Eftersom det här var en av regionala morgonnyheterna:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sk...ssa-satsningar
..bestämde jag mig för att leta upp rapporten.
Mycket riktigt finns den ute på kommunens hemsida:
http://www.ostragoinge.se/wp-content...n-jornmark.pdf
Även om det handlar specifikt om Östra Göinge kommun finns där även annat som kan vara intressant för den som studerar liknande kommuner runtom i landet.
Frågeställning tillagd i samråd med TS /Mod.
Tror ni författaren drar korrekta slutsatser som vore tillämpliga på alla andra motsvarande kommuner, eller är det endast ett fåtal av alla glesbygdskommuner som skulle kunna koppla upp sig mot större arbetsmarknader såsom han beskriver det ens om all världens pengar satsades på detta?
Lite citat:
Det pekas även ut att det finns vissa företeelser som skiljer ut Östra Göinge från andra liknande kommuner, bl.a. flera jämnstora samhällen och att kommunen inte bara dominans av en centralort.
Som åtgärdsförslag pekas infrastruktursatsningar mot sydvästra Skåne ut (där det även görs en del intressanta jämförelser, bl.a. att ÖG-kommun var större än nuv. Staffanstorp/Lomma/Vellinge till 1960). Där ställer jag mig dock lite tveksamt hur man skulle kunna tänka sig en sådan åtgärd utifrån kommunens perspektiv såvida man inte tänker sig fler bussturer till järnvägs/busstationerna i Kristianstad/Osby/Hässleholm. Kommunen saknar järnvägar utöver någon industribana, och väg 19 som kommunalrådet Åberg pratar om går till Kristianstad som inte är någon av de expansiva nejderna beskriven i rapporten. Han hade lika gärna kunnat insistera på att tala om att förbättra 23:an söder om Hässleholm (den snabbaste och bästa vägen till Hässleholm från Broby går redan idag över 23:an vid Östanå trots att det är en omväg på 6-7 km jämfört med den smala kurviga 119) i likhet med E22:an och väg 19 söder om Knislinge är en usel väg. Kommunen ligger liksom mittemellan allt och är samtidigt så liten att alla trafikupplägg förutsätter byten eller omvägar till någon av de här orterna. Men visst, kan man se till att restider med bil/buss blir sådana att vissa yrkeskategorier skulle kunna bosätta sig där (tänker mig sådana som inte behöver resa varje dag) vore det bara positivt.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sk...ssa-satsningar
..bestämde jag mig för att leta upp rapporten.
Mycket riktigt finns den ute på kommunens hemsida:
http://www.ostragoinge.se/wp-content...n-jornmark.pdf
Även om det handlar specifikt om Östra Göinge kommun finns där även annat som kan vara intressant för den som studerar liknande kommuner runtom i landet.
Frågeställning tillagd i samråd med TS /Mod.
Tror ni författaren drar korrekta slutsatser som vore tillämpliga på alla andra motsvarande kommuner, eller är det endast ett fåtal av alla glesbygdskommuner som skulle kunna koppla upp sig mot större arbetsmarknader såsom han beskriver det ens om all världens pengar satsades på detta?
Lite citat:
Citat:
Ända sedan kommunreformen [1974] slutfördes har
glesbygdskommuner av Östra Göinges typ kommit
att konfronteras med stora strukturella utmaningar.
Rapporten handlar om hur dessa ser ut men också
vilka möjligheter som finns att hitta en väg framåt
där den svenska landsbygden inte blir en passiv
mottagare av skatteutjämningsbidrag eller fungerar
som transitslussar för flyktingar innan de på allvar
introduceras in i det svenska samhället och bosätter
sig i någon av våra tjugo största städer. Ska den utmaningen
lösas handlar det både om att analysera
problemens kärna men också att se på hur sådana
kommuner kan få medel att förbättra sin situation.
[...]
Att mönstret med kommunal variation inte var slumpmässigt
visas av att samma alternativa band av villakommuner
uppstod kring varje svensk större stad under
1960- och 1970-talen. Inte sällan var det också ett
sätt att försöka behålla sin kommunala självständighet genom att öka befolkningen snabbt.
Under 1970- och till viss del 1980-talet blev
variationen betydelsefull även på ett negativt sätt.
Orsaken till det var att Sverige gick in i den starka
socioekonomiska omstrukturering som redan
beskrivits. För många av de kommuner som nybildats
fram till 1974 blev denna kris så djup att de i allt
högre grad förvandlats till rent administrativa delar
av den statliga politiken, där befolkningsminskningen
och urholkningen av skattekraften gjort att
de blivit alltmer beroende av statsbidrag för att utföra
legalt reglerade samhällstjänster.
[...] När sedan en omstrukturering
av näringslivet och samhällsbyggandet
blev nödvändigt i dessa kommuner från och
med 1980-talet saknade de instrumenten för att
göra det. Kommunreformen 1974 hade definitivt
inte utrustat dem med några sådana redskap. Det
ledde istället till en resignation och isolering i den
kommunala politiken och förvaltningen.
[...] Här finns också den stora paradoxen i den
svenska kommunreformen. Den var avsedd för att
skapa en ny struktur och en långsiktig hållbarhet
när ett antal nya centralorter antogs fortsätta att
växa som de gjort åtminstone fram till 1970-talet.
De kom sedan att möta en helt annan verklighet,
där centralorterna i uppemot tvåhundra svenska
kommuner utvecklades till att bli alltmer struktursvaga.
Situationen påminner starkt om företag som
genomför fusioner för att samordna sin investeringar
och effektivisera verksamheten, men som i nästa
steg upptäcker att den grundprodukt de baserat sin
verksamhet plötsligt förlorat sin marknad.
glesbygdskommuner av Östra Göinges typ kommit
att konfronteras med stora strukturella utmaningar.
Rapporten handlar om hur dessa ser ut men också
vilka möjligheter som finns att hitta en väg framåt
där den svenska landsbygden inte blir en passiv
mottagare av skatteutjämningsbidrag eller fungerar
som transitslussar för flyktingar innan de på allvar
introduceras in i det svenska samhället och bosätter
sig i någon av våra tjugo största städer. Ska den utmaningen
lösas handlar det både om att analysera
problemens kärna men också att se på hur sådana
kommuner kan få medel att förbättra sin situation.
[...]
Att mönstret med kommunal variation inte var slumpmässigt
visas av att samma alternativa band av villakommuner
uppstod kring varje svensk större stad under
1960- och 1970-talen. Inte sällan var det också ett
sätt att försöka behålla sin kommunala självständighet genom att öka befolkningen snabbt.
Under 1970- och till viss del 1980-talet blev
variationen betydelsefull även på ett negativt sätt.
Orsaken till det var att Sverige gick in i den starka
socioekonomiska omstrukturering som redan
beskrivits. För många av de kommuner som nybildats
fram till 1974 blev denna kris så djup att de i allt
högre grad förvandlats till rent administrativa delar
av den statliga politiken, där befolkningsminskningen
och urholkningen av skattekraften gjort att
de blivit alltmer beroende av statsbidrag för att utföra
legalt reglerade samhällstjänster.
[...] När sedan en omstrukturering
av näringslivet och samhällsbyggandet
blev nödvändigt i dessa kommuner från och
med 1980-talet saknade de instrumenten för att
göra det. Kommunreformen 1974 hade definitivt
inte utrustat dem med några sådana redskap. Det
ledde istället till en resignation och isolering i den
kommunala politiken och förvaltningen.
[...] Här finns också den stora paradoxen i den
svenska kommunreformen. Den var avsedd för att
skapa en ny struktur och en långsiktig hållbarhet
när ett antal nya centralorter antogs fortsätta att
växa som de gjort åtminstone fram till 1970-talet.
De kom sedan att möta en helt annan verklighet,
där centralorterna i uppemot tvåhundra svenska
kommuner utvecklades till att bli alltmer struktursvaga.
Situationen påminner starkt om företag som
genomför fusioner för att samordna sin investeringar
och effektivisera verksamheten, men som i nästa
steg upptäcker att den grundprodukt de baserat sin
verksamhet plötsligt förlorat sin marknad.
Det pekas även ut att det finns vissa företeelser som skiljer ut Östra Göinge från andra liknande kommuner, bl.a. flera jämnstora samhällen och att kommunen inte bara dominans av en centralort.
Som åtgärdsförslag pekas infrastruktursatsningar mot sydvästra Skåne ut (där det även görs en del intressanta jämförelser, bl.a. att ÖG-kommun var större än nuv. Staffanstorp/Lomma/Vellinge till 1960). Där ställer jag mig dock lite tveksamt hur man skulle kunna tänka sig en sådan åtgärd utifrån kommunens perspektiv såvida man inte tänker sig fler bussturer till järnvägs/busstationerna i Kristianstad/Osby/Hässleholm. Kommunen saknar järnvägar utöver någon industribana, och väg 19 som kommunalrådet Åberg pratar om går till Kristianstad som inte är någon av de expansiva nejderna beskriven i rapporten. Han hade lika gärna kunnat insistera på att tala om att förbättra 23:an söder om Hässleholm (den snabbaste och bästa vägen till Hässleholm från Broby går redan idag över 23:an vid Östanå trots att det är en omväg på 6-7 km jämfört med den smala kurviga 119) i likhet med E22:an och väg 19 söder om Knislinge är en usel väg. Kommunen ligger liksom mittemellan allt och är samtidigt så liten att alla trafikupplägg förutsätter byten eller omvägar till någon av de här orterna. Men visst, kan man se till att restider med bil/buss blir sådana att vissa yrkeskategorier skulle kunna bosätta sig där (tänker mig sådana som inte behöver resa varje dag) vore det bara positivt.
__________________
Senast redigerad av Siegfrid 2017-06-20 kl. 22:25. Anledning: frågeställning inlagd
Senast redigerad av Siegfrid 2017-06-20 kl. 22:25. Anledning: frågeställning inlagd
