Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2017-06-15, 15:01
  #13
Medlem
Grumpykittys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av FromAnotherPlace
Ge Mirtazapinet en chans, men jag tycker att du bör sträva för att få någon form av samtalsterapeutisk hjälp också. Psykologkontakt, alltså. Är det en allmänläkare på en vårdcentral, som du har pratat med? Be i så fall om en remiss till en vuxenpsykiatrisk öppenvårdsmottagning för vidare kontakt med psykiater och psykolog. Sedan funderar jag över dina symtom: ''Har under flera års tid mått dåligt (ångest, oro, sömnsvårigheter, ingen energi, allt känns jobbigt/tråkigt, svårt att fokusera).'' Vad får dig att tro att du har ADD/ADHD? Dina symtom låter ju som vanliga symtom på depression/ångest.

Som jag ser det, så är mediciner enbart en del av lösningen på sådana här psykiska problem. Enligt egen erfarenhet, så skulle jag säga att upplägget ser ut såhär:

1/3: Psykofarmaka. Vid ångest- och depressionsproblematik kan mediciner absolut vara till hjälp, men ofta är de inte hela lösningen. SSRI/SNRI kan ha en åtminstone stödjande effekt (de skapar en form av grundstabilitet i måendet), men här får man ibland prova sig fram innan man hittar rätt. Jag är inte emot bensodiazepiner, men att förlita sig på dem för mycket är ingen bra idé; det bästa är att ha en stabil grundmedicinering (t. ex. SSRI) med någonting som fungerar och sedan använda sig av bensodiazepiner sparsamt och endast i nödfall.
1/3. Samtalsterapi. En bra psykologkontakt, som man känner förtroende för, kan vara till stor hjälp. Även om det inte är någon specifikt inriktad terapi, så kan det vara skönt nog bara att ha någon utomstående, professionell person att ventilera tankar om sitt mående och sin livssituation för på regelbunden basis.
1/3. Övergripande förändringar i och översikt över ens livssituation. Den här biten kan vara ganska så omfattande, men kortfattat berör den ditt liv och leverne i allmänhet. Hur ser din livssituation ut? Är du nöjd/missnöjd med din livssituation (sysselsättning, bostad, socialt umgänge, etc)? Om inte, vilka små steg kan du börja ta för att förändra den? Du kan även se över dina levnadsvanor. Motion. Alkohol- och droganvändning. Etc. Fritidssysselsättning/meningsfulla aktiviteter? Har du några sådana? Om inte, skulle du kunna börja ta upp någon syssla som känns meningsfull och ägna en del av din fritid åt denna?

Det är väl vad jag har att bidra med.

Citat:
Ursprungligen postat av tv-geek
Jag vill lägga en +1 på denna kommentar. Jag håller definitivt med om att alla de åtgärder som nämns här skulle göra ts gott och förbättra måendet avsevärt.

Jag vill också lägga till, så kallad, "färdighetsträning" till listan på saker som skulle kunna hjälpa. Med färdighetsträning menas att man får hjälp med att skapa sig kunskap kring sin egen hälsa/ohälsa. Om någon, till exempel, lider av generell ångest med svåra panikattacker så är det en högst effektiv behandling att utbilda patienten i saker som har med ångest att göra. När man tillgodoser sig objektiv kunskap om det som är svårt och jobbigt så blir det per automatik lättare att hantera.

Samma princip gäller för alla diagnoser, jag fick sådan träning när jag fick min adhd-diagnos, till exempel. Jag fick dels generell information om adhd men också individanpassad hjälp där vi skissade fram hur adhd:n påverkade mig mest och var jag upplevde mest och flest svårigheter. När jag fått se på min egen diagnos och mina värsta svårigheter/symtom, blev det mycket lättare att hantera olika situationer och att komma på strategier för mina svårigheter.

Bra skit det där (även om det har ett urfånigt namn) - färdighetsträning.

Hejhej

Ska komma försöka komma ihåg detta inför nästa möte med läkaren vilket är 1 månad bort, men tack för era svar!
__________________
Senast redigerad av Grumpykitty 2017-06-15 kl. 15:07.
Citera
2017-06-15, 22:27
  #14
Avstängd
v333s avatar
Varför vill du ha en diagnos? vad tror du ska hända när du äntligen får denna gulliga diagnos? Nej det finns andra problem i grunden det handlar om. Alla läkare i Sverige är INKOMPETENTA de kan inte ett skit ska jag tala om för dig. Du kan sitta där i 10år och babbla på och svamla med dem men i slutända kommer inget ha hänt. sorgligt men sant.
Citera
2017-06-15, 22:40
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av v333
Varför vill du ha en diagnos? vad tror du ska hända när du äntligen får denna gulliga diagnos? Nej det finns andra problem i grunden det handlar om. Alla läkare i Sverige är INKOMPETENTA de kan inte ett skit ska jag tala om för dig. Du kan sitta där i 10år och babbla på och svamla med dem men i slutända kommer inget ha hänt. sorgligt men sant.

90% är mer intresserade av hur mycket du tjänar, var du bor och vilka typer tillgångar du har. De till och med Googlar ditt namn för att de tycker det är relevant innan de träffar dig. Så man kan fråga sig hur allt detta är relevant med de symptomer och det hälsotillstånd man behöver lösa...I Lund på Capio var det en idiot, egentligen flera idioter som "ville lära känna mig bättre". Vad det innebär är att de inte fick napp på någon finansiell information om mig förutom en adress och de kunde inte avgöra om jag var bättre eller sämre än dem så de behövde att jag försåg dem med gapet. Jag sa till dem att jag har alla de vänner jag behöver och att jag inte betalt en dyr patientavgift för att dela med mig av information som ett fåtal är insatta i. Dessutom är detta inte relevant för det jag söker för. Då visste de inte vad de skulle säga så jag jackade av. Jag kommer ALDRIG mer sätta min fot på Capio eller på VC Getingen i Lund för där var det två som var mer intresserade av hur deras kollegor hade agerar och löst symptomer än att lösa det jag var där för. Alltså jag som patient är i all lägen i andra eller tredje hand. Så du har helt rätt. De är inkompetenta för man kan tråla på internet själv och komma fram till bättre lösningar. Ludret som är chef på VC getingen i Lund måste ha sugit av någon för det där med intelligens verkar vara ett enda stort hålrum.
Citera
2017-06-17, 08:15
  #16
Moderator
TheLuckys avatar
Psykisk hälsa -> psykiatri och pyskofarmaka. Flyttar tråden hit.

/Mod
Citera
2017-06-17, 08:36
  #17
Medlem
Asklords avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grumpykitty
De olika SSRI läkemedel jag har provat är setralin/zoloft, citalopam och någon till. Har gett dem en ärlig chans på ca 4-6veckor.

Fick nu igår något nytt som heter Mirtazapin.

Allt är relativt, men ska jag jämföra med mig själv och min resa med ångest och medicinera så har du inte testat särskilt mycket (vilket är positivt.) Låter som en bra idé att lägga till Mirtazapin 15 mg.
Blir dock fundersam över att du inte blir trött av den?
Är du seg morgonen efter?
Citera
2017-06-17, 17:53
  #18
Medlem
Grumpykittys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TheLucky
Psykisk hälsa -> psykiatri och pyskofarmaka. Flyttar tråden hit.

/Mod
Sorry att jag la den i fel topic!

Citat:
Ursprungligen postat av Asklord
Allt är relativt, men ska jag jämföra med mig själv och min resa med ångest och medicinera så har du inte testat särskilt mycket (vilket är positivt.) Låter som en bra idé att lägga till Mirtazapin 15 mg.
Blir dock fundersam över att du inte blir trött av den?
Är du seg morgonen efter?

Nej, känner inget speciellt dagen/morgonen efter.
men har bara ätit Mirtazapin i 2-3 dagar.
Märker heller ingen skillnad när jag äter den.. men det är kanske som Sertralin att det kan ta 2-4veckor innan den ger full effekt.
__________________
Senast redigerad av Grumpykitty 2017-06-17 kl. 18:32.
Citera
2017-06-20, 23:07
  #19
Medlem
lithionits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grumpykitty
Tjenare allihopa!

Har under flera års tid mått dåligt (ångest, oro, sömnsvårigheter, ingen energi, allt känns jobbigt/tråkigt, svårt att fokusera, slutat dricka alkohol klarar inte av ångesten man får dagen efter och den sitter i också några dagar).

Men nu i mitten på 2016 så vart det ännu värre och jag valde att besöka en läkare och fick provat några olika SSRI läkemedel (varför jag inte gått till läkaren tidigare är för jag tycker det är jobbig att be om hjälp och prata om personliga saker). Men några av dem gjorde inget, andra tappa jag hungern helt eller mår ännu sämre.

Jag försökte förklara till min läkare att det hjälper inte med de hon ger mig. Det läkare svara var att de SSRI läkemedeln kommer hjälpa.

Har provat olika benzo, lyrica osv. Kan säga direkt att diazepam, klonazepam, lyrica hjälpte. Men vill inte börja självmedicinera mig.. självmedicinering är en rätt hal nerförs backe. Sett det hände för vänner...

Igår var jag förbi läkare för att göra ADD/ADHD test och något till test. Men det tar ju något år innan man får svar på de testerna.

Tog då också upp ifall jag hade kunnat få prova något mer effektivt vilket läkarn sa nej till. Läkaren sa att jag är så pass ung och detta kommer fixa sig med tiden.

Så nu vänder jag mig till er med mer erfarenhet, vad rekommenderar ni att jag gör?

Går du hos privatläkare eller via psykiatrin? Antar det förstnämnda är svaret, att få träffa samma läkare återkommande på psyk är i de flesta städer mkt sällsynt

Ni får väl prova er fram, tar tid att hitta en bra kombination.
Citera
2017-06-20, 23:25
  #20
Medlem
G13Hazes avatar
Om det handlar om att du vill ha benzodiazepiner utskrivna så gör läkaren rätt i att inte skriva ut dessa. De är till för att stävja svåra sömnproblem och en enorm ångest under en kort period. De går att få utskrivna regelbundet under en längre period men det är du som patient som blir lidande i längden av det, då beroendet inte är att leka med. Alkohol och benzodiazepiner är väl de två drogerna där avtändning ifrån ett beroende med störst sannolikhet kan leda till att du dör.

Jag åt diazepam och zopiclone i två år dagligen, runt 6 st 5 mg diazepam och två 7.5 mg zopiclone. Den avtändningen var inte att leka med. Jag hade enormt goda skäl att äta dessa mediciner dock, men valde till slut att be min läkare att inte skriva ut fler recept och då effekterna gjorde mitt tidsperspektiv helt korrupt och mitt närminne var i botten.

Under utsättningen fick jag kramper och ryckningar, samt väldigt mycket obehag och dålig sömn.
Citera
2017-06-21, 19:18
  #21
Medlem
Grumpykittys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lithionit
Går du hos privatläkare eller via psykiatrin? Antar det förstnämnda är svaret, att få träffa samma läkare återkommande på psyk är i de flesta städer mkt sällsynt

Ni får väl prova er fram, tar tid att hitta en bra kombination.

Går till en Allmän läkare.

Citat:
Ursprungligen postat av G13Haze
Om det handlar om att du vill ha benzodiazepiner utskrivna så gör läkaren rätt i att inte skriva ut dessa. De är till för att stävja svåra sömnproblem och en enorm ångest under en kort period. De går att få utskrivna regelbundet under en längre period men det är du som patient som blir lidande i längden av det, då beroendet inte är att leka med. Alkohol och benzodiazepiner är väl de två drogerna där avtändning ifrån ett beroende med störst sannolikhet kan leda till att du dör.

Jag åt diazepam och zopiclone i två år dagligen, runt 6 st 5 mg diazepam och två 7.5 mg zopiclone. Den avtändningen var inte att leka med. Jag hade enormt goda skäl att äta dessa mediciner dock, men valde till slut att be min läkare att inte skriva ut fler recept och då effekterna gjorde mitt tidsperspektiv helt korrupt och mitt närminne var i botten.

Under utsättningen fick jag kramper och ryckningar, samt väldigt mycket obehag och dålig sömn.

Vet att benzo är inget att leka med. Men om du läste vad jag skrev så har jag "provat" och fann dem effektiva eftersom oro/ångest släppte, jag orkade göra saker, lättare att somna osv. men vill inte självmedicinera.. och vet att läkare inte skriver ut benzo till höger och vänster.

Har dessutom lagt ner Alkoholen helt sen 7 månader tillbaka.

Provat några SSRI-läkemedel och de har inte gjort ett piss eller så har jag mått sämre av dem och detta har pågått i ca 1 år. Det kanske finns någon SSRI som hjälper mig, men har inte stött på någon SSRI ännu som hjälpt. Provar Mirtazapin för tillfället, har bara ätit det i 6 dagar. kommer ge det 2-4 veckor som man ska. men än så länge har det inte gjort något för mig.

Eftersom jag frågade om jag skulle byta läkare är för att jag får känslan att läkaren inte tar mig seriöst, säger du är ung, det fixar sig själv med tiden. Nu sist fick jag göra en ADD/ADHD test, vilket jag inte riktigt förknippar oro/ångest med. (har haft oro/ångest, sömnproblem under några års tid. men vägrat söka hjälp, har kan själv attityd, tyckte det också var lite pinsamt, men mitten på 2016 var det bara för mycket angående oro och ångesten, att sova dåligt är jag van vid.) Har imovane utskrivet men tar det bara som sista åtgärd om det blir för många sömlösa nätter.

Någon tidigare förslog att jag borde se någon att prata om mina problem. vilket jag inte vill göra men jag kanske måste ändå. Tycker det känns väldigt obekvämt!

Men fick veta att min allmäna läkare ska gå i pension till hösten.

Förhoppningsvis så kanske Mirtazapinet fixar detta!
__________________
Senast redigerad av Grumpykitty 2017-06-21 kl. 19:30.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback