Förlossningsdepression

Som rubriken lyder så tror jag eller är ganska så säker på att jag hamnat i en förlossningsdepression, jag var deprimerad under hela graviditeten fick sagt från min psykolog att jag fått graviditetsdepression och dom gav förslaget att jag skulle börja med antidepressiva men jag tacka nej då det kunde uppkomma komplikationer för barnet, på förlossningen vart jag överlycklig första timmarna, sen blev jag hel skum började städa förlossnings rummet skulle upp och gå, och fixa och dona allt på en gång men koppla bort min son helt och hållet pappan till barnet fick ta över han på en gång, tills vi skulle sova och min son börja skrika och pappan vaknade ej då tog jag upp honom och bara grät av oro att han skulle gå sönder och över det stora ansvaret jag hade, jag kände att han var någon annans barn och jag kände mig inte kapabel till att ta hand om honom, han är nu idag 6 veckor och det sitter i fortfarande, allt har blivit ännu värre jag får svackor då jag bara skiter i allt och tänker att jag vill dö och det är där frågan kommer , jag kommer såklart söka hjälp för detta då jag vill vara den bästa mamman jag kan för min son han är ju det bästa som hänt mig även fast jag kanske inte riktigt har insett det, om jag tar upp min dödslängtan för barnmorskan, tillkallas socialen och åker jag raka vägen in till psyk då eller? Jag skulle aldrig vara så feg att ta livet av mig men när jag väl får den där svackan så känns det så tydligt att jag skulle verkligen kunna göra det jag känner ingen rädsla, det är bara min son som stoppar det. Kan jag som sagt säga detta till min barnmorska utan massa tjafs kan jag bara få hjälp att prata med någon utan soc och psyk?

Det är tydligen inget ovanligt att få en förlossningsdepression. Du kan absolut kontakta barnmorskan.

Enligt 1177 så kan det ibland ta upp till ca 6 månader innan det går över:
https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/...ssion/?ar=True

Själv tycker jag att du kan behöva en "paus" från föräldraskapet så att du kan återhämta dig, i alla fall någon dag eller vecka. Med det menar jag att du kanske t.ex. bör få sova ut om nätterna, i alla fall vissa nätter. Du kan ju fortfarande vara mamma när ni båda är vakna, men jag tänker att det nog är viktigt att din sömn inte avbryts m.m, så att du kan slappna av. Men jag är ingen expert, det är bara min spontana amatörmässiga tanke.

Oavsett vad så är det inget permanent, men du behöver hjälp under den här mer ansträngande perioden. De flesta upplever flera gånger under ens liv livssituation så överväldigande att man känner att man inte kan tänka klart. Då behöver man hjälp att dela upp det i mindre bitar så att det blir hanterbart, och när det är bra igen så kan man ta tillbaka de delar man känner att man orkar.

Tack för svaret, pappan jobbar borta om veckorna då jag inte kan få hjälp från hans håll och vi har flyttat till en ny stad så har inte många jag känner här i trakterna, men jag ska absolut ta kontakt med barnmorskan

Men du! Haha vafan, du kan ju inte göra detta själv. Inte konstigt att det blir mycket då. Och i en ny stad dessutom!

Du har alltså flyttat till en stad där du inte känner någon, pappan är borta om veckorna, och du har fött ett barn?

Inte alls konstigt att du känner att det är för mycket just nu.

Fråga din barnmorska om det finns någon möjlighet för hjälp på något sätt. Annars tycker jag att du bör överväga att flytta tillbaka till din gamla stad tills vidare. Tveka inte. Pappan borde absolut förstå. Fatta hur skönt det hade varit att ha nära och kära närvarande.

Detta kommer att gå bra Men se för helvete till att du får hjälp och inte är själv!

Tack så mycket 😊👍

Jösses! Vännen, man kan bli deprimerad för mindre!

Ta detta på allvar och prata med MVC eller BVC. De brukar be en fylla i enkäter om sitt mående ett tag efter förlossningen, för att fånga upp folk som mår dåligt. Det är verkligen vanligt.

Förlåt men det låter faktiskt omänskligt att ha fått första barnet och vara ensam i veckorna medan pappan arbetar på annan ort! Herregud i början med första barnet hinner man ju knappt duscha under dagen när pappan är på jobbet.

Får du i dig mat ordentligt?

Jag skulle råda dig att ta ett snack i familjen ang makens arbetssituation. Kan han vara föräldraledig två dagar i veckan, tex? Det är lätt att tänka innan barnet kommer att livet ska och bör rulla på som innan, men din kropp har genomgått en enorm påfrestning och det ÄR faktiskt så att tillvaron är helt annorlunda med en bebis i familjen.

Det är inte meningen att man ska bita ihop och klara allt. Det straffar sig i längden (ännu sämre mående, utbrändhet and what not).

Var inte rädd för antidepressiv medicin heller. Jag var riktigt deprimerad min första graviditet och haft ett fluktuerande mående under årens lopp. Det finns olika sorters preparat, vissa betecknas som säkra under graviditet, tex sertralin/"zoloft" (jag fick byta till det från cymbalta/"duloxetine" under en graviditet )