Överreagerar jag mot honom?

Inte psykopater.

Han behöver inte fråga om allt han gör (och det gör han inte heller). Långt ifrån.

Jag har inte ringt honom runt 10-snåret och gnällt över att han skulle komma hem. Han vägrade komma överens om en lösning som hade gjort oss båda nöjda och tillfredsställda. Han håller sig sällan till vad vi kommit överens om om det inte passar honom och han vill inte hitta en lösning som inte passar in i hans värld. Vi har haft diskussioner och bråk om detta tidigare och han har då medgett att det är fel att inte prata med sin partner om beslut som drabbar oss båda, men ändå skiter han högaktningsfullt i det när det väl kommer till kritan.

Hej Flashback!

Jag behöver hjälp med min och sambons relation. Vi träffades för mer än ett år sedan och har varit tillsammans i snart ett år. Allt har varit bra fram tills i mars då våra bråk ökade mer och mer och har nu eskalerat till där vi är idag. Detta är en wall of text, tyvärr....

Vi är båda heltidsstudenter och har ett stort gemensamt intresse som vi ofta gör tillsammans, men också enskilt. Båda studerar på olika orter som ligger ca 1,5 timmar från varandra och vi bor ca 30 minuter från hans studieort och drygt en timme från min. I alla fall, i förra tentaperioden bestämde han sig för hux flux att åka ner till sin lägenhet, utan att prata med mig om vad han hade tänkt göra. Jag fick bara ett sms samma dag med "Hej, nu åker jag ner till xxxxx med xx.xx-tåget. Syns efter tentan!". Jag blev otroligt sårad och ledsen över hans agerande för jag hade inte ens hunnit komma hem och träffa honom innan han åkte. Där började en halv vecka med dagliga telefonbråk där jag försökte förstå varför han gjorde så. För studiero hade han fått - jag hade två tentor dagarna innan hans tenta och jag skulle alltså inte ens vara hemma på dagen.

Nåväl, vi blev sams efter det. Men sen började bråk relaterade till vårt gemensamma intresse när jag inte fick vara med på en uppvisning, trots att den tillfrågade svarade för sent och jag stod först i kö efter det. Han hävdade att han hade gjort rätt och en massa andra saker. Hör till att uppvisningen var innan tentaperioden och han hade inte tid att prata med mig ens 30 minuter, men att åka ner till studieorten och slösa dyrbar tid på vårt intresse, det gick jättebra. Veckan efter uppvisningen var det en vårfest och den skulle han såklart gå på. Jag berättade för honom hur jag kände - nämligen att jag känner mig sårad över att han kan umgås så många timmar med främlingar och att han säger att han vill umgås med mig men gör raka motsatsen.

Nåväl, hela våren har han lovat dyrt och heligt att vi ska umgås i sommar och jag har litat på honom och trott att det är det vi ska göra. Så blev inte fallet. Utan att prata med mig anmälde han sig till en kurs som gör att han är borta nästan hela dagen i mer än en vecka. Lägg till ett sommarjobb utan några fasta arbetstider där han bara tar pass utan att kolla med mig och bara försvinner i några dagar. Lägg därtill att det är en kurs jag gärna ville vara med på, men sökte inte för att vi två skulle få mer tid tillsammans. Vi har haft så många bråk om denna sommarkursen, men han anser att han inte gör något fel. För han "får göra som han vill", och ja, absolut, men till en viss del. Med hans argument anmälde jag mig till en kurs långt bort som börjar på måndag och som kommer ge oss ännu mindre tid tillsammans (men han ska jobba då och lär väl inte ens märka att jag är borta).

Så igår small det rejält. För att jag skulle vara lite mer okej med det här lägret hade han lovat att han skulle komma hem varje kväll när jag inte jobbade natt och det är lugnt för min del. Jag har inga problem med att han sover där nere men då vill jag få veta det i god tid innan (minst 20 timmar alltså), dels för att jag är trött på hans plötsliga impulser som bara kommer. Igår kväll var jag hemma när han ringde och frågade om det var okej att han stannade där nere på lägret och jag tyckte han kunde ta tåget vid 22 och vara hemma runt 23. Det tyckte inte han och började argumentera om att han inte skulle hinna vara med så länge på krogrundan osv. Vi har pratat om detta igårkväll och då lät det som att han skulle komma hem mellan 22-00 och det var jag okej med. Jag berättade för honom vad vi kommit överens om sedan våra tidigare bråk, men han envisades med att stanna där nere och att det var det han hade sagt hela tiden. Jag blev sur, arg och ledsen. Dels för att han kan strunta i vad vi har kommit överens om tidigare med motiveringen "jag minns inte". Värt att tillägga är att jag ska jobba inatt så han lär inte komma hem och jag ansåg att han lätt hade kunnat dra ihop lite folk att gå ut med ikväll istället, men nä.

Ringde honom innan och berättade att jag är besviken på honom på hur han agerar när han vet om att det betyder mycket för mig att han kommer hem. Istället börjar han med "jag får göra som jag vill" och "det kan ju inte vara såååå farligt, dog du eller?". Då såg jag rött. Det är alltid jag som ska visa respekt och förståelse för hans val, men han anser att det inte kommer med lite motprestationer. Han kan inte förstå vad som är viktigt för andra personer.

Slängde ihop alla hans tillhörigheter hemma i en stor hög och sa att han får hämta sitt skit. Satte en kniv i hans skrivbord (som förövrigt jag har köpt till honom...) och har förstört alla inramade kort på oss tillsammans. Jag meddelade honom att han går hem från lägret nu om han är det minsta intresserad av att ha kvar sitt förhållande, men han är fortfarande kvar därnere och tänker komma hem efter 17, men då är inte jag hemma (och det vet han om....). Tänker inte sitta och vänta på att han ska komma hem eller strunta i det jag vill göra.

Jag är så besviken på honom just nu så ingen kan förstå hur jag känner mig. Han vägrar se min sida. Han vägrar förstå att hans beteende gör mig ledsen och han kör på i samma gamla mönster utan att bry sig.

Att diskutera:
- Överreagerar jag?
- Har jag så fel i det jag gör? Eftersom han inte anser att det är normalt beteende...
- Han har aldrig haft ett förhållande innan, tror ni att det spelar in?

Med vänlig hälsning,
En uppgiven och ledsen Luriosan