och in med ny, europeisk supporterkultur. Flera lag började få små nya ultrasgrupperingar, förutom Sport så måste man ju säga att Jokerit även var en föregångare här. Denna maktkamp på läktarna håller på ännu idag där de gamla supportrarna inte vill dela utrymmen med de unga "huliganerna" och och den yngre generationen vill inte dela med de äldre. Denna säsong har det varit mycket gräl om detta i t.ex. Jyp och Jukurit där supportrarna har smutskastat varandra offentligt via sociala medier. Lite humor eftersom Jyp och Jukurit är kanske de två lag tillsammans med Tappara som förstärkt bilden om den stereotypiska finska hockeyföljaren. Spelskjorta med senapfläckar, rolig hatt, massa trummor och att håna domarna.

Nästa år var det Jukurits tur att möta Ilves i kvalet, och även här vann Ilves serien 4-1. Men nu steg bomben om att Jokerit skulle dra till KHL, och när det blev klart, fanns det återigen plats i ligan. Sport var enligt många det klart bästa alternativet, med störst publik, ett stort marknadsområde utan ett ligalag och det klart sexigaste alternativet.

Sport ledde säsongen 2013/2014 i december mestis grundserie med 20p till tvåan, Jukurit djupdykte och var i fara att inte klara sig till playoffs. Då gick man ut efter alla spekulationer mitt i pågående grundserien att Sport stiger till ligan nästa säsong. Som många kallade för "kabinettspel", en stämpel som Sport kommer få leva med länge. Trots att Sports supportrar var återigen de första att protestera mot detta, med att ha en banderoll i nästa hemmamatch där texten lydde "10 minuters tystnad för döden av den sportsliga framgångens betydelse". Efter 10 minuter fyllde man läktaren igen och drog igång som vanligt. Sport åkte ut i kvartsfinalen direkt mot just Jukurit. Shitstormen var total, Sport hade stigit till ligan trots att man inte vunnit Mestis, men man hade ju ändå varit det bästa mestislaget de senaste säsongerna.

2014/2015 spelade alltså Sport sin första säsong i ligan på 40 år, hemmapremiären mot TPS var bland den bästa stämningen jag upplevt på en match i finland. Dessutom vann Sport med 4-1. Sport snittade 1p/match med ett lag som på pappret var klart sämre än resten av lagen. Sport slutade sist med 60p på 60 matcher. Kookoo slog jukurit i mestisfinalen och uppfyllde de ekonomiska kraven och fick även sin plats i solen.

2015/2016 överraskade Sport de flesta och knep den sista slutspelsmatchen, där man förlorade två matcher mot TPS och åkte ut. Jukurit vann mestis och uppfyllde de ekonomiska kraven. Espoo Blues gick i konkurs och började nästa säsong om i Mestis som Espoo United.

Så var ligger vi nu? Ja, Jukurit, KooKoo och Sport var de tre sämsta lagen i ligan i år och många menar att de inte fortfarande borde vara i ligan, men med dessa regler tar det tid att bygga ihop ett ligalag, samtliga måste dessutom betala av sin ligalicens på 6 år, vilken ligger runt 1,6m€. Alltså dras det automatiskt 200-300k€ från spelarbudgeten de första åren.

Mestis då? Ja, de lag som dominerat mestis de senaste åren blev alla uppflyttade, kvar lämnade Tuto och Jokipojat, som haft stora ekonomiska bekymmer. Publiksnittet i Mestis ligger klart under 1000 åskådare/match och flertalet lag har hallar som inte drar mer än 1500 åskådare. Sapko har vuxit till att bli ett storlag i mestis nu, och ryktas att om ligan öppnas kommer ryssarna pumpa in pengar i K-Vantaa och göra det till Jokerits farmlag i ligan. Vilket skulle göra många inom ligans styrelse sura.

Ja, livet som Sportsupporter är verkligen inte lätt, ett lag som de flesta verkar hata, mycket för att Vasa är en tvåspråkigstad, med supportrar som har lite samma kultur som i Sverige, en tränare som är en av de mest hatade hockeypersonerna i Finland. Ja, man kan väl säga att Sport som klubb har alltid varit en förening som gjort allt på sitt eget sätt, både i gott och ont. Nå, men nu hoppas man i alla fall att Sport har en ljusare framtid, samtidigt som jag mer än gärna ser att vi har en kvalserie och att Sport riskerar att falla ut. Samma kan man inte säga om många andra bottenlagssupportrar som under dessa år om kvalseriens vara eller icke vara alltid tänkt på sin egen klubbs bästa.

All heder åt KiimaKooma som förtjänstfullt introducerat FM-ligan på delforumet. Jag har förståelse för att hockeyintresserade i Finland gillar sin inhemska liga.

Som utomstående går det dock inte att ta det finska systemet på riktigt allvar. Vissa år kval till ligan, andra inte. Vissa år möts Mestisvinnaren och jumbon från FM-ligan, fastän matchserien saknar relevans iom att ingen upp- eller nedflyttning sker. Andra år är det på riktigt.

Hade jag fått uppleva detta i svensk hockey hade jag nog ansett det vara ett tecken på fullständig röta i seriesystemet.

Är finska fans upprörda, likgiltiga eller kanske t o m nöjda med nuvarande utformning? Hur har det påverkat intresset för ishockey överlag i Finland? Drar KHL (och Jokerit) upp eller ner intresset och ska fler finska lag in i den ligan?

De flesta tycker att produkten (Ligan) inte är i skick, för många lag, för många matcher, för dyra biljetter och så vidare.

För att få ett vettigt kval borde man först degradera några lag, för att få ett starkare Mestis och sen skulle man kunna öppna en kvalserie. Jag tror och hoppas att dessa värsta påhitt från tidigare år nu är förbi och att man inser att detta är vägen att gå. Men det stora hotet är alltså att ryssarna pumpar in pengar i K-Vantaa för att lyfta dem till ligan som jokerits farmarlag.

Jokerit lämnade ett stort tomrum efter sig, med den största ishallen och mest publik. Och att man har lyckats hyfsat i KHL har väl också bidragit till att publiksiffrorna inte svikit där. Men tror nog inte något annat lag är på väg att lämna, eftersom detta redan upprörde känslor mellan ligalagen. Man hade t.o.m en pakt att vägra låna spelare från Jokerit.

Slutspelet har dragit igång, Saipa slog ut Pelicans med 2-1 i matcher i en jämn serie och Ässät slog ut Lukko med 2-0 i satakuntaderbyt. Saipa möter tvåan TPS och Ässät möter ettan Kärpät. Idag börjar första matcherna i dessa matcher, imorgon börjar serierna Tappara - Kalpa och JYP - HIFK.

Kort om serierna: Ässät utmanar alltså grundserievinnaren Kärpät, Kärpät är storfavorit, men Ässät brukar vara svårslagna i slutspelen och får man riktigt flyt till så kan det gå som våren 2013 då man vann ligan. Kärpät är alltid en av favoriterna och imponerade hela grundserien och var det klart bästa laget. Min tippning: 4-1 i matcher till Kärpät.

TPS är minst lika storhandsfavorit mot Saipa, TPS bör ta hem serien, men blir pressen för stor mot ett Saipa som överraskat alla hittills? Frans Tuohimaa har varit säkerheten själv i Saipas mål, och ställs mot TPS starka anfall. Min tippning: 4-2 i matcher till TPS

Tappara-Kalpa är en repris av förra säsongens finalpar, Tappara har inte imponerat under grundserien, men slutade ändå trea. Kalpa har varit ganska jämna över säsongen, och utmanar nog, men Tapparas material skall nog räcka ändå för att gå vidare. Min tippning: 4-1 i matcher till Tappara.

JYP-HIFK är kanske den jämnaste och mest spännande serien i kvartsfinalerna. Två storlag, där JYP är traditionellt starka alltid på våren, och HIFK är laget som allt som ofta underpresterar. Tror att sagan fortsätter här på samma sätt med att JYP går vidare med 4-3 i vinster.

Sen fortsätter jag också med de lag vars säsong redan tagit slut.

12:e slutade alltså HPK som jag tippade på 5:e plats. Får ge paranoid.android rätt här som sade att jag var lite väl optimistisk, blindad av förra säsongens framgång.

Unge Emil Larmi gjorde en bra säsong i målet och Antti Karjalainen gjorde inte heller bort sig de 17 matcher han fick stå.

Joonas Lehtivuori var ledaren på backsidan med hela 34 poäng på 52 matcher. Även Petteri Nikkilä producerade bra med poäng, utan att ändå göra sitt slutliga genombrott. Mathias Porseland och Jesper Lindgren producerade inte som väntat och detta gjorde att backsidan var lite väl tunn.

Oula Palve och Kristian Vesalainen var de vassaste anfallarna, där Palve såldes till TPS och Vesalainen till Kärpät. Båda gjorde sina genombrott och bör numera ses som elitspelare på denna nivå. Otto Paajanen, Teemu Turunen och Eetu Tuulola gjorde också en bra säsong. Ville Viitaluoma som flyttade hem från Sport lyckades inte som väntat här heller, men kontraktet fortsätter, ändå verkar det som att han inte hänger riktigt med i ligafarten längre. Robert Leino hade haft mera att ge men var skadad mycket och spelade bara 35 matcher. Janne Lahti lyckades heller inte göra mer än 15 poäng denna säsong och Victor Backman fick resepass efter 9 matcher med endast ett mål.