Tvångsvård eller att bestämma själv?

Jag har en fråga. Min syster som har bipolär sjukdom. Det var ungefär 3 månader hon blev inlagd på sjukhuset och hon fick 10 ect men hon mår fortfarande dålig pga hon just nu är mani.
Förra vecka släppte läkare henne ut ensam för att det var min syster som ville gå ut även om hon inte mådde bra alls.
Hon gick vilse från kl 8 till 12 alltså 4 timmar, hon försökte ta kläder av sig etc. Jag blev jätte arg att läkaren släppte henne ut när det är tvångsvård för henne.
Min syster kommer också att bli jätteledsen att de släppte ut henne när hon blir frisk helt och hållet detta ska påverka hennes psykologi sedan för att det har hänt samma sak innan men nu vet hon ingenting för att hon inte mår bra.
Jag pratade med läkaren och han har bara sagt det är patienten som bestämmer och han är så jävla otrevlig som inte lyssnar och säger samma sak hela tiden.

Vad innebär tvångsvård då? Att hon inte kan bestämma själv?

Jag kan förstå om det inte är så men läkaren kan inte släppa henne ut ensam när hon inte mår bra och när hon har tvångsvård.
Kan någon berätta hur det funkar? Har läkaren rätt att göra det? För att jag har bokat en tid med läkaren och jag måste diskutera det eftersom han har gjort samma sak innan.

Nej, om hon vårdas enligt LPT (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård) så får hon bara gå ut om läkaren har godkänt detta. Jag har själv tvångsvårdats flera gånger så jag vet.

Om hon verkligen fortfarande vårdas enligt LPT så kan man hindra henne att gå ut om man bedömer det lämpligt.

Däremot kan man också bestämma att patienten får gå ut själv om man tycker det är OK ur medicinsk sybpunkt.

Är du helt säker på att hon fortfarande vårdas enligt LPT? Tre månader är en väldigt lång tid att tvångsvårdas.

Sedan är det frågan om vilken läkare du pratade med. Det är inte säkert att läkaren som var i tjänst just vid tillfället är den som har det långsiktiga ansvaret för vården. Har ordinarie läkare fattat ett allmänt beslut om att patienten får gå ut själv så har den då tjänstgörande läkaren rätt i att "det bestämmer hon själv' även om hon vårdas enligt LPT (om det inte skett någon akut förändring som ger anledning till ett annat beslut då).

Ja läkaren har godkänt detta men hon var inte bra alls och har läkaren släppt dig ut ensam eller?

Ja men första månaden hade hon inte vårdades enligt LPT. För att hon var okej men sedan blev hon sämre.
När jag hörde att de släppte henne ut, visste jag på en gång att det var den läkaren igen som släppte henne(för att det var han som gjorde det innan).
Den dagen rakade hon sina hela ögonbryn, hennes rum var kaos och då frågade jag läkaren också " hur kan du släppa ut en patient som gapade i morse och rakade sina hela ögonbryn? Märkte du inte att hon inte mådde bra alls? "
Då var det samma svar.
Har man rätt att byta läkaren på avdelningen?

Vanligtvis är det så att första dagarna får man inte gå ut alls, sen får man gå ut med personal och efter det kan man få gå ut själv. Tyvärr så är det också så att den svenska psykiatrin är i princip nedmonterad. De få platserna på mentalsjukhusen som finns är för dom mest akut sjuka. Därför så skrivs man ut direkt när man inte är jättesjuk. Dom vill alltså skynda på det hela genom att ge henne rätt att gå ut. Om hon skulle ha kunnat hantera det och komma tillbaka som det var sagt så hade de haft anledning att börja fundera på att skriva ut henne.

Dom vill alltså hasta fram så fort dom bara kan i processen, därför ger de patienter frigång innan de egentligen är redo för det. Klarar man det så kan man klassas som frisk nog och så skickas man ut.

Det är tråkigt att hon inte får den vård hon behöver, det tycker jag verkligen.

Idiotiskt att psykiatrerna anser att vissa beteenden ska tvångsvårdas samtidigt som de inte sjukdomsförklarar sådant som att köra bil och släppa ut klimatgaser som skadar MÅNGA andra. Idiotiskt godtycke. Enligt sin egen "logik" skulle psykiatrikerna tvångsvårda sig själva för att de inbillar sig att de kan avgöra när andra ska tvångsvårdas!

Nej men hon var så jättesjuk. Hon kunde inte klara sig att gå hem. Hon försökte ta kläder av sig i bussen och sedan var det hon ringde mig i bussen. Jag blir så arg när jag kommer ihåg det

Helt rätt. Tur att hon har bipolär sjukdom som kan inte skada andra men hon kunde ju skada sig själv.
Jag blev inlagd pga depression och det var 2 patienter som tog livet av sig när läkaren släppte ut dem ensam.

Det du beskriver är fruktansvärt.

Mitt råd är att ringa till avdelningen och be att få prata med hennes kontaktperson. Hon har en sjuksköterska som är hennes kontaktperson på avdelningen. Denna person har stort inflytande över patienternas vård så tillvida att läkaren baserar sina beslut utifrån vad dessa skriver och berättar. Om du snackar med kontaktpersonen så kan du framföra din kritik och förhoppningsvis tas det emot.

Har du inte tänkt på att psykiatrin skadar folk? Att sabba hjärnan med psykofarmaka och elchocker är, om det "lyckas", att döda det som gjorde personen till just en person och förvandla den till en zombie som lyder psykiatrin. Om det "misslyckas", till exempel på grund av reservkapacitet i hjärnan eller någon genetisk resistens, är det endast en onödig misshandel. Om folk vågade prata om sina problem innan det gick så långt som till konkreta självmordsförsök istället för att avskräckas av hot om tvångsvård hade det inte blivit så mycket självmord. Så indirekt orsakar tvångsvården som företeelse mycket fler självmord än den "förhindrar".

Som Robert Whitaker har visat är de studier som påstås visa positiva effekter av psykofarmaka skevade genom att den så kallade "kontrollgruppen" är en före detta behandlad grupp som gick över till placebo vid studiens början och alltså lider plötslig avtändning.

Jag har kontakt dem också. En skötare har sagt till mig att hon fick chock när läkaren beslutat om detta. Vilken jävla idiot läkare. Jag måste anmäla honom till Socialstyrelsen. Det kan ju hända igen för en annan patient.