Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-06-17, 06:13
  #1
Medlem
Stig-Britts avatar
Ett problem som vuxit mycket för mig de senaste 2 åren (jag är ca 30 år) är att jag upplever människor i min omgivning som fruktansvärt barnsliga.

Jag lever inte i en relation, har heltidsjobb, lägenhet, bil och så vidare - i mitt tycke ett ganska normalt liv med den skillnaden att jag inte följer TV-serier (aldrig), tittar på filmer (mycket sällan), spelar TV/dataspel (aldrig), går ut på krogen (aldrig/någon enstaka gång per år) och så vidare.

Detta har gjort det svårt för mig att umgås med andra då, när jag träffar kompisar och ex. tar en promenad och bara vill prata, ständigt får lyssna på konversationer om karaktärer i TV-serier, händelser i filmer eller andra fiktiva verk och så vidare. Jag kan inte relatera till detta över huvud taget vilket gör umgänget fruktansvärt tråkigt för min del. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "hur hinner man vara så intresserad och passionerad kring en TV-serie när man har heltidsjobb." Utöver det sköter man rimligtvis sitt hem; städar, tvättar, diskar och så vidare - det är ju saker som ska göras jämt och ständigt.

Detta leder till att jag känner mig mycket gammal för min ålder och upplever andra i min ålder som mycket barnsliga - men jag vet ju inte om det är så eller om jag bara är fruktansvärt tråkig och innehållslös (jag för gärna timlånga diskussioner om psykologi, ekonomi, matematik, programmering, juridik, fotografi, historia, filosofi eller något annat i den dimensionen - men jag klarar inte 30 minuters snack om vad som hände i senaste avsnittet av TV-serie X [inte ens få det berättat till mig, jag somnar mentalt]).

Det är rätt trist att känna såhär, så vad gör jag?
Citera
2017-06-17, 07:19
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Stig-Britt
Ett problem som vuxit mycket för mig de senaste 2 åren (jag är ca 30 år) är att jag upplever människor i min omgivning som fruktansvärt barnsliga.

Jag lever inte i en relation, har heltidsjobb, lägenhet, bil och så vidare - i mitt tycke ett ganska normalt liv med den skillnaden att jag inte följer TV-serier (aldrig), tittar på filmer (mycket sällan), spelar TV/dataspel (aldrig), går ut på krogen (aldrig/någon enstaka gång per år) och så vidare.

Detta har gjort det svårt för mig att umgås med andra då, när jag träffar kompisar och ex. tar en promenad och bara vill prata, ständigt får lyssna på konversationer om karaktärer i TV-serier, händelser i filmer eller andra fiktiva verk och så vidare. Jag kan inte relatera till detta över huvud taget vilket gör umgänget fruktansvärt tråkigt för min del. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "hur hinner man vara så intresserad och passionerad kring en TV-serie när man har heltidsjobb." Utöver det sköter man rimligtvis sitt hem; städar, tvättar, diskar och så vidare - det är ju saker som ska göras jämt och ständigt.

Detta leder till att jag känner mig mycket gammal för min ålder och upplever andra i min ålder som mycket barnsliga - men jag vet ju inte om det är så eller om jag bara är fruktansvärt tråkig och innehållslös (jag för gärna timlånga diskussioner om psykologi, ekonomi, matematik, programmering, juridik, fotografi, historia, filosofi eller något annat i den dimensionen - men jag klarar inte 30 minuters snack om vad som hände i senaste avsnittet av TV-serie X [inte ens få det berättat till mig, jag somnar mentalt]).

Det är rätt trist att känna såhär, så vad gör jag?
Känner igen mig! Men epitetet ytlig passar bättre än barnslig, tycker jag. Du verkar djup och intellektuell ( som jag...) och det är andefattigt att umgås med ytliga, lättsinniga personer; men ibland i livet kan man råka på likasinnade. Se dig omkring lite vidare. Finns det nån som skulle kunna vara på din våglängd? Nån som du kanske inte tänkt på som en potentiell vän. Annars kanske en studiecirkel kan öka chanserna att hitta nån med gemensamma intressen? Lycka till!
Citera
2017-06-17, 09:04
  #3
Medlem
UnbearableSanitys avatar
De flesta människor är väldigt ytliga och inte särskilt intresserade av intellektuella ämnen. Men det finns några guldkorn därute. Tyvärr har många av oss blivit ganska introverta då vi insett att majoriteten av människor inte är intressanta att prata med.

Försök hitta någon klubb med folk som har gemensamma intressen. Eller försök gå med i Mensa (om du har IQ över 130). Där hittar man säkert många intellektuella.

Eller gör som jag och lär dig att njuta av ensamheten och alla tid den ger för läsning, filosofiserande och att lära sig nya saker.
Citera
2017-06-17, 13:34
  #4
Medlem
doedkos avatar
Vidga dina vyer och försök hitta likasinnade. Kanske kan föreningar, klubbar eller något annat fungera? Är du intresserad av politik, gå med i Utrikespolitiska föreningen, bli aktiv politiskt, gå med i någon kulturförening. Gå på teater och prata med människor i pausen, volontärjobba, vad som helst bara du träffar andra människor som du kanske har mer gemensamt med.

Det är inte omöjligt.
Citera
2017-06-17, 14:36
  #5
Medlem
RetroLovers avatar
Nu vet jag ju inte om de beter sig allmänt barnsligt, men att tycka någon är barnslig för att han/hon är intresserad av någon tv-serie låter bara som en besserwisser-varning från din sida.
Citera
2017-06-17, 16:07
  #6
Medlem
Stig-Britts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av RetroLover
Nu vet jag ju inte om de beter sig allmänt barnsligt, men att tycka någon är barnslig för att han/hon är intresserad av någon tv-serie låter bara som en besserwisser-varning från din sida.

Barnsligt kanske är fel ordval - ytligt kanske är mer träffande. Jag tror jag använder ordet barnslig för att jag känner mig så gammal i jämförelse. Som en gammal gubbe. Jag tittade på TV-serier och så vidare när jag var 14-19 år, så det kanske är därför jag förknippar det med barnslighet, jag vet inte. Jag tror inte att jag är någon besserwisser.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback