Hjälp mig ställa diagnos så jag får hjälp.

Kära flashbackare.
Som många av er har säkerligen märkt så krävs det oftast att man kan argumentera med läkare innan man får hjälp. Det hände mig själv exakt för 1½ månad sen när jag äntligen tog mig till mod att söka hjälp. Papegojans lösning var att jag skulle själv, privat hitta en psykolog via 1177 och ta kontakt.

Lite bakgrund:
- Jag är en rastlös person (har säkert gått runt lägenheten 50 varv medans jag skrivit det här inlägget)
- Jag är konstant stressad i hjärnan, jag måste vara på jobbet en halvtimme före alla andra för att inte stressa upp mig.
- Jag är lättretlig och har svårt att släppa grejer.
- Jag har ångest, piper det i örat längre än fem sekunder tror jag att jag skall bli döv och får panik.


Tidigare kunde jag hantera detta, men det har blivit svårare och svårare med åldern, giftermål, kids, jobb, amorteringar etc etc och allt ansvar och stress som följer med det.
Sista månaderna har varit extra jobbiga och stressiga och det känns som jag behöver biologisk hjälp.

Det som har hänt är att jag är ännu mer lättretlig.
Min kropp är så irriterad att jag inte ens klarar av hetta, kyla, kryddiga smaker.
Att diska med varmt vatten kan få det att börja krypa upp mina händer och upp mot armarna.
En gingershot kan skapa oro och irritation i kroppen.

Alla värst är ångesten, jag känner hur den sakta kryper fram under kvällen, det blir bara värre och värre och jag måste varje natt däcka utav trötthet, för jag är övertygad om att jag kommer att dö i sömnen. Ofta vaknar jag med oro och ångest i kroppen, har jag tur är jag ledigt och det är soligt och varmt ute och genom att vara ute i naturen, kommer jag på andra tankar och mår hur bra som helst för ett par timmar.

Är det deppigt väder ute, och jag måste jobba är det fuckin kört.
Ångesten som jag vaknar upp med försvinner inte och min hjärna letar efter orsaker till att få panikattack. Som exempel kan jag ta hur helgen har varit.

Jag läste någon artikel att problem med bukspottkörteln kunde ligga bakom ångest.
Fråga inte mig hur jag hittade den, eller varför jag ens letade upp den.
Inom två minuter hade jag läst symptomen och jag var övertygad om att jag hade det.

Första ångestattacken, två minuter senare kommer nummer två när jag är säkert på att jag kommer kunna övertyga läkaren att ta prover på mig (står i artikeln att många läkare missar) det.
Jag lugnar ner mig lite när jag ser att man kan lämna det provet på en privatklinik så jag bokar tid, men det går åt helvete igen när jag får reda på att jag måste invänta en vardag innan jag kan lämna prov och vänta i upp till två veckor på provresultat.

Hela helgen är det allt jag kan tänkta på, kan inte koncentrera mig på jobbet.
Folk pratar med mig och det låter bara yadi yadi yaa i mina öron och jag svarar med hmm åt allt för jag är så upptagen med att oroa mig för att jag ska dö innan jag ens har fått provresultaten ena sekunden och hur jag andas djupt och försöker lugna ner mig nästa sekund genom att försöka övertyga mig själv att det är en galen ide och försöka tänkta på något annat.

Vad ska jag söka hjälp för?
Panikattacker?
Ångestattacker?
Panikångest?

Några tips på vad jag kan säga för att bli tagen på större allvar?
Några tips på bra mediciner att börja med?

Sök för ångest och panikångest attacker. Ssri preparat och eventuellt något milt lugnande benzodiazepam (oxascand?) preparat som stöd under insättnings och upptrappnings priod med ssri. KBT terapi.

Berätta om dina besvär utan att själv försöka lägga en diagnos i läkarens mun.
Tillika är det läkaren som bedömer vad som är en bra medicin för dina besvär utifrån din berättelse om hur du upplever dina problem, inte du som kommer med en önskelista om vad du vill få.

Hör av dig till din vårdcentral och berätta att du har svår ångest återkommande. Eventuellt får du ångestdämpande utskrivet men utifrån dina besvär låter det nästan som om du kanske skulle må bra av att träffa en psykiater som är specialiserad mot det där.

Lycka till.

Tack!


Jag har två gånger har jag sökt hjälpt, genom att bara berätta angående mina besvär och det har gått snart tre månader utan att jag har fått hjälp och det har bara blivit sämre.

Den förste lyckades övertyga mig själv att jag hade allergi och skulle käka antihistaminer.
(De hjälper någorlunda förresten)
Det var så hela den onda spiralen började, när det var varmt och alla nös och hade rinniga ögon mådde jag bra och när det regnade flera dagar i sträck och all pollen var borta kunde jag må riktigt skit. Jag ringde in flera gånger men blev inte tagen på allvar.

Det kunde vara mögel, det kunder vara kvalster, det kunde vara det ena och det andra jag åt.
Jag skulle föra dagbok, leta efter det som gjorde mig så dålig att kroppen kände oro och ångest bara jag var i närheten av det. Jag kommer att ha väntat i 45 dagar på min läkartid imorgon, inte så säkert på att jag kommer klara av att vänta i 45 dagar till.

Om läkaren inte redan gjort det så kommer någon ställa diagnosen "ångesttillstånd, ospecificerat" tills att du kommer i kontakt med en psykiater som kanske specificerar diagnostiken. Det viktigaste är inte att hitta rätt diagnos utan rätt behandling. Om du inte råkar ha någon personlighetsstörning, vilket borde visa sig en tid in i behandlingen.

Psykhjälp är ingen kirurgisk konst utan det tar TID med många uppehåll. man kan hinna bli av med allt, jobb, arbetsförmåga, livskvalitet m.m innan man får rätt hjälp.

Regentia kan ha rätt i de flesta fallen men jag fick själv ta reda på lämpliga läkemedel under tiden jag var på vårdcentralen, det brukar inte sitta specialister inom psykiatrin där.

SSRI preparat är förstahandsval och det finns en uppsjö att prova mellan. Dosering och läkemedel kan behöva justeras i all oändlighet innan det leder någonvart.

KBT är en minst lika viktig komponent som medicinsk behandling vid ångestproblematik.

Se över kost&motion och andra rutiner.

När du sedan är och pratar med farbror doktorn igen ska du vara desperat, det är det enda som hjälper. Din vardag låter jävligt trasig från det du skriver och du har all rätt till hjälp, ge dig inte. Du har också rätt till mer regelbunden uppföljning än 45 dagar. Kan inte allmänläkaren reda ut det får de skicka dig till vuxenpsyk.

Förvänta dig inte någonting är mitt råd. Psykiatriska vården är under all kritik i vissa delar av landet. Det kan ta år att ens bli utredd och när du väl blir det så blir det ingen behandling om du inte själv ligger på och tjatar. Information jag själv kunde haft nytta av för tio år sedan och försökt på egen hand med terapiböcker istället. Jag gör detta i dagsläget men energin och hoppet var högre för 10 år sedan. Synen man får på samhället när samhällskontraktet bryts och man inte får den vård man är berättigad hjälper inte heller till. Hoppas du bor i ett bra landsting. Annars får du söka på anxiety på Amazon.com och läsa recensioner på böcker och se om de verkar vara för dig. Ett jävla hästjobb att arbeta med sin terapi i bokform utan stöd och bollplank i form av en terapeut men jag lägger mitt hopp på att för eller senare så hittar man rätt.

Kbt och mindfullness

Jag skulle undvika gifter som beroendeframkallande mediciner.

Förlåt, jag var kanske lite otydlig. Med psykiater menade jag remiss till psykiatrin och mellanlanda på någon mild ångestdämpande.

Skicka en egenremiss eller be VC om att få bli remitterad till psykiatrin. Där får du komma på ett bedömningssamtal. Var dock beredd på att det kan (kommer) ta tid och på att psykiatrin kan göra bedömningen att du kan behandlas inom primärvården (VC).

Blir det riktigt illa - åk till psykakuten. Att be om hjälp är inget skamligt.

.. vilken antihistamin fick du btw? Antihistaminer används ofta inom psykiatrin, ensamt eller som tillägg, då de inte är beroendeframkallade som bensodiazepiner.

En liten update.
Träffade läkaren idag, det blev inga läkemedel.
Han ville inte hamna i trubbel med Socialstyrelsen sa han, de hade visst koll på hur mycket han skrev ut.
Va fan är det för jävla svar?

Jag skulle visst köpa rosenextrakt receptfritt på apoteket, lol.

Jag fick remiss till KBT, dock så måste vi Skåningar själva ta tag i det och hitta en lämplig terapeut via 1177.

En positiv grej är dock att mina ångestattacker har minskat kraftigt när jag har accepterat för mig själv att har psykiska problem och slutat leta runt efter massa jäkla fel.
Nackdelen är att jag inte klarar av att vara ens fem minuter på jobbet.
Jag skulle hälsa på idag på min lediga dag och jag märkte att bara tanken satte igång en jäkla massa reaktioner på mig. Jag fick ryckningar på ögonlocken och händerna började skaka.

När jag kom in i jobbet så klia det i halsen, jag blev yr, oron spred sig i hela kroppen, likaså klådan.
Jag var där bara i femton minuter, men fortfarande efter flera timmar är jag uppstressad och har oro i kroppen.

Känns ju som om jag har gått in i väggen eller något egentligen.
Jag har tagit ut 25 dagars föräldraledighet dessa 45 dagar och det känns som om deras tålamod börjar att tryta. Kommer förlora jobbet i den här takten, kanske ska ringa in och be dem sjukskriva mig?

När det gäller antihistaminer har jag endast fått receptfria, de hjälper någorlunda, om jag dubblar dosen. Jag har ringt in och tjatat om att få Atarax utskrivet för jag har djupt inne i mitt medvetande varit övertygad om att mina jävla besvär inte beror på någon jäkla allergi, men det borde vara enklare att få den utskriven eftersom de själva blint trodde på allergier.
De hoppade över Atarax och jag fick en kortisonspruta direkt istället.

Frugan och morsan har fått Atarax 25 mg utskrivet, vet inte om jag skall sno lite från dem och knapra en halv tablett om dagen.

Lider med dig - förjävla dålig respons från läkaren. Du ville väl inte ha 500 Stesolid. Tycker att det är mycket underligt att du inte ens fick en antihistamin, det brukar de vara villiga att skriva ut vid ångestbesvär.

Be om ett läkarbyte. "Din" läkare verkar inte vilja hjälpa dig.